Rävbloggen

2012-02-09T12:31:00.000-08:00

Jag har verkligen inte gjort det jag hoppats på denna vecka.

Men just i skrivande stund påminns jag om ämnet igen. Makt. Vad är makt för mig?

Vad har jag för makt?

Jag har ansvar. Ansvar för jobbet. Ansvar för mitt arbete på kursen. Ansvar i morgon på klubben. I dessa fall är motsatsen till makt förmodligen bortstötandet av ansvar. Att skylla på och peka på.

Ansvar att prestera och leverera, men även ansvar att definiera gränser för själva ansvaret.

Allting handlar om hur förutseende man är. Har man gjort vissa förberedelser finns mindre att skylla på. Alltså tar man mer ansvar över sitt liv.

Varför skulle någon vilja ha ansvar? Är det inte lättare att låta någon annan sköta ens välfärd, någon annan som får vara syndabock när välfärden kollapsar?

Exempel.

Vad har jag för ansvar för att jag föddes med gener som gör att mitt hår faller av? Det i sin tur ger mig en sämre självbild, vilket i sin tur cementerar en dålig spiral. Jag kan inte ansvara för mina gener men jag kan ansvara för hur jag ser på dilemmat. Jag kan acceptera mitt nederlag och välja att fortsätta slaget på ny mark. Jag kan vältra mig i självplågeri. Jag kan skramla ihop ett lån till en hårtransplantation.
Jag har siktet inställt på det sistnämnda, ska på konsultation på lördag.

"Oh the vanity." Suckar många när jag talat om detta men det är ungefär som nu när Blondinbella uttalar sig om hur självklart det är att vi ska jobba till 75. Hon vet inte vad hon pratar om, inte heller de inte som står i begrepp att förlora något som varit en del av ens personlighetsverktyg i över 20 år. Jag färgade håret grönt som 10-åring.

OK nu gled jag in på ett annat ämne.. kanske är det just detta jag ska jobba med? Fast jag har ju tidigare jobbat så mycket med mig själv och mitt förhållande till mitt yttre och inre.

Makt.

2012-02-01T10:16:00.000-08:00

Så var det dags att ta upp bloggandet igen.

Hur gestaltas makt? Vad är makt? Var hittar man makt?

Jag snubblade över den här sidan, som en lös kommentar till temat.

http://www.algeria.com/forums/womens-corner/28254-princess-hijab-underground-resistance.html

Ganska häftig gatukonstnär, Princess Hijab. Kolla upp!

----

Har just nu svårt att sätta ord på mina tankar.

Försöker en slags utsaga:
Ju större avstånd mellan makthavare och maktgivare desto mer makt.

Makthavare har all makt som maktgivare ger. Att lyda är ett aktivt val, som inte alltid är så tydligt.

Summering...

2011-10-24T09:49:00.000-07:00

Carl Remning... 2003 - 2011. Ett urval.

Konst som imitation, konstruktion eller... vadå??

2011-10-13T03:40:00.000-07:00

Det antika Greklands syn på konst (Platons syn på konst) var att det helt klart var en imitation av den förnimbara verkligheten. Sedan dess har denna infekterade diskussion pågått huruvida detta (absurda) påstående är sant eller falskt och jag tror är grunden till att definitionen av vad som kan kallas konst och vem som kan kallas (eller för den delens skull kalla SIG SJÄLV) konstnär.

Jag undrar hur Platon skulle ställa sig till postmodernism. Men det är ju absurt att tänka så, Platon tillhörde en helt annan kontext och kanske är det inte Platon som serverar den smala definitionen av konst som är så seglivad ("jag gillar konst som ser ut som något").

Känns lite som att jag skjuter på folk som redan ligger begravda, men med tanke på just hur seglivad denna mem är så kan jag inte låta bli att dansa på Platons grav ibland.

Sedan har vi den andra föreställningen att allt inom konst måste ha en mystiskt, kodning som ska knäckas. Jag målar exakt det jag målar. Jag ger sedan denna optiska workshop till betraktaren. Det är i sin tur denne får irra sig runt i spännande landskap och labyrinter.

Här citerar jag Mr. Nietzsche:

"All Nature faithfully" - But by what feint

Can Nature be subdued to art´s constraint?

Her smaller fragment is still infinite!

And so he paints but what he likes in it

What does he like? He likes, what he can paint!

Hur man ikläder sig sin roll

2011-10-13T00:29:00.000-07:00

Jag har, trots mina snart 8 års högskolestudier, aldrig hittat en magisk formel för att studera. Förrän i går.

I ett av mina tidigare projekt skrev jag och dokumenterade jag om hur man skapar sin identitet i olika kontexter med hjälp av verktyg som till exempel stil och associationer. Att man kan "förbättra" eller snarare "anpassa" sig själv till en viss situation som till exempel studier slog mig inte förrän igår.

Vad är då denna fantastiska upptäckt??

För att kliva in i den äkta, seriösa studentrollen behöver Carl en väl utvald, matchande och icke-färdigknuten....

...FLUGA!

Helt plötsligt kurslitteraturen mycket mer intressant. Den fick liksom en annan "smak" (ja, jag har synestesi). Och dessutom är det ju SÅ stiligt!

Nytt inlägg!!

2011-10-10T05:40:00.000-07:00

Jahapp. Det var länge sedan nu!

Jag ska fatta mig kort här. Min situation är följande: Efter en just nu till synes verkningslös examen som folkhögskolelärare har jag nu tagit mig an konstvetenskapen igen. Jag ska återuppta den dammiga B-uppsatsen och samtidigt styra upp C-kursen på halvfart.

Under våren kommer denna byggnad vara objekt för min C-uppsats:

Landstatshuset i Malmö. Ett präktigt exempel på brutalism i Sverige.

För övrigt saknar jag det kreativa klassrummet. Jag saknar HDK. Jag saknar mycket när jag sitter här i mitt glastorn. Jag vill komma ut i världen igen och omsätta mina kunskaper i praktiken. Men just nu känns det tyvärr som att min examen inte är värd ett dyft och att mina kunskaper kommer förtvina. Så jag fokuserar på mina teoretiska studier så länge.

Över tröskeln.

2011-05-24T06:35:00.000-07:00

Yes!

Nu är det på gång. Idén ska få en form. Snackade med 3-d printer ansvarige idag och vi kommer printa ut när tid finnes. Om det går bra kanske jag vill printa ut mer än en byggnad.

Idealstaden.

2011-05-24T01:25:00.000-07:00

Ja. Gator av vatten. Fuktig luft, som en svensk morgon på försommaren, skolavslutningstider. Det organiska möter arkitekturen, naturen tillåts växa med staden. Staden är naturen, om än utformad av djuret människan. Människan är en bobyggande varelse på samma villkor som övriga djur, men i något större utsträckning.

Nej. Staden byggs inte på gamla utdaterade grunder. Miljön skall inte tuktas eller exploateras. Miljön och staden är inte särskiljda, de är ett och kan därför inte exploatera eller förstöra varandra.

2011-05-20T05:09:00.000-07:00

http://sv.wikipedia.org/wiki/Teknokrati

Tetsuya.

2011-05-16T23:13:00.000-07:00

The world is over. What now??
Hur börjar vi om från början? Dessa tankar har ofta drabbat mig. Om vi tryckte på reset-knappen, hur skulle vi göra världen?

Material: Tidningspapper och frystejp. Och för att luftballongsrummet ska "lyfta" behövs en liten fläkt. Inget mer. Så basic.

Det var något magiskt med all denna low-tech som nästan gav mig rysningar. Detta jämfört med mitt trixande med Sketch-up och experimenterade med brandfarligt stearin i mitt kök fick mig att nästan bli lite yr. Måste jag söka ideal genom att krångla till det. Ja, det ligger i min natur säger vi. Ideal betyder krångel. Jag gillar krångel.

Idealstaten

2011-05-09T05:52:00.000-07:00

Jag körde med google sketch up. Det blev rörigt men förbannat kul. Min ideal-framtidsstad börjar ta form.

Idealkänsla.

2011-05-03T20:42:00.000-07:00

Igår kom min lärare från Linköping (alltså den som lär mig att bli folkhögskolelärare) och besökte mig på min praktik. Nervositeten infann sig rätt tidigt i veckan vilket innebar att jag hunnit besegra den innan gårdagen. Detta innebar att jag var nervös för att jag inte var nervös.. hur kunde jag ta det så lugnt?? Kallt huvud och varmt hjärta som Kernell så vist säger... Men det gick bra, och jag har aldrig känt mig på så rätt spår som jag gör just nu!! Jag känner mig själv som flytande stearin som kan stöpas i vilken form som helst. Jag ÄR bildpedagog i folkhögskolemiljö!! Det känn fantastiskt. Jag önskar alla kunde få känna den här känslan av rätt val i livet..

Tyvärr har detta kanske tagit tid från IDEAL-projektet, men jag vet att allt jag gör hänger ihop så det gäller bara att jag hittar tråden mellan Eskilstuna, Linköping och HDK så blir allt finnemang. Jag är helt enkelt för optimistisk för att det inte ska gå.

Kroppen är inte idealisk just nu..

2011-05-01T22:11:00.000-07:00

Bhh..vaknade halv 4 för att ta mig till Centralen med mina apostlahästar då inga spårvagnar eller bussar går denna tid på dygnet. Jag kommer nu vara i Eskilstuna på praktik i en vecka, samt påbörja träskulptur-projektet åt Peace and Love.. Mycket på gång nu. Jag har dock numera skrotat idén med att gjuta fram en idealstad. Jag ska finna en bättre väg. Borde inte vara så svårt. Bara kör.
Har inget att just nu redovisa... Men jag har nu insett att sömn är bland det mest underskattade som finns.. Älskar att sova och drömma! Blir äventyr varenda gång jag sluter ögonen. Vilket leder mig in på Ideal igen.. det finns en koppling mellan Ideal och drömmen.. drömmen som ett ouppnåeligt ideal.. Men man tar sig dit varje natt. Platon pratar om idévärlden.. idévärlden som något slags drömrike bortom det medvetnas despotiska tillvaro..

Oj... nu behöver jag sätta igång. Bara kör!

2011-04-27T12:47:00.000-07:00

Jag deltog i ett vernissage igår på Variant 23! Därför har jag också varit ganska seg på att reflektera kring ideal.

Jag har dock funnit någonting i målandet. Under arbetet har jag reflekterat hur Ideal får plats i mitt målande. Jag målar för att synliggöra. Jag sveper inte in målningarna i mystik. Målningarna är tredimensionella skildringar i färg, ytstruktur och semantik. Det är alltså ett språk. Är jag en språklärare? Jag ger inga svar, jag ställer motfrågor. Är konsten ett kommunikativt ideal? Nej, det är det inte. Är kommunikation konstens ideal? Jag vill tro det.

2011-04-25T01:31:00.000-07:00

Efter lite tröghet kommer här ett snitt av processen.

Det har exploderat (glas är inte en bra form för kokande stearin), brunnit (ha alltid med en brandfilt när man smälter stearin!) och luktat illa i mittt kök i en vecka nu så jag börjar bli lite trött på stearin just nu. Dessutom blev inte formerna helt ok. Det får bli 3dprintern imorgon istället!

2011-04-19T08:01:00.000-07:00

Jag skulpterar i stearin!

IDEAL

2011-04-18T14:15:00.000-07:00

IDEAL: 1) filos. motsv. IDÉ 1: utgörande en översinnlig idé l. bestående av översinnliga idéer; urbildlig; som hänför sig till l. sammanhänger med en översinnlig idé l. värklighet; äv.: som existerar blott i l. för tanken l. åskådningen; jfr II 1. CA

Jag har alltid, mer eller mindre, jobbat med MIG som en aktör i samtiden. Vilka ideal har jag konstruerat?

Jag sitter just nu och tittar på:
http://www.zeitgeistmovingforward.com/

Väcker många tankar, inte minst idealen vi konstruerar varje dag.

Det här är en en rep-rap: En 3d-printer som kan PRODUCERA SIG SJÄLV.

http://reprap.org/mediawiki/images/thumb/1/1f/Mendel.jpg/297px-Mendel.jpg

Här är en hel wiki om hur man bygger en egen rep-rap.

http://reprap.org/wiki/RepRap_Options

2011-02-09T10:05:00.000-08:00

Så var labyrinten äntligen klar.

2010-12-20T07:47:00.000-08:00

Identitetsverktyg i ljuset av det infinita spelet

2010-12-18T19:26:00.000-08:00

Vi omger oss i olika grader av identitetsuttryck, som jag väljer att kalla "verktyg för igenkännande". Detta kan innefatta klädstil, musik, kroppens språk, humor, dialekt, inställning till olika frågor etc. Det ger betraktaren, den som söker en bekant identitet hos förmedlaren av uttrycket, verktyg för koppla till tidigare erfarenheter. "Aha, han är klädd på det viset, då lyssnar han kanske på den sortens musik" etc.

Huruvida detta är någon man anammat aktivt ("skaffat sig en stil"), eller helt enkelt "flutit" in in (som till exempel blivit "smittad" av en dialekt") tycker jag är mindre relevant. Men hur man förhåller sig till sina verktyg, i vilket grad man än är medveten om dem eller ej, är vad jag tycker är viktigt i rollen som lärare. För det är däri en deltagaridentitet kan bli erkänd och är i många fall en motorväg till att lära känna den identitet deltagaren befinner sig i under sina studier. Ett exempel på detta kan jag återknyta till mig själv: Det var ett riktigt lyft under mina studier på folkhögskolan då en lärare listat ut vad jag lyssnade på för musik. Vi knöt an på en gång och jag blev mer mottaglig för undervisningen. Jag tror därför det är viktigt att som lärare vara medveten om sociala subkulturer men också vilka signaler man själv ger iväg.

Detta handlar förstås inte om några stereotypa arketyper, utan snarare att sniffa rätt på människors egenheter utifrån första intrycket. Det handlar alltså inte om att döma utifrån det yttre, det vill jag understryka, utan hitta ingångar.

Detta är alltså en form av beteendevetenskap, ett ämne jag jag aldrig läst. Men jag tror att jag som lärare behöver uppnå en viss nivå av "street-smart beteendevetenskap".

Men hur kan man förhålla sig till sin identitet och alla sina verktyg för igenkännande? Har man som lärare en god idé vilka signaler man sänder ut och om man kan förhålla sig till detta tror jag man kommit en bra bit på vägen att lära känna, och bekräfta, sin deltagare.

Jag återkopplar nu till en fantastisk skrift av James P. Carse, en text som har påverkat mig otroligt mycket under mina år på HDK: Finite and Infite Games (Finita eller infinta spel)

I texten redovisar Carse ett sätt att se på handlingar i livet som är en del av åtminstone två typer av vad han beskriver som "spel", ändliga (finita) och oändliga (infinita). Båda spelen spelas inom regler, som har beslutats av deltagarna, men innebörden av reglerna är olika mellan de två typerna av spel. Boken betonar ett icke-allvarligt (eller "lekfullt") synsätt på livet hos "spelare", med hänvisning till sina val som "rör sig", och samhälleliga konstruktioner och sedvänjor som "regler" och "gränser".

Hans idé är att när en person ser sig själva som "spelare" i ett "spel" som normalt betraktas som allvarliga händelser, de är mer benägna att hålla ett öppet sinne och finna sig mindre besvärade av saker som kan ha oroat dem mycket tidigare ( Carse betonar dock att ibland är allvaret en obligatorisk regel i ett ändligt spel).

Identitet i ett finit spel

Se rätt ut! Ha rätt kläder! Ha rätt vikt! Träna bort din dialekt! Mera hår på huvudet! Större bröst! Skaffa rätt dialekt! Ät rätt! Ät fel! Sup dig snygg! Var dig själv! Så ska du se ut i vår! Så ska du se ut i höst! DIn musik suger! Inne! Ute!

Detta är ett tävlingsinriktat förhållningssätt som ofta förknippas med identitetens "måste". Detta märks kanske bäst bland pubertetsungdomar som försöker finna sin plats och sin identitet i en ganska kaotisk miljö. En del vill framstå som vuxna så fort som möjligt. Men kollar man noggrannare följer detta förhållningssätt med till vuxenvärlden. Mycket utav vårt samhälle bygger på dessa små tävlingar som hela tiden jagar oss. Frågan är om vi verkligen stannar och frågar oss själva om vi känner oss själva längre. Har identiteten gått förlorad till alla koncept vi vill leva upp till?

Identiteten i det infinita spelet.

Det finns bara ett finit spel och det är livet.

I detta spel kan vi inte förlora eller vinna. Faktum är att spelet spelas för att spelet ska fortgå. Det är i förståelsen av detta förhållningssätt till livet vi kan bli medvetna om varför vi gör som vi gör. Varför vi vill ge ut vissa signaler.

"Reglerna i det ändliga spelet inte kan ändras, av reglerna i ett oändligt spel måste förändras."

2010-12-15T07:22:00.000-08:00

Idag omges vi av tusentals visuella intryck, bilder och symboler. Särskilt hos unga människor är det viktigt att utveckla en kritisk blick och på så sätt förhoppningsvis stärka den egna identiteten, självbilden och också tron på den egna förmågan att kunna analysera och tänka kring bilder. Konstpedagogen kan här spela en viktig roll som en slags länk mellan besökaren och konsten och som någon som har verktygen till att förstå inte bara enskilda konstverk eller utställningar, utan också i förlängningen vårt samhälle, historia, kulturarv och omvärld.

- utdrag från den teoretiska bakgrunden till Konstpedagogisk handbok, Gisela Fleischer.

Vad händer när identitetsbyggande övergår helt i konsumtionens klor?

http://www.youtube.com/user/soderbergtv2#p/u/8/asumATytxpA

Nåja inte världens bästa referens till det jag vill säga. Madonna är rätt kontraproduktiv, om budskapet är mindre konsumtion. Och ja, jag inser självbedrägeriet.

Men åter till ämnet....

Hur bygger man sin identitet idag? Vilka fysiska symboler används för att till exempel visa politisk inriktning? När jag växte upp var till exempel PLO-sjalen synonymt med vänstern, men den har high-jackats av modeindustrin och ses lika ofta på Avenyn en lördagkväll som på Andra Långgatan.

Jag påverkas av två krafter när jag försöker forma mitt yttre. Å ena sidan vill jag hålla en stilfull, enligt min "egen" standard, och andra sidan finns det saker som förändrar mig utan att jag har makt över det, till exempel åldrandet.

Sjuk..

2010-12-14T09:01:00.000-08:00

Uhh...

Seg i skallen. Handledning i dag men jag var för sjuk. Se i huvudet och i kroppen.

Blev bättre nu fram åt kvällen och satte igång. Temporär förändring av mina yttre attribut. Detta för att jag vill veta vilka funktioner dessa verktyg har för mig, för min identitet.

Jag tog av mig alla piercingar och kände efter hur det kändes. Naket. Jag tog sedan av mig armbandsmyckena jag alltid bär. Ännu mer naken. Läskigt. Att gå omkring i mjukisbyxor föreföll sig naturligt, speciellt då jag var krasslig. Av med dem. Mustaschen rakade jag bort i lördags redan.
Denna nakna känsla måste jag jobba med. Faktum är att jag inte ens vågar gå naken i mitt eget hem eftersom jag tror att grannarna kan se mig.

Sedan satte jag igång med den stora förändringen, eller åtminstone den förändring jag fruktar mest och som jag aktivt motarbetar: Håravfall.

Jag tog en rakblads-kam (vet inte vad de heter på riktigt) som jag fick av S förra terminen. Den används ofta att "skulptera" fram en frisyr. Jag använde den som en kam. Hårtestarna föll ner i handfatet.

Någonting jag inte kan ta bort är mina tatueringar (om jag inte förargar den lokala mc-klubben kanske då).

I skrivande stund sitte jag helt naken, utan piercingar eller attribut jag är bekant med.

Biografi

2010-12-08T04:59:00.001-08:00

Här hade jag inte mycket val hur andra såg mig. Min storasyster verkade vara nöjd och stolt i alla fall. Det är ju utifrån den där lilla krabaten det som idag är jag har formats ifrån.

Här är jag jag inte gammal, tårtan avslöjar 3-årsdagen.

Jag har nog alltid gillat att ha speciella kläder på mig. Många trodde att jag klädde ut mig, men jag vill minnas att jag mest inspirerades av vissa stereotyper. Jag gillade enhetliga färger på klädseln, hatade att ha märken eller reklam på mina kläder, för så såg ju inte kläderna mina hjältar hade ut. De hade ju oftast uniformsliknande kläder och ganska enkla till formen.

Den här "Emil-outfitten" hade jag ganska länge. Jag gillade blått vill jag minnas.

Det är mycket stor chans att jag inte vet att jag blir fotad här, jag hade (och har fortfarande) väldigt lätt att sjunka in i min egna värld.

Uhh..

2010-12-07T08:42:00.000-08:00

Missade Anna Carlssons föreläsning idag, vilket var mycket dumt. Men jag får försöka efterforska på egen hand.

Jag har spelat in en liten film om mitt hem, men kan inte ladda upp den.

Ikväll ska jag till hjärnskrynklaren och se vad jag kan vrida ur mig själv. Vilka änglar/demoner finns där inne?

Vilken tuff kille!

2010-12-06T11:01:00.000-08:00

"Is that what a real man is supposed to look like?"

Vi har alla olika lager som vi dekorerar i olika grad för att säga: Hej! Detta är jag! Se mig!

Mitt projekt handlar om detta. Vad säger min mustasch, mina tatueringar och frisyr?

Vad säger mina möbler om mig?

Jag tror i skrivande stund att dessa lager går att skala av, värdera och omdefiniera.

"Fuck off with your sofa units and string green stripe patterns, I say never be complete, I say stop being perfect, I say let... lets evolve, let the chips fall where they may. "

Men.. vem är jag när alla instrument för att konstruera en identitet tagits bort?

"...you're not how much money you've got in the bank. You're not your job. You're not your family, and you're not who you tell yourself.... You're not your name.... You're not your problems.... You're not your age.... You are not your hopes."

Alla citat inom situationstecken är från Chuck Palahniuks Fight Club.

EFTERSOM DET NU FINNS EN CARL I GRUPPEN HETER JAG NU C-R ^^

Reflektion so far

2010-12-05T12:31:00.000-08:00

OK. Självporträtt??

Ja. Då min framtid ligger inom folkbildningen, så är detta något viktigt. Folkbildningen skall utgå från dess deltagare. Dess deltagare bidrar till bildningens helhet. Varje individ bidrar. Demografiska, kulturella, etniska och sociala skillnader skall ses som tillgångar. Dessutom söker många individer sig till folkbildningen då de vill hitta en ny roll i vuxenlivet, baserad på sina tidigare erfarenheter.

Att jobba med människors identitetssökande är viktigt för mig, då identitet är en ständigt pågående process, inte ett stagnerat ställningstagande som man ska förväntas hålla resten av livet.

Självporträtt

2010-12-05T12:11:00.000-08:00

Jag har nu verkligen försökt hitta en tråd att ta upp. Att jobba med självporträtt var svårare än väntat. Jag har ju inte haft problem med det förut, men när jag gör det till ett projekt blir det helt plötsligt svårare. Jag har nog hängt upp mig på ordet självporträtt. Men det är viktigt att ha ett projektnamn, annars blir det lätt flum.

Men jag tänkte igenom vad som är viktigt för mig.Ett ämne som är och förblir viktigt är mitt egna hem. När jag är ledsen och världen ter sig kaotiskt syns det i mitt hem; jag slutar bry mig om att vårda (städa) det och när jag mår bra så sköter jag det.

Så var så goda, här kommer en redovisning om hur jag bor, en förlängning av mig.

Jag har fotograferat en punkt, gått till denna punkt och fotograferat en ny punkt, gå tt till den etc.

2010-12-04T09:12:00.000-08:00

Jag beskriver mig själv.

2010-12-04T04:59:00.000-08:00

Jag.

Blivande vuxenpedagog. Konst som verktyg. Rik inre värld. Copycat. Långsynt. Eld.

Jag är stolt över mina ytterligheter, oavsett om de är fördelaktiga eller inte.

Musik och visuellt samarbete kan få mig att explodera i kreativitet.

---
Ok detta var betydligt svårare nu än förr i tiden. Har jag blivit blygare, eller har jag insett att man som människa är mer komplex?
Jag stoppar här för nu.
---

Calling out

2010-12-01T15:39:00.001-08:00

This is Carl calling out to you.
You are more than your occupation, your style and your blog. You are more than your education. You are definitively indefinable by any numerical measures. You are capable of far more than your teachers and TV limited you to think by AGGRANDIZE the small scraps you where given.
You are a human being for fuck sake, your life has value and meaning. Claim it. Fight the future! Carl out.

Spegelreflektion till självporträtt.

2010-12-01T07:43:00.001-08:00

Hur ser man sig själv?

Ja, att ge en opartisk bild av sig själv är omöjligt. Det är ju därför vi har sådana saker som till exempel betyg eller omdömen, för att låta andra tala om för oss vad vi är eller inte är. Istället för att skapa oss själva låter vi andra definiera oss. Det finns något tillfredsställande i att få höra andras beskrivning av ens person. När de säger något bra, men de egenskaper som begränsar ens person vill man inte höra.

När man själv definierar sig blir detta ännu tydligare. Det finns mörka sidor och ljusa sidor, och utöver detta finns föreställningar om oss själva vi skapar genom klädstil, släktskap, vänskap, tillhörighet, genusbesläktade definitioner etc.

Svaret är att göra ett "universalt sannt" självporträtt är omöjligt. Det finns ingen kamera eller spegel som återger hela ens personlighet. Personligheten är så abstrakt i den meningen att den byter beskrivning från betraktare till betraktare.

Det vattnas i munnen när jag ger mig i kast med detta projekt.

Vad ska jag göra?

Ett så beskrivande självporträtt som möjligt, hur pinsamt det än kan vara. Min inspiration är hur jag beter mig i olika situationer, som jag kommer observera. In i mixen kommer även intressen och min självbild att slängas.

JAG SÄTTER MIG IN I MIG

2010-11-30T10:44:00.000-08:00

Det här ska bli intressant. Kanske det intressantaste jag någonsin gjort. Jag ska redovisa mig själv här på bloggen. Hur uppfattar jag mig själv? Genom vilka estetiska verktyg gestaltar jag min min självbild? Hur tror jag att andra ser på mig?

Frågor som folk ställer sig själva varje dag. Min miljö är jag och jag är min miljö. I olika grader.

Identitet. Hur skapar jag min identitet? Hur formar jag den?

Det här ska bli kul, för jag har en tendens att överraska mig själv. Som att arbeta med ett material som man inte har full kontroll över. Sånt jag älskar.

Jag sätter mig in i det

2010-11-29T13:58:00.000-08:00

En idé jag fick nu på kvällskvisten... Jag utförde och testade om det ledde någonstans. Jag satte in mig själv i en bild jag gjorde för en herrans massa år sedan, och sedan lät mig "smälta in" in med bilden via lite funktioner i gimp.

Om detta leder nånvart vet jag ej. Men jag får se det som en skiss, och det finns inga dåliga skisser.

Det är väl det här med självporträtt jag fastnat för. Vad kan ett självporträtt vara? Vad kan det inte vara? Enligt min uppfattning kan allting som berättar ingående om konstnärens miljö och förhållningssätt till miljön vara ett självporträtt. Men om detta vore sant skulle väldigt många konstnärer gjort självporträtt utan att det var deras mening. Alltså måste det framgå tydligt att det är meningen att konstnären vill berätta något om sin miljö.

Detta är förstås mina egna tankar och jag har inga belägg för detta.

klipp och klistra.

2010-11-26T11:19:00.000-08:00

Nu börjar denna process bli härligt rörig. Jag låter formen växa fram, men känner dock en viss stress växa upp inombords. Inget känns tillräckligt.

Detta har blivit till ett slags självporträtt. På så sätt har jag fortsatt från labyrinten jag jobbade med förra terminen. Det var en karta över en förvirrad process och ett förvirrat liv. Denna tavla är en karta över ett momentet i skapandet. Det är så jag tolkade uttrycket "Art..is an explosion". Processen är för mig en kraftfull urladdning i nuet. Det behöver inte vara så, men för mig är det så. Process är ju annars ett ord som är associerat med långsam förändring av tingens ordning.

Det känns som jag har mycket kvar att göra. Jag är fortfarande i förvirringsstadiet och måste hitta en röd tråd snart.

Processtankar.

2010-11-25T07:46:00.000-08:00

När jag arbetar på det sätt jag gör nu börjar jag i två ändar. I ena det just nu formandet och i andra en rad konstnärliga referenser, med reflektioner utifrån hur dessa trådar möts. Först nu börjar jag förstå varför jag valde labyrint som metafor för process. "Produkten" blir där dessa två vägar möts, och är i detta fall irrelevant. Vad som ärskillnadennu från tidigare projekt är attjag inte HAR EN ANING om"slutprodukten". Jag har faktiskt ansträngt mig att intealls tänka på hur min redovisning kommer se eller hur min text kommer arta sig.

Lite gamla grejer. Eftersom Blogspot vägrar samarbeta med min kameras mineskort ikväll.

Jag fortsätter klippa och klistra. Försöker ladda upp i morgon.

Hjärnbomb

2010-11-24T22:56:00.001-08:00

Har nu på morgonen sett en film ur dokumentärserien "What we still don´t know".

"Det finns en grundläggande klyfta i vår förståelse av oss själva, universum och allting. För att lösa detta, tar Sir Martin oss med på en svindlande resa genom flera universum till efter biologiskt liv. På vägen lär vi oss av den oroväckande möjlighet att vi kan vara resultatet av någon annans experiment. Är vi verkliga?"

Efter denna hjärnbomb är jag redo att axla dagens process.

Reflektion so far

2010-11-24T11:47:00.001-08:00

Jag har börjat använda mig av konstnärliga referenser rätt mycket på denna blog. Detta är något jag är ganska glad över att jag börjat med. Vad kan jag då lära mig av dessa konstnärer? Ja, jag har nu börjat leka med former för att hitta innehåll.

Jag klippte och klistrade lite igår. Jag klippte ut detaljer i från min skiss. Satte in dem i ett annat sammanhang. Iallfall var det min tanke.

VAD HÅLLER JAG PÅ MED??

Och sist men inte minst: Jag dök inte upp på tisdagsmötet. SJ var som vanligt inte förberedda på att vi faktiskt med jämna mellanrum får vinter här i Sverige. Så tåget som skulle ta mig från Eskilstuna till Göteborg blev ersatt av buss. Jag kom hem halv 5 på morgonen. Då jag inte kan somna på buss så behövde jag sömnen igår.

Samu Raatikainen

2010-11-23T06:22:00.000-08:00

En finsk konstnär ars metod jag finner intressant som referens till mitt egna skapande är SamuRaatikainen, som 2003 blev utsedd till Young Artist of the Year av Tampere Art Museum.

Först bestämmer han vad den yttre formen av målningen bör vara. När detta är avgjort bygger han basen för målningen. Detta kan variera från vågigt, vridet eller till och med bestå av flera komponenter. När basen är klar läggs en pärlemorskimrande akrylfärg ovanpå. Sedan behövs en mix av vax och oljefärg, och en avklippt pensel. Denna mix täcker hela målningen med hjälp avden avklippta penseln med prickar med lika avstånd och lika storlek.Varje prick ska ha en 90-graders vinklad "spets" i mitten. Detta strävande efter harmoni är den stora utmaningen. Själv har jag alldeles för dåligt tålamod för denna teknik, men jag gillar denna form av metod.

Målningarna kräver en del av betraktaren. Beroende på från vilken vinkel de ses, ändras ytan. Trots att alla målningar är gjorde med samma teknik skiljer de sig från varandra i form, färg och atmosfär.

Man kan hitta åtskilliga tolkningar av Samus verk. Det monokroma och minimalistiska möter den pointilistiska traditionen i en abstrakt, industriell och systematisk miljö som refererar till zen-buddhism. Kropp och sinne arbetar tillsammans, inte bara för Samu, utan även för betraktaren.

Surrealismen i nuet, Special reflektion

2010-11-17T16:09:00.000-08:00

Taros konstnärliga ambitioner har fått mig att spinna vidare. Hans världar är mycket lik de som jag gillar att utforska: psyket, egot och det sanna jaget och dess avskalade miljö. Taro fann även stor fascination i historiens mytologiska avtryck. Detta är ju något jag gillar att nörda ner mig i.

Jag har nu delat upp min process i två skikt för att göra det mer begripligt och hanterbart för mig själv: Form (Vad jag gör, och Hur) samt Innehåll (Varför och Reflektion).

Jag tror nästa inlägg som behandlar inspiration (=frö till Innehåll) kommer behnadla vår egen Swedenborg och surrealismens ledare André Breton. Mest för att jag är för trött för at skriva något mer i kväll.

Taro Okamoto

2010-11-17T12:31:00.000-08:00

Idag presenterar jag en konstnär vars utryck "Art is explosion", myntat ett år innan min födelse, jag har tagit till hjärtat.

Taro Okamoto var känd för sina abstrakta och avant-garde målningar och skulpturer. Han var djupt intresserad av mystik och det ockulta under sina år i Paris, där han bodde från 1930 till 1940. Bland artisterna Okamoto förknippas starkast med under sin vistelse i Paris var André Breton (1896-1966), ledaren för surrealismen, och Kurt Seligmann (1900-1962), en schweizisk surrealistisk konstnär.

Ett möte med verk av Picasso 1932 kastades han in i den abstrakta konstens värld. Men han var dock tvungen att lämna Europa då andra världskriget bröt ut.

År 1964 Taro Okamoto publicerade en bok med titeln Shinpi Nihon, Mysterierna i Japan.
Hans intresse för japanska mysterier började 1952 med ett besök han gjorde i Tokyo National Museum. Efter att ha blivit fascinerad reste han över hela Japan för att undersöka vad han uppfattade som den hemlighet som ligger under japansk kultur, och sedan han publicerade Nihon Sai-hakken-Geijutsu Fudoki (återupptäckt av Japan- topografisk konst).

Hans konst är inspirerad både av den abstrakta konst som var antågande i Europa och senare den mytologiska kulturen han fann i sitt eget hemlands historia.

Reflektion: Jag försöker just nu finna innehåll. Det är därför jag söker inspirerande konstnärliga referenser. Jag tror detta är nyttigt för mig. Jag hoppas innehållet ska komma, men är inte orolig. Formen är fortfarande just nu prio ett. Idag har jag inte gjort mycket mer än lekt med bläckskissande, är på jobbet i skrivande stund så jag har inte kameran med mig. Jag dokumenterar så fort det går. Processen får ha sin gång, det enda jag behöver tänka på är att hålla järnet varmt så löser sig det kanske inte automatiskt men nära nog. Jag älskar den konstnärliga processen.

Vill finna mer tid till botaniserande i konstvärlden. Som tur är har jag en hel del böcker att bläddra igenom som jag ännu inte öppnat.

Yoshitomo Nara

2010-11-15T09:33:00.001-08:00

Idag har jag beundrat en japansk konstnär, Yoshitomo Nara. Hans arbete 1999 gick under titeln No They Didn´t, en ganska försvarande titel. Men om man kollar på de små avbildade, barnliknande varelserna ser de helt annat än oskyldiga ut. Missförstådda av en vuxenvärld? Ett barns sinne, precis innan tonårens pubertala storm, framstår ibland som förvirrande för en vuxen. Ett barns moral och etik är inte begränsad eller hämmad på samma sätt, varför många vuxna skräms av barn.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/3/32/Nara.Y_%28Light_my_fire%29.jpg/458px-Nara.Y_%28Light_my_fire%29.jpg

http://teachartwiki.wikispaces.com/file/view/yoshitomo-nara-tooyoungtodie.jpg/145922667/yoshitomo-nara-tooyoungtodie.jpg

http://www.assemblylanguage.com/artpiecepictures/Nara.JPG

Vad kan jag ta till mig utav denna inspirande målare/skuptör? Jag tycker att den stil denna konstnär har när han skissar/ritar/målar är på något sätt "besläktad" med min egen. Min tecknarstil har sin grund i mangan, det var genom att kalkylera mangatidningars illustrationer som jag lärde mig rita. Nu är Yoshimotos stil ganska långt ifrån den klassiska "manga-stilen" (som, när man dyker ner i ämnet, är betydligt mer varierad och komplex än vad många i väst tror). Men jag får på något sätt stöd i mig själv när jag finner länkar till andra konstnärer och deras tankar. Det hjälper mig själv att motivera min process.

Process..

2010-11-14T01:57:00.001-08:00

Idag hittade jag rubriken "Processdagbok på Blogg". Ganska skönt att få det på "papper", även om det var rätt mycket jag redan borde kunna utan och innan.

Nåja, just nu befinner jag mig i en fri process där tankar vandrar fritt och jag försöker finna en röd tråd. VAD är det jag vill berätta? Vad kan jag koppla?

Idag blev denna video en kanonkula till vaket tillstånd.

http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U&feature=player_embedded

Kriget mot Rätt och Fel-mentaliteten i vår utbildningsmall fortsätter. Fabriksallegorin i utbildningssystemet måste dö.

Jag fortsätter idag med min mental map, men jag inser nu att jag måste prova på flera olika medium för detta för att det ska kännas riktigt.

Hmm... jag började från något otroligt personligt och försöker nu övergå till något mer allmänt, någonting som så många som möjligt kan ta del av. Samtidskonsten försöker vara ett universellt språk men budskapet försvinner i bruset. För samtidskonsten har blivit mer och mer uteslutande, vilket är tvärtemot vad som är dess syfte. Är det så att deltagarna i ett konstnärligt forum inte vill att tydligheten ska framgå?
Jag kommer ångra att jag skrev det där, är ju knappt ens vaken.

Har inte skissat något idag, åtminstone inte tvådimensionellt. Däremot har jag en jäkla massa lera hemma av någon anledning. Idag fick jag ett infall att göra en marionettdocka, för att leka med ytterligare en metafor. Det har blivit ett genomgående tema i mitt skapande: Labyrint, spel, etc..
Här är iallafall dockans huvud, som ska få tre ögon. Märk väl dess nio hack (vet ej om det syns?). Det är länken mellan denna process och dess startpunkt. Jag vill inte ta upp detta igen, så talet nio får helt enkelt vara symbolen för att måttet är rågat och att jag nu måste utvecklas eller gå under.

"Mental Map"

2010-11-11T06:35:00.000-08:00

Har fortsatt med med det fria skissande för att kartlägga mig själv.

2010-11-10T02:14:00.000-08:00

Franz Ackerman gör vad han kallar "mental maps" när han reser i sina "visual diaries".Det är teckningar med hög detaljrikedom. Hans målningar däremot, är inte bara en större skala, utan representerar även den cerebrala fröändringen i att måla någonting som är större än han själv.

http://alli.bloomradio.com/blog/wp-content/uploads/2007/12/franz-ackermann-evasionv.jpg
http://www.portlandart.net/archives/Franz_Ackerman.jpg
http://www.attitudes.ch/expos/ailleurs/kreuz/entree.JPG

Själva ordet "mental maps" är nog en nyckel till mitt projekt. Detta bygger på ett sätt vidare på min labyrint.

Dags att börja skissa!!

Inga skisser är dåliga skisser. Jag har gått upp i format. Tänker skissa varje dag från och med nu och så fort jag kan relatera till text kommer det upp här, målet är att ha något att redovisa varannan dag.

Ilska som drivkraft

2010-11-09T22:18:00.000-08:00

Jag vaknade av ilska och besvikelse. Mest på egna situation.

För att verkligen komma i gång så kollade jag på "Ung och bortskämd" och blev om möjligt ännu mer besviken på SVT.

Men nog om detta. Jag vill på något sätt utnyttja all denna negativa energi som florerar i kroppen.

Var ska jag börja? Jag valde att redovisa några bilder, inspirerade av av mitt "no-place"-projekt från förra året. När jag var i Eskilstuna tidigare i höst hittade jag ganska många platser som övergivits. Jag tänkte på något sätt arbeta med rum.

Som folkhögskolelärare är en av de viktiga grundpelarna att undervisningen ska utgå från deltagaren (eleven alltså). Därför ser jag mitt nuvarande tillstånd som ett gyllene tillfälle. Jag vill omvandla min svaghet till en styrka, om man kan säga så.

Tankar utanför men ändå innuti

2010-10-31T12:54:00.000-07:00

Hmm.. Denna blogg ska ju inte vara för personlig, men det är väl lika bra att jag tar upp detta här, för det påverkar ju egentligen mitt liv på alla nivåer. Jag skriver här för det är det enda stället som känns tryggt att skriva på.

Jag försöker skriva så distanserat jag kan och försöker vara saklig.

8 av de jag "träffat" under mitt liv har alla svikit mig på samma sätt: De faller för en kompis till mig istället. De ber om ursäkt och går vidare, kastar undan mig som om inget hänt. Ibland försöker de stryka över det genom att säga hur fin jag och att jag "förtjänar någon bättre". Detta är ju egentligen bara ett sätt att lätta deras egna samvete. För mig tröstar det ju inte.

Jag vet att några av er som läser detta vet att jag för ett litet tag seda var mycket, VÄLDIGT, lycklig på grund av en person. Gissa vad? Det var naturligtvis för bra för att vara sant. Ovanstående scenario hände igen. Jag kände mig så maktlös. Är det en förbannelse?

Jag har nu valt att lägga den esoteriska förklaringen åt sidan. Det måste ha med mig att göra. Vad kan jag göra för att bryta mönstret? Hur ska jag kunna lita på någon igen?

Hur kan jag arbeta med detta ur en bildpedagogisk synvinkel? Går det? Det är säkerligen för personligt material som det är nu, men jag kan ju alltid använda det som motor på något sätt. Jag MÅSTE det.

Alter Ego

2010-10-01T02:39:00.000-07:00

Tankar går just till alter ego. Har jag redan några sånna? Är min lärarroll ett alterego?

2010-09-28T00:11:00.000-07:00

Jag har lekt med dessa tre komponenter: Eskiltuna, Gimp och min nya Canon! =D

Vandring

2010-09-21T01:39:00.000-07:00

Jag tog en vandring i Eskilstuna med en kamera och ett äppelskrutt.

Mest en uppvärmning inför senare hösten då jag ska ta mig an 300-kursen.

2010-08-20T22:36:00.000-07:00

Jag har nu under en veckas tid i sommar jobbat med att "göra något konkret" av mitt labyrintarbete. Jag valde det material som jag ansåg som mest konkret; betong. Kan det bli mer påtagligt?

Jag gjöt alltså en betong-labyrint nere i mina föräldrars källare. Jag täljde och sågade "gångar" i trä som jag sedan lade ut i det labyrintmönster jag önskade. I mitten av labyrinten, "målet" lade jag träbitar som tätades ordentligt med spackel. ovanpå detta lade jag en dekorativ raku-platta som skulle urskilja detta rum från korridorerna. Sen var det bara att blanda betongen och vänta.

Jag lät det brinna i fem dagar.

MEN.

Dagen då det var dags att transportera den blytunga härligheten så visade det sig att betongen sprack! Så endast skärvor återstår av min labryrint. Jag blir ledsen när jag skriver detta. Så mycket tid till ingen nytta.

Jag har nu provat andra alternativ, men alla känns mycket, mycket sämre och dessutom har jag ju redan använt veckan jag fick till detta arbete.

Konkretisering, tack!

2010-06-09T15:21:00.000-07:00

Min labyrint.

En inspiration.

Problemgestaltning

Jag har utgått från ett gestaltningsproblem och gjort det till en problemgestaltning.

Jag jobbade med labyrint som metafor och ska nu konkretisera den.

Gränsöverskidande uppgift: gestalta Labyrint

Jag har provat mycket olika tekniker under mitt projekt. Kroppslig träning, papier maché dockbygge, textskrivande och nu även rent labyryntbyggande. Alltså är det projekt som kan användas i många olika ämne och passar utmärkt in på min modell som folkbildare.

The Labyrinth of Metamorphosis!

2010-06-01T23:59:00.000-07:00

Instruktioner: Läs texten. När du stöter på en fotnot kan du välja att gå ner till fotnoten och fortsätta där ifrån, eller fortsätta texten normalt. Du får aldrig läsa om så läs texten noga.

Demise

I was called back through time and space by friendly faces. Whatever essence I was drained of, it had now returned to my veins once again.

Water, yes it always begins with water.

From this pits bottom I could only look upward with excitement of things to come. I drank from the moisture on the ground. But the water reached for my neck. Carrying Ego on my shoulders I could only swim relentlessly not to drown us both. I took us to the riverbank and I knew that I could not find the exit in these ancient waters. At least not anymore.

Oh, if I only could have seen myself in those days.¹ Instead of seeing me, I took clay from the ground and created something in my own image, foolishly believing that in doing so, I could understand God, and thus his labyrinth. But the homunculus of clay stood silent and refused to tell me anything.² Labyrinth his and, God understand could I, so doing in that believing foolishly, image own my in something created and ground the from clay took I, me seeing of instead.

As the small man of clay had failed me,³ I scratched on the wall, to bring down the fabric of illusion so I could see myself. Different men appeared on the wall, silent and stoic. I found this very soothing. The scratching evolved into drawing, each drawing representing an aspect of me. But the fabric remained. And soon I found that the pictures I drawed was nothing like me at all, just my own delusion. I had to make them undone. Me of aspect an representing drawing each, drawing into evolved scratching the. Where could I look for answers now? Go to Shadowchase.

Shadowchase

Then, in the corner of my field of vision, a shadow moved. I chased this shadow all across the world. And thus I found myself in very familiar halls. Here I learned and was learning as well, because people here wanted to listen and understand different points of view. I enjoyed my time in these halls. And Ego where present in its sweetest form. From time to time, it carried me as I did carry it. The shadow I had been chasing revealed itself partly. I devoured it and found my calling. In these halls I would return to teach and to learn. But then Ego hurt me. And it got me good. Go to Broken.

I am legion

As the small figures where amassed and corresponded to one another, I realized that no matter how many I would produce they will never explain the fullness of what I am. But each one was a beautiful work unto itself. Would it be that I could be limited by the ways that my hands can create?

The sum is more than its components. Go to Shadowchase.

The Timekiller

And the black shadow of the Timekiller provided shelter from a reality I supposedly could not bear to witness. Summoned forth from a distant shore the Timekiller fed me with passivity. I lay down in pure sloth and let that giants wings cover me. How could I ever refuse such luxury when the world would drain me of all essence? In this apathetic state, I thought I was safe.

From here I could wait for all things in this sick world to end.⁴

I must break free from this seductive calm! End to world sick this in things all for wait could I here from. I threw of the shackles and realized how lost I had become. But I did not give in to despair. I heard myself thinking: It (despair) no longer serves a purpose on the path I´m taking. A new path shone before me, a path that both offers ascension and presents dangers. I led me to a grand hall containing a single mirror. I approached it. Go to Mirrors

Epicentre

Wide awake in a world that sleeps. I now possess the power the let the world wake. Ego and Self are meld together and we no longer fear one another. The confusion of the labyrinth diminishes and is hurled back to the abyss by a new, omniconscious mankind. Unafraid and free.

Broken

As through the pipes the cold waters fell down to the bottom well.

They say for every high high there must be a low, low, low... That there is a rose in the devils garden. And this I learned for sure once again a the cycle of “You and Me” ended. My heart was broken into fragments.⁵ But I had been destroyed before, so I knew to pick up the pieces and grow anew. Fragments into broken was heart my. I stood tall once again and rose above Ego. I fear the day Ego will come back in a new guise, but until then, I won!⁶

But wounds heals slowly, and from the skies a giant moth came down... Go to The Timekiller.

Mirrors

The mirror showed me a relatively young, adult man. He had small, almond shaped eyes and brown red hair. Ha had a small and thin frame, yet he stood out. He wore piercings in his face, as well as several tattoos that decorated his frail body. And he who looked back at me said: Out of nowhere you´ve known my name. I´m always with you. Show me show me what it is. What are you hiding from? And I showed him my greatest fears and desires that controls me and clouds my vision. And I, without realizing it, I had showed him Your face.

And he told me: Come over, look through the mirror glass. You will find what it takes to mend divides and become one with your world. The infinite “now” is the most powerful thing in the universe. The “now” never limits or define us. Realize this and be one with time. Go to Realization of the Infinite Now.

Realization of the Infinite Now

Ebb and flow of time. Though I cannot grasp everything I tell my self I am so much more at peace with the labyrinth. Even though I cannot see the end of the tunnel, I´m realizing the fabric of this structure and how to tear it down. And nothing goes through an evolutionary process alone. You cannot “switch on” darkness, once light is burning bright in the world only those who chooses to be blind cannot see. Knowledge and understanding is more powerful than any of the traps the labyrinth has in store for us.

Our end will never come. The labyrinth however, is failing for each day. Realize this, and the road is no longer clouded by fear. And without fear, a new dawn will come.⁷

1And thus, I listened to my hearts warnings and left Ego there to forge my own destiny. Go to Shadowchase.

2But the I realized that a single being is no being unless it compared to another one of its kind. So, I created another one in my image. I created quite a few more, and they reacted to each other. Go to I am Legion

3 I found the waters reflection intriguing. Perhaps I find an answer there? I looked deep into the mirror. Go to Mirrors.

4The Timekiller is a seductive bastard. He holds me in his sway still! Go to The Timekiller.

5Self-hate and greed after Your essence is to run into the labyrinths wall and the opposite of curiosity and the road to true love. Re-experience the pain and learn! Go to Broken (yes, again).

6And as true champion, I did not let the wounds get to me and carried on! Go to Realization of the Infinite Now.

7When that dawn comes, you don´t need to go to Epicentre. You are already there.

“References:”

Rousseau (philosopher), Hegel (philosopher), Kymatica (film), The Power of Kabbalah (book by Jehuda Berg), Zeitgeist and Zeitgeist: Addendum (films), Alice in Wonderland (book by English author Charles Lutwidge Dodgson), VNV Nation (musicians and writers).

(Jag är ledsen, men i skrivande stund går det inte att ladda upp mina övriga porträtt.)

Enter! The Labyrinth of Metmophosis!

2010-06-01T16:53:00.001-07:00

Slutprodukten blev på engelska och ned skalat till 3 sidor. Jag hade önskat att jag kunde lägga upp den som pdf här.. men icke!

Jag kommer få göra några avkall på materialet. Men jag tror ändå slutprodukten blir schysst.

Materialinskaffning.

2010-06-01T10:36:00.000-07:00

Då jag behöver material jag inte har tillgång till, enligt den senaste idén, blir det svårt för mig att närvara imorgon. Dessutom börjar mitt jobb klockan fyra och då måste allt vara klart att sätta upp morgonen därpå då jag inte hinner hem emellan jobbet och min redovisning.

Otrolig irritation

2010-05-31T23:24:00.000-07:00

Hade tänkt att lägga upp bilder på mina självporträtt här, illustrationerna till min berättelse. Men icke! Min Minolta från 1800-talet vill inte samarbeta med min samtids-dator. Detta måste lösas idag om jag ska ska lyckas med min idé om framställningen.

Min idé är att jag ska skriva ut text oxh illustrationer på OH-film, smäcka ihop det bakom glasskiva och voila! Kommer bli tufft!!!! Om bara kameran vill funka annars blir det mobilbilder som inte är lika bra.

För personlig eller inte?

2010-05-31T16:28:00.000-07:00

Jag har tänkt på en sak.. I och med att jag berättar om ganska personliga händelser i mitt senaste liv så är det som vanligt lätt att kanske bli oantastlig i den miljö som diskussionen kommer befinna sig i. För att undvika detta bör jag göra texten ganska allmängiltig och abstrakt, öppen för tolkning.

Får skriva om lite.

Godnatt.

Bakgrunden med stort B

2010-05-31T07:16:00.000-07:00

Hur man än försöker är det praktiskt taget omöjligt att greppa universums skapelse bildligt. Där kommer skapelsemyter in, för att illustrera hur det såg ut på ett ofta tilltalande sätt för människans fantasi.

I en enda hisnande puls, ett ofantligt moment som saknar motstycke i ord (particulary in swedish), expanderar en existens så kompakt att den saknar gränser (hädanefter känd som en singularitet) till det vi idag upplever som Allt. På några (sekunder) är skapas gravitation och andra krafter som styr universum. Universum är en ganska het potatis nu, 5000000000 grader celsius. De första kärnreaktionerna lyser upp den eviga (?) stjärnhimlen. Väte, helium och liten släng (0,000000001%) litium ser dagens ljus. Tada! Det vi kallar universum, allt vi någonsin kan uppleva (?) är skapat på en förhållandevis enorm tidsrymd. Nämligen ca 10 jordminuter.

När detta hände råder ingen exakt vetenskaplig konsensus. 13,7 miljarder år är en måttstock, men få vågar slå fast denna siffra då stjärnor som är betydligt äldre än så (!).

Universum är stort. Och den giriga saken expanderar, enligt populärvetenskapen.

http://www.youtube.com/watch?v=BGxRWCmwSDE&feature=related

Och vi är små. Men idén om universum, tillhör oss. Precis som allting, börjar allting med en idé. Även universums skapelse är underordnat denna fundamentala princip. Expansionen av universum är såldes en process vi, som innehavare av idén om universum, är fullkomligt delaktiga i. Se dig omkring på vår planet, och försök sedan påstå att vi inte expanderar. Visst, vår utveckling går på många villospår kan det tyckas. Men är det inte så att vi utvecklas genom att lära känna alla aspekter av oss själva?

Vi, varje individ, genomgår en gemensam evolution. Ingen av oss går ensam. Varje människa är en värld i världen, och vi förändras och utvecklas genom gemenskapen.

Att vi inte ser någon framtid, beror på att vi är medvetna om att vi förtjänar en bättre värld. Vi är medvetna om att skuggorna på grott-väggen är ett bländverk och att det finns en värld utanför grottan. Vi är fångna i labyrinten som kallas livet, men vi söker instinktivt en väg ut. För innerst inne vet vi att det finns en värld bortom de begränsningar vi ser och hör och känner.

Denna transit upplever varje människa. Den kan vara smärtsam att bli medveten om, men första steget att undvika en fälla är att vara medveten om den.

Och här kommer min berättelse in i bilden. En berättelse som är nästintill obetydlig vad gäller kosmos tid och rum, men oändligt betydlig för idén om min metamorfos, som tar sin börja i en idé....

Redovisningsform

2010-05-30T14:43:00.000-07:00

Har idag funderat lite på redovisningsform.

Hmm.. ska jag lägga upp min text här på blogger, OCH skriva ut labyrinten? Kommer folk läsa den här i så fall?

Vad jag bör besvara på min redovisning: Vad hur och varför?

Vad kommer nog mest handla om själva labyrinttexten.

Hur kommer handla om hur jag fick idén. Idén kommer faktiskt från en slags äventyrsböcker jag läste som liten, som Äventyrspel utgav under rollspelens guldålder på det tidiga 90-talet. Där kunde man ta på sig rollen som bokens huvudkaraktär och sedan navigerade man genom de olika valmöjligheter för att till slut komma till berättelsens klimax. Det kunde dock lika gärna sluta med karaktärens död!

Varför? Varför denna form? Först och främst handlar det nog om att jag aldrig har jobbat med text förut, åtminstone inte i en konstnärlig kontext. (Haha.) Eftersom jag ville göra en labyrint, men samtidigt vara mer abstrakt, blev den här formen. Text som är formbart.

Orkar inte skriva mer ikväll...

End game

2010-05-29T11:07:00.001-07:00

Idag har inget gjorts!!! =( Med tanke på hur lite tid jag har kvar är varje dag värdefull.

Men mina tankar lämnar inte den textbaserade labyrinten. Jag försöker tänka ut de fallgropar jag hamnat i och hur dessa ska "illustreras". En riktig labyrint har ju falluckor och fällor. Om denna vår har varit en labyrint stämmer detta mycket väl. Ska knäcka hur detta kommer in i textformat.

Om ni inte förstått det sä är alltså fotnötter i texten "lönngångar" som innebär genvägar. Men hur snubblar man över text? Förmodligen genom att inte lägga vikt vid lönngångarna som kan vara livräddande. Perception to avoid danger.

Jag kan dock slänga in lite citat från låtar jag audiogormandiserar just nu, som mitt projekt intersectar med:

I min värld kommer inget gratis
Ingen tror mig men allt har ett pris
I min värld hinner ingen läsa längre
alla skriver på sin biografi

Kent - Min Värld

The will to greatness clouds the mind
Consumes the senses, veils the signs
We each are meant to recognize.
Redeeming graces cast aside
Enduring notions, new found promise,
That the end will never come.

VNV Nation - Farthest Star

Labyrinttext The Path to Metmorfosis.

2010-05-28T10:49:00.000-07:00

Urklipp från min text, så ni ser hur jag skriver, och att det faktiskt händer saker.

Hela min existens skakade. Då sakta men säkert mörkret kröp fram från alla kanter av mitt synfält för att omsluta mig helt kände jag ett lugn jag aldrig tidigare känt. Men vänta nu.. Jag är inte hemma än. Jag måste tillbaka till den värld jag känner till. Känt tidigare aldrig lugn ett jag kände helt mig omsluta för synfält mitt av kanter alla från fram kröp mörkret säkert men sakta då. Hela min existens skakade. Ljuset kröp tillbaka och jag var omgiven av vänliga och bekanta ansikten. Jag var tillbaka. Jag hade nu kommit tillbaka från min själavandring. Med mig hade jag en varning till mig själv som hade gjort mig smärtsamt medveten om vad det innebär att vara människa. Men någonting gott skall komma ur detta.

Jag tänkte mycket den veckan. Jag visste dock inte att det värsta lurade bakom hörnen. Jag var nu tvungen att bearbeta händelsen så att jag kan resa mig över den. Det fanns många sätt.¹Jag valde att utforska min kropp och hur den kunde utvecklas.

1Jag tog en betydligt snabbare genväg och började med den skrivande form som i skrivande stund är aktuell, gå till kapitel 4.

...och skrivandet.

2010-05-27T09:34:00.000-07:00

Jodo, det är nu en vecka innan min redovisning. Skrivandet har precis börjat, för det är först nu jag verkligen har perspektiv på det kaos denna vår inneburit.

Metamorfosens Ord.

2010-05-27T09:19:00.000-07:00

Skissade ner vad min metamorfosprocess haft för ledstjärnor.

Kurzveil talar om en utvecklingsingularitet som människan kommer nå. Han föregås av tänkare som till exempel Hegel som talar om Världsanden som utvecklas genom motsättningar, och när vi människor som är aspekter av denna Världsande gått igenom dessa motsättningar kommer vi ha nått ett högre kollektivt medvetande.

Jag har tagit ner denna teori till en personlig nivå. Om min syn på världen förändras förändras hela världen. Min motsättningar har jag valt att kalla spänningsfält. Jag tror dock att vår utvecklings mål ligger bortom vår uppfattning om tid och rum.

Spänningsfälten skapar världens labyrint som förvirrar och förirrar. Det är dock omöjligt att inte lära sig något, att inte utvecklas. Processen pågår ständigt även om vi kan ha svårt att se oss själva i den.

James Carse talar om två polariteter. Det finita spelet och det infinita. För mig är det två förhållningssätt till livet. Ett är hållbart, det andra är det inte. För mer information rekomenderar jag hans bok "finita och infinta spel".

We possess the power,
If this should start to fall apart,
To mend divides,
To change the world,
To reach the farthest star.
If we should stay silent.
If fear should win our hearts,
Our light will have long diminished,
Before it reaches the farthest star.

Jag börjar nu äntligen finna det sakrala i min mänsklighet. På en mer jordnära nivå finner jag mer och mer ett förhållningssätt till mig själv som folkbildare.

Metamorfoslabyrintvårskrivande

2010-05-26T15:20:00.000-07:00

Eftersom jag inte ska ställe ut kommer jag övergå till plan B. Egentligen är det väl plan Ö eftersom jag har gjort så många twists and turns denna vårtermin.

Jag behåller labryrinten som koncept. Men jag översätter det till text form. Jag ska skriva text som en labyrint. Skrivandet ska vara poetiskt om vårens metamorfos från karaktär A (svimmande student som vilsen sumpade två rapporter) till karaktär B (karaktären som utformade sitt förhållande till rollen som folkbildare).

Exempel på hur labyrinttexten kan se ut:

Det var där jag befann mig i ett vägval i livet. Jag valde (alternativ 2) och utforskade detta nya begrepp. Det slutade dock mycket frustrerande i en återvändsgränd. Återvändsgränd en i frustrerande mycket dock slutade det. Nu stod jag vi vägskälet igen och återkopplade. Jag hade utforskat (alternativ 2) och insåg att det var dags för (alternativ 1). Jag utforskade denna sida och fann snart att nya alternativ och ställningstaganden. Jag insåg då att jag egentligen inte alls visste vad jag höll på med! Med på jag vad visste alls inte egentligen jag att då insåg jag. Ställningstaganden och alternativ nya att snart fann och sida denna utforskade jag. (Alternativ 1) för dags var det att insåg och (alternativ 2) utforskat hade jag. Det var där jag befann mig i ett vägval i livet. Denna gång valde jag (alternativ 3).

För att göra labyrinten infinit kan jag låta göra en "tidsmaskin" i början och slutet.

Exempel:

... jag klev ur tidsmaskinen. Jag vände mig om och studerade den stora apparaten noga innan jag kunde utröna att det var en maskin ämnad för tidsresor. Jag blev mycket exalterad! Jag klev in i apparaten och började trycka på de knappar jag fann intressanta. hel plötsligt började allt blinka och dörren låstes! Efter vad som verkade en evighet öppnades dörren av egen kraft och det var då...

Kanske inte bästa exemplet, men jag tror ni fattar. Mitt mål är att jag på unefär fyra A-4 ska beskriva den process jag gått igenom under våren. En process som är ständigt pågående. Den kommer innehålla uppgång&fall. Insikt och förvirring. Men också hur jag hela tiden blir stegrande medveten om min process oberoende var i texten jag befinner mig.

2010-05-25T12:36:00.000-07:00

Mitt självporträtt under arbete.

Förfallet

2010-05-24T16:05:00.000-07:00

Jag har kommit av mig i mitt fröhållande till Transit-projektet av två anledningar:
1. Mitt rapportskrivande på F-linjen har tagit överhanden.
2. En datorkrasch (igen) störde ovanstående arbete, och raderade min labyrinthvideo innan jag hann lägga upp den här.

Jag är dock på fötter igen. Jag tänker blogga varje kväll nu fram tills mitt Transit är klart.

Jag vill nu förklara mina tankar.

Transit är ett förhållningssätt. Metamorfos är en produkt av transit. Labyrint är oförmågan att se framåt.

Med dessa tre påståenden har jag nu kommit fram till att Transit handlar om Mig Själv. Inte egotrippat, utan ett Själv jag delar med alla på jorden. Min värld definieras av hur jag tänker den. När jag tänker att jag går vilse ser jag en labyrint. Ser jag mig själv som en utvecklande varelse från A till B, handlar det om metamorfos.
MEN
Mellan A och B befinner jag mig alltid. Det är det som är Transit.

Detta handlar ofrånkomligen om min utveckling som människa. Jag har inte utvecklats, jag ÄR i utveckling.

Ett ord som jag tror bäst summerar min tolkning av Transit är Nukänsla. Förhållningssätt till nuet.

Hur gestaltas detta? jag har provat labyrit, dockor u name it. Jag fortsätter med mina självporträtt.

Den Infinita Labyrinten

2010-05-07T00:44:00.000-07:00

Det har varit mycket med min andra kurs nu. Men Jag har även skulpterat fram essencen av det jag hållit på med under denna termin i denna kurs.
Det som först handlade om metamorfos bytte inrikting till känslan att vara vilsen. En ganska bekant känsla för mig. Jag kom dock på att jag alltid är inne i metamorfosprocessen, hela tiden strävar jag efter något. Vad är det jag strävar efter?

Ett förhållningssätt till livet. Jag strävar efter att bli det som James P. Carse beskriver som infinit spelare. Jämfört med en finit spelare, alltid komma först, ha den snyggaste bilen/bloggen/bruden, störst bäst vackrast. En infinit spelare tar inget för givet och lever i det liv som finns nu, utan början eller slut. Det finns bara ett infinit spel och det är själva livet.

Att nå detta tillstånd är en strävan som jag valt att illustrera genom Den Infinita Labyrinten.

Idag ska jag se om jag kan hitta I Labyrintens Våld på bilioteket.

Labyrintens Regler

2010-05-02T13:52:00.001-07:00

Jag har varit på VFU i Eskilstuna i 2 veckor. Det har varit mycket givande och stärkt mig. Dessutom har jag fått en DRÖS med litteraturtips.

Det blir en sväng förbi biblan imorgon.

Metamorphosis part XIV

2010-04-14T11:42:00.000-07:00

Idag var jag på Hjärtcentralen i Mölndal. De tog lite eko på mitt hjärta. Fick se mitt eget hjärta på skärmen. jag kände faktiskt lite kärlek: Där är den lille som jobbar så hårt för att hålla igång Carl Remning! Fick lite dåligt samvete för all last jag gett den. Det var nästan som att kolla på min egen själ. Ja, tacksamhet och kärlek kände jag. Mitt alldeles egna hjärta. Det var tydligen en stark liten rackare! Läkarna hittade inga fel just då. En liten, oväsentlig förskjutning i hjärtrytmen, som förmodligen var med sedan födseln. Men inget Eden utan en orm. Alltså fick mitt Hjärta mycket högt betyg.

Sitter nu med "bandspelare" från centralen som ska spela in mitt hjärta under ett dygn. Detta ingår nämligen i undersökningen.

Mitt starka Hjärta.

Metamorphosis part XIII

2010-04-08T11:31:00.000-07:00

Ska på hjärtundersökning nästa onsdag.
Det tog sin tid.

Under tiden: Meditation, drömtydning och fysisk träning.

Vilka konstnärer har berört detta tidigare?

Försöker orka... känns just nu som att bada i segt lim.

Metamorphosis part XII

2010-04-07T11:17:00.001-07:00

Status: Mycket förvirrad. Vad kan jag hämta från detta stadie?

Mina föräldrar hälsade på denna helg. I söndags såg vi Let there be Light utställningen i Eriksberg (verk & replikor av Leonardo, Raphael och Michelangelo, inklusive en Davidstaty i verklig storlek!), installerat mig i ateljén.
Jag har alltid varit ett fan av konceptet Leornardo representerar idag i form av vitruviansk konstnär. En tusenkonstnär/"Jack-of-all-trades". Jag har ju som ni ser även valt en "vitruvian man" som symbol i detta projekt. Jag börjar nu kanske se lite "språket" i mitt projekt.

När jag gick till jobbet idag lyssnade jag på lite musik jag själv gjort. Tusentals bilder bombarderade mig. Jag försökte styra tankarna mot "metamorfos" och helt plötsligt spelades e musikvideo upp för mig. Ska jag kanske ändå använda mig av rörlig bild och ljud som medium för mitt transitprojekt? Det börjar ju nu blir lite dags att redan ha kommit en bit på väg.

En annan symbol som dykt upp i mitt liv är Labyrinten. Det som ses ovan är på engelska en Labyrinth, medan den nedan är en maze. Skillnaden är att labyrinth har bara en gång utan förgreningar, där en maze erbjuder en ofta större utmaning då den har flera vägval.

Labyrinten är en symbol för utmaningen i livet. Jag ser inte slutet, blir ibland vilsen.

Måste tänka på hur jag kan använda denna symbol i arbetet.

Metamorphosis part XI

2010-04-01T13:04:00.000-07:00

Spänningsfält har nu blivit ledordet i mitt arbete. Polariteter och vad som händer där i mellan. Det är i friktionen mellan polariteter en sann metamorfos sker. Den metamorfos jag söker illustrera.
Exempel på detta är skräck och humor när dessa ÄR polariteter. Hmm. får återkomm i ämnet snart.

Our evolution did not hinge on passivity.

Metamorphosis part X

2010-03-30T03:00:00.000-07:00

Har nu kommit en bit med första självporträttet. Önskar jag kunde lägga upp en bild, men bilderna jag tog blev för ljus. Jag får återkomma när mörkret lagt sig.

--------------------
Inväntar direktiv på hur jag ska göra under den andra kursens början. Jag ska inte läsa den, vore varit dock kul. Men jag måste veta mina begränsningar.

Metamorphosis part IX

2010-03-28T13:16:00.001-07:00

Det gäller nu att plocka upp bitarna och fortsätta. Jag var i Ateljén igår och träffade folket där. Trevligt!
Den platsen blir ett verktyg för mitt projekt.

Jag är fortfarande vilsen, men efter att ha sett vad min kurskamrater gjort fick jag lite humm om vad jag själv varit ute efter.

Min transit handlar, och har hela tiden handlat om spänningsfält. Det är de olika ytterligheternas dragningskamp som mitt transit handlar om. Rent konkret handlar det för mig om min metamorfos till en folkbildare, men på en mer allmän nivå handlar det om att vara en föränderlig kraft. Att bli en medveten infinit spelare. Att alltid befinna sig i situationen.

Jag har återigen bytt redskap för min gestaltning: Jag kommer ta upp målandet igen.

Metamorphosis part VIII

2010-03-20T07:32:00.000-07:00

Ok.

Nu, efter min 3-veckors VFU på Eskilstuna folkhögskola har jag märkt att en förändringskett i mig. Jag blev, för första gången på VFU, verkligen tagen på allvar som blivande pedagog i samtidskonst. Det föll på plats som en pusselbit som saknats. Om jag kan kalla det för metamorfos? ja, i min mening absolut. Jag kände mig viktig, och välkommen. Bekräftelse. Min roll var viktig, jag var viktig. En känsla jag önskar alla kunde få känna.

Jag fann precis nyss ord till mitt så kallade kall: Folkbildning och konst i det offentliga rummet är i högsta grad sammanhängande och bör bli sammanflätade. Det offentliga rummet erbjuder utställningsplatser till alla, medan salonger endast är till för ett utvalt få. Folkbildningen, som alltid sett sig som en politisk rörelse från gräsrotsnivå, bör nu alltså vända sig till denna form av miljö för att få fortsätta kalla sig folkbildning.

Jag måste nu hitta ett verktyg för att gestalta denna personliga utveckling.

Metamorphosis part 7

2010-02-22T05:44:00.000-08:00

Produce and exhibit as much crap as I can in as little time as possible.

The Devil´s hands have been busy.

I have created an array of sketches for my Homonculii legion. These are fast-paced sketches varying from 10 minutes to half an hour. All of them will be the source and models for the dolls in clay/papier maché.

Metamorphosis part 6

2010-02-16T12:58:00.000-08:00

This is the skeletal core of my homunculii, small men. They are the symbols of my ascension. My current goal is five to ten of them, in various sizes. The "skeleton skin" is hen-fence, and the heads are made of studio-clay.

The basic idea is to use the mythos of the golem and other alchemical references to add to my project, as it is an interest I´ve had for quite some time now.

Along the way, I wish to to find some kind of popular-scientific "reason" for all this mystical creation. I´m sure I´ll find this somewhere in the rhetorics of Kurzveils theory of the coming singularity of development.

Well, to be honest, my "mind and body ascending project" has been out on hold for a week, wich may postpone the completion. Anyhow, I´m slowly getting back on track.

Metamorphosis part 5

2010-02-11T12:15:00.001-08:00

Homunculus of alchemy

In Carl Jung's studies of alchemy, he believed the first record of an homunculus in alchemical literature appeared in the Visions of Zosimos, written in the third century AD, although the actual word "homunculus" was never used. In the visions, Zosimos mentions encountering a man who impales him with a sword, and then undergoes "unendurable torment", his eyes become blood, he spews forth his flesh, and changes into "the opposite of himself, into a mutilated anthroparion [a Greek alchemical concept of a being somewhat similar to a golem but possessing a sense of will and intelligence], and he tore his flesh with his own teeth, and sank into himself", which is a rather grotesque personification of the ouroboros, the dragon that bites its own tail, which represents the dyophysite nature in alchemy: the balance of two principles. Zosimos later encounters several other homunculi, named as the Brazen Man, the Leaden Man, and so forth. Commonly, the homunculi "submit themselves to unendurable torment" and undergo alchemical transformation. Zosimos made no mention of actually creating an artificial human, but rather used the concept of personifying inanimate metals to further explore alchemy.^[1]

In Islamic alchemy, Takwin (Arabic: تكوين‎) was a goal of certain Muslim alchemists, notably Jabir ibn Hayyan (later known as Geber in Europe). In the alchemical context, Takwin refers to the artificial creation of life in the laboratory, up to and including human life.

There are also variants cited by other alchemists. One such variant involved the use of the mandrake. Popular belief held that this plant grew where semen ejaculated by hanged men (during the last convulsive spasms before death) fell to the ground, and its roots vaguely resemble a human form to varying degrees. The root was to be picked before dawn on a Friday morning by a black dog, then washed and "fed" with milk and honey and, in some prescriptions, blood, whereupon it would fully develop into a miniature human which would guard and protect its owner. Yet a third method, cited by Dr. David Christianus at the University of Giessen during the 18th century, was to take an egg laid by a black hen, poke a tiny hole through the shell, replace a bean-sized portion of the white with human semen, seal the opening with virgin parchment, and bury the egg in dung on the first day of the March lunar cycle. A miniature humanoid would emerge from the egg after thirty days, which would help and protect its creator in return for a steady diet of lavender seeds and earthworms.

-wikipedia on Homunculus

Metamorphosis part 4

2010-02-08T22:52:00.000-08:00

Kurzveil talks about the technological advancement of man to become a singularity, and infinite source that destroys the boundaries of what is humanly possible. The breakthroughs we experience in 5 months today might take less than five days, measured in same amount of amazement, based on the constant acceleration in technological advancement.

He foresee that in as early in 2040, we will reach this singularity, and in order to fully understand that reality of miracles, we must transcend our way of percieve the world.

http://transcendentman.com/

Metamorphosis part 3

2010-02-05T08:10:00.000-08:00

When I'm lyin' in my bed at night
I don't wanna grow up
Nothin' ever seems to turn out right
I don't wanna grow up
How do you move in a world of fog
That's always changing things
Makes me wish that I could be a dog
When I see the price that you pay
I don't wanna grow up
I don't ever wanna be that way
I don't wanna grow up

Seems like folks turn into things
That they'd never want
The only thing to live for
Is today...
I'm gonna put a hole in my TV set
I don't wanna grow up
Open up the medicine chest
And I don't wanna grow up
I don't wanna have to shout it out
I don't want my hair to fall out
I don't wanna be filled with doubt
I don't wanna be a good boy scout
I don't wanna have to learn to count
I don't wanna have the biggest amount
I don't wanna grow up

Well when I see my parents fight
I don't wanna grow up
They all go out and drinking all night
And I don't wanna grow up
I'd rather stay here in my room
Nothin' out there but sad and gloom
I don't wanna live in a big old Tomb
On Grand Street

When I see the 5 o'clock news
I don't wanna grow up
Comb their hair and shine their shoes
I don't wanna grow up
Stay around in my old hometown
I don't wanna put no money down
I don't wanna get me a big old loan
Work them fingers to the bone
I don't wanna float a broom
Fall in love and get married then boom
How the hell did I get here so soon
I don't wanna grow up

(Ramones/Eddie Spagetti/Tom Waits: I don´t wanna grow up)

Metamorphosis part 2

2010-02-03T12:16:00.000-08:00

Before I begin to endulge myself into the scientific realm, I have look for the more esoterical, mystic guidlines.

I have taken ideas from the movie Kymatica http://talismanicidols.org/video.html

I don´t claim this to be absolute knowledge, but it is the film that has thrown me in the direction(-s) I am now taking. And thus, it is responsible for this project. It would be unfair not to even mention it.

A have expanded my experimentation, and now I am no longer limited to play with clay. I have played a little withphotoshop. My old computer can apparently handle this progra, where my new one fails.

Madnesslace by Carl Remning

Chaosscape by Carl Remning

Metamophosis part 1

2010-02-03T08:48:00.000-08:00

My esoterical/atrological element is supposedly water. Water is also the first natural habitat for the embryonic child, thus a very familiar place indeed, suitible to begin my Metamorphosis-project.

My work so far has taken me across a 1 kilometer body of water. Not much, but my stamina is in a far worse shape than I had previously imagined. Anyway, this is just one of many tools for y metamorphosis. Another tool I will use is the principles of Bujinkan Budo Taijutsu, here in Gothenburg.

Fire, water, earth, wind and void.

The "Output" is right now some heads of clay. Not much, but it is allways a start. I´m thinking about making a golem?

NOTE TO SELF: I must borrow a camera soon!!

Märk Världen: I still have not read, but it is a must-do.

Interactive Shapeshifting

2009-12-16T08:59:00.000-08:00

We constantly shapeshift electronically and socially. And if we lack something in our life, we need an experience of some sort, we simulate it. Or in other words: Play it. And by this simulated experience, we learn, grow and prosper.

There are many kinds of games that are available to us today. Here are some examples of interactive gaming, with explainations from wikipedia:

RPG
Role playing games (RPG) are fundamentally different from most other types of games in that they stress social interaction and collaboration, whereas board games, card games, and sports emphasize competition.
Both authors and major publishers of role-playing games consider them to be a form of interactive and collaborative storytelling. Like novels or films, role-playing games appeal because they engage the imagination. Interactivity is the crucial difference between role-playing games and traditional fiction. Whereas a viewer of a television show is a passive observer, a player at a role-playing game makes choices that affect the story. Such role-playing games extend an older tradition of storytelling games where a small party of friends collaborate to create a story.
While simple forms of role-playing exist in traditional children's games such as "cops and robbers", "cowboys and Indians" and "playing house", role-playing games add a level of sophistication and persistence to this basic idea with the addition of numeric rule sets and the participation of a referee. Participants in a role-playing game will generate specific characters and an ongoing plot. A consistent system of rules and a more or less realistic campaign setting in games aids suspension of disbelief. The level of realism in games ranges from just enough internal consistency to set up a believable story or credible challenge up to full-blown simulations of real-world processes. Popular examples are Dungeons and Dragons and the World of Darkness series.

VIRTUAL WORLDS
A virtual world is a computer-based simulated environment intended for its users to inhabit and interact via avatars. These avatars are usually depicted as textual, two-dimensional, or three-dimensional graphical representations, although other forms are possible. Popular examples are Second Life and IMVU.

MMORPG
Massively multiplayer online role-playing game (MMORPG) is a genre of computer role-playing games in which a very large number of players interact with one another within a virtual game world.
As in all RPGs, players assume the role of a fictional character (often in a fantasy world),[1] and take control over many of that character's actions.[2] MMORPGs are distinguished from single-player or small multi-player RPGs by the number of players, and by the game's persistent world, usually hosted by the game's publisher, which continues to exist and evolve while the player is away from the game. This is often reffered to being offline, or AFK (away from keyboard). Popular examples are World of Warcraft and Warhammer Online.

DIRECTION! AT LAST! or?

2009-12-08T10:24:00.000-08:00

After mapping my thoughts down on a paper several times, it is obvious to me that play is something fundamental for me. I have never stopped playing, wich is I might have an easygoing attitude and people can consider me as unseriuos.

It is playing that has made me this person of constant change that I now can define my self (NOTE: not myself, but MY SELF) as.

I am right now playing through Homo Ludens by Huizinga.

I think I´m going to focus on the interactive or abstract playing. With this I mean roleplaying games (rpg) and computer games.

2009-12-01T11:49:00.000-08:00

“Play is older than culture, for culture, however inadequately defined, always presupposes human society, and animals have not waited for man to teach them their playing.”
-Johan Huizinga, Homo ludens

I have come to the conclusion that my project is all about play as a method of learning even for grown ups. In a world where our attention is not misdirected to 24/7 fear through media, be it fear for stock market crashes, pandemic outburst, terrorism, global tyranny, unemployment, starvation and so on and so forth, then what do we do?
Well, the answer is very quite simple: We grow. We grow because all the energy that creates the chemicals in our arms and legs that makes us ready to fight or flight (reactions to fear) goes back to the brain, and the torso, centers for growingboth mentally and physically. And how do we grow best? Well, let´s just look at the masters of the subject of growing and learning: The human infant. How does she/he learn? Of course.
Through play.

Why would it be any different for a so called "growned up"?
I have chosen to critisize the term "growned up", since it describes a static state of being the no longer evovles. This I think is one of the most catastrofic mindsets of the modern man.
You constantly grow up, but you will never be a grown up.

Continued work

2009-11-28T14:00:00.001-08:00

Oh my good what an unproductive weekend. I haven´t still figured out what my project is all about, only maybe was it isn´t. But I DO have found some major guidlines:

All knowledge emanates from the same centerpiece. Einstein hinted at this, though he could never find what he called "the ultimate equation". Earlier scholars and mystics, known as alchemists, searched for the Wise Stone, an reaction that could, among other characteristics strangely similiar to Einsteins "ultimate equation", transform any element into another. All of this was the foundation to what top scientists today call "the string theory".

Asuming there is something that everything emenates from, one should not cast aside anything.

(...) To be continued.

Wake the world

2009-11-25T11:59:00.000-08:00

We are all tiny dots, connected to one another, connected to the whole.

I´ve been so locked inside my brain, that I´ve totally forgotten that the rest of my body is as big part of me as my face, my thoughts and my oppinions. So yesterday I began exploring my physical capabilities and my spatial/room-awereness. My friend L teached my to climb, run and wrestle outdoors. I think I reached and passed what I thought was exhaustion.

For me, this is a part of my transformation, and transformation is self-awereness, which is pedagogics in its truest form. Tomorrow, me and L will be out again, exploring my lilimts. In essence, I wish to download myself into the physical world, thus eliminating the debris between thought and action.

As for my project, this is essential. Learning-envoironments are everywhere. For me and L, it´s a playground/backyard somwhere near Chalmers.

Here is a link to one of the greatest contributors to my thoughts:
http://www.thevenusproject.com/

Är utopisk lärandemiljö en utopi?

2009-11-21T03:42:00.000-08:00

Jag ska nu påbörja mitt arbete om ett framtida alternativ till dagens samhälle, en miljö där det ständiga lärandet pågår. Institutioner så som klassrum har upplöst i det dagliga livet.

Denna miljö kommer i form utav en självförsörjande skola som närmast kan likna ett eget samhälle. De estetiska ämnena sätts in i vetenskapliga studier, och vice versa.

Undervisningen i en sådan miljö har som grund att allting hela tiden utvecklas, inga fasta dogmer går längre att finna. Undervisningen syftar till att ge individuell förståelse för nuet.

Hur går då detta till rent praktiskt?

Sokratiska samtal var sjunde dag i samband med en workshop, film eller annan aktivitet. Detta för att stärka individens förhållande till denna samtalsform och göra sig fri från tidigare uppfattningar för att ge plats åt nya.

Bloggande, eller någon annan form av offentlig dokumentation, är också central. Detta skapar ett nätverk av idéer, offentliga och fria för alla att diskutera.

Mycket av arbetet i övrigt är (hittills) inspirerat Jaques Frescos Venus Project, och jag kommer länka i framtida blogg inlägg.

-----------------
Den personliga sfären:
Begravning igår. Det var jättefint! N hade gillat det. Jag saknar honom, att en så ung och till synes glad människa slutar leva så tvärt är obegripligt. Han lämnar efter sig ett stort oåterkalleligt tomrum.

I see a red door and I want it painted black
No colors anymore I want them to turn black
I see the girls walk by dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes

-Rolling stones Paint it black

2009-11-06T08:00:00.000-08:00

Så var arbetet klart. Hur kan jag nu relatera mitt projekt till ett pedagogiskt syfte?

Denna uppgift kan omvandlas och anpassas till folkhögskolenivå. Jag, i egenskap av konstnärlig folkbildare, kan använda mig av det offenliga rummet som klassrum.

Kursdeltargarna får använda sig av sokratiska samtal om vad som definierar ett nospace och vem som igentligen får befinna sig där. Vad innebär det offentliga rummet? Vem bestämmer vad som är det offenltiga rummet? Frågeställningarna är många och leder förhoppningsvis i sann sokratisk anda till fler frågeställningar.
När samtalet är över kan sedan kursdeltagarna ta med sig frågeställningarna/åsikterna in i sitt egna no-space och göra en förändring där, som dokumeteras och sedan redovisas. Deras projekts namn bör vara en specifik frågeställning, som ej behöver lösas men däremot förhållas till. De får själva sedan reflektera över sitt arbete och ta med sig sin nya insikt till vidare konstprojekt.

2009-11-02T04:48:00.001-08:00

The perspective: My vision

To make rural Dalarna something I find “sexy”.

To draw forward delightful things to make a specific place more appealing to your taste.

I find ruins of industries tragic, but yet hopeful. The place has been liberated, or barred, from it’s purpose. For me, productive industries does not imply working opportunities and wealth, but rather pollution, poor working conditions and low wages. Remember: this is only my own point of view.
Now, the abandoned places like Larsbo Kalk AB, litter the countryside of Sweden since the corporations choose a working force more desperate than the local population in order to make even more profit.

So what to do with all this steel and concrete that collects dust? Well, I say: Let’s pimp it!

For too long, the image of Dalarna has been decimated to folk music, strange clocks, even more strange painted horses, and clogs. Of course this is all good things that describes a landscape full of history and something to be proud of. But Dalarna, just as any other place, is much more than it’s history!

So, used the eerie, cold, dark and lonely former chalk facility Larsbo Kalk and turned it into a place for a rock´n roll life style! A monument to live for the moment, because the now is ever-present and all-powerful. Build on the failings of the past, on the ruins of industry.

In other words: I took a place, let that place become my symbol for the whole of Dalarna and turned it into something I found interesting.

Brain conflict.. worlds collapsing.

2009-10-20T11:31:00.000-07:00

Well.. MAYDAY!!!!

I know vaugely what I want to create. I just don´t have words for it. Not in English nor Swedish.

Basically, I want to use the envoironment of Larsbo Kalk as a rural centre of culture. Festivals and exhibitions. So I´m going to rebuild a piece of the interior, and have an exhibition inside, with pics from the satellite mill. Or even better, art from my fellow classmates?

How can this relate to art education? Well, since I studying to become a Folkhögskolelärare, my students are going to demand exhibitional- and room/space-relating skills from me, as their teacher. So this is a training for me as an curator/teacher. And architect. Heh..

More is never less for me, I guess?

2009-10-19T10:28:00.001-07:00

The first steps in my project has been taken. The project: RuIndustry is shaping itself. Here is one component for the finnished outcome; a movie with some eerie music I made, inspired by arcade videogames of old. Some of you might recognise the music, but it is of little, if any at all, importance I guess.

As the video suggests, I finally added the mill in Säter as a "Satellite" for my primary project. I think it represents the ultimate fate of all abandoned places, specially those who risks being re-claimed by nature.

Projektets namn.

2009-10-16T11:19:00.000-07:00

This week has meant much contemplation. The thoughts have been focused on the underlying reasons for my choice of place. Maybe too much contemplation, since I seem to walk in circles. Anyhow; after dissecting my thoughts I come down to this: Industrial complexes appeal to me. As with all things: They appeal even more if they are paradoxal. And the sole meaning of an industry is being as productive as possible, so an abandoned industrial complex, a real paradox, triggers me.

Sadly, I still have no idea how to use this area. Or, more correctly; I have too many ideas.

But I have made this much clear: It is a impossibility to go back to this place. Within these weeks, neither me or J, have the money for petrol such a trip requires and still live decent lifes. Hence; I´ll make due with the echo of the experience when we entered this place.

Now; to the tricky part. What can I do with a couple of pictures and a meta-sensation? I guess anything. When I recall this place there are 3 "elements" that distinguish themselves in my memory: Darkness, metall and unstable footing. I think these three things are what I can use.

So, what now? I have a name for the project! I will simply call it RuIndustry. Clever huh?

I would like to use an unstable stair in this project. And seal of any light. Oh, and don´t forget the metal. Oh yeah, the metal.

2009-10-13T01:19:00.000-07:00

At long last, here is the pictures from my trip to the darkest corner of Sweden:

Ruins. What is it that is so intrigue-inspiring with ruins?
I followed my line of thought back to post-apocalyptic, fictive futuresets. It has allways made me feel free in a way this so called ordered society never could. Never mind the hardships of these scenarios: Radiation, scarce of food etc. just mind the ruins. A failing society finally put out of our misery.

So, I found this nice, abandoned facility. The abandoness of the place triggered my imagination. The eeire emptyness made my fantasy run rampant.

Now then, what to do with this place?? What did I carry with me from it? What kind of fantstic parasite infested my imagination that day?

Scavening the rural ruins

2009-10-02T09:30:00.000-07:00

Me and my girlfriend and partner in crime, J, took the car to the frontiers of civilization, namely Säter. Also J:s hometown, she showed me aeround and came up with some ideas for my project. We found this completely adorable, abandoned stone-mill outside of Säter, complete with ruins and everything! I shot several shots with both my cellphone-camera and my second-in- command camera Holga. Wonderfull!
I am certain I´ll discard the old shooting range in Falun for this one, since this place had more defined borders, which I pronounced with large stones the Rusty, decayed and rusty artifacts and other litter.
Unfortunately, I cannot in this moment, upload any pics. I will do this when I get back to Gothenburg. The Holga pics will have to wait for a while, since they need to be processed.

Stay and touch.

Beyond the looking glass.

2009-09-27T10:38:00.000-07:00

Projekt: Hitta No-Places, In-Between Spaces. Tillför en förändring på platsen, i teorin, som är till gagn för allmänheten.

Urbana Ödemarker, eller bara enkla bortglömda Hål i Väggen. Var finner man dessa av människan övergivna platser, och vad kan gro på dessa tomma ytor?

Sahlgrenska Sjukhusets komplex blev utsatt för intensiv utforskning, och även om jag fann några intressanta ytor, var det snarare på vägen hem därifrån som jag fann den sortens yta jag ungefär letade efter. Jag vet inte om denna plats motsvarar exakt projektets ramar, men jag fann platsen mycket intressant. Man åker förbi denna grus plätt med sitt grafittidekorerade skjul när man tar bland annat buss 755 från Sahlgrenska.

Hururvida detta är en "No-Space" eller inte får jag nog fundera på lite grann. Vad jag vet är att platsen, trots att den inte ligger särskillt avsides, lyser med mänsklig frånvaro. Om jag nu väljer denna plats, så måste jag nog primärt tänka platsens omgivning.

Hur skall jag nu anknyta denna uppgift till bildpedagogik? Ja, i egenskap av konstlärare på folkhögskolenivå har jag, om inte mer tid så kanske en annan form av intresse hos mina elever jämfört med den mer månfacetterade grundskolan och gymnasium. Kanske kan mina elever ta den här uppgiften ett steg längre, och fakitskt utföra en reell förändring i det allmänna rummet?

2009-05-24T21:32:00.000-07:00

Jahapp. Då var det dags.

På måndag smäller det. Klockan ett slår portarna upp för vernissagen, och jag är precis klar med att mixa ihop filmen och musiken!

(Här skulle videon har lagst upp, men klockan halv åtta på måndag morgon hade den fortfarande inte laddat klart. Jag får göra det på en annan server eller nåt.)

Det har varit en lång process hittills, men faktum är att jag för en gångs skull inte ruckat en centimeter från min ursprungliga idé. Jag har bollat med andra idéer, men till slut har jag ändå hållit fast vid den ursprungliga idén. Detta är något nytt för mig. Jag är van vid att tillåta ett verks grundtanke förändras under den skapande processen.Därför känner jag mig extra stolt över denna gestaltning, för det har ju varit en extra utmaning för en person som är så ombytlig i sitt uttryck som jag.
Musiken till videon är gjord av Strain, ett band vars medlemmar jag känner väl. De ska ha ett extra varmt tack för att de tillät mig klippa in deras stycke in i videon.
Slutligen vill jag ställa mig frågande om jag verkligen har problematiserat konflikten "Vi mot Dem". Nåja, det får jag väl bli varse under kommande veckan.

!

2009-05-22T12:31:00.000-07:00

FIGHT THE FUTURE!

Nu har jag, efter en låång eftermiddags slit och rännande upp och ner för trapporna på HDK äntligen lagt fram det färdiga materialet som är min gestaltning. Allt är nu fixat, klappat och klart.
Nu ska åbäket bara upp på väggen på måndag morgon.
Jag upplevde under resans gång att min konflikt ligger på ett betydligt mer inre plan än vad min gestaltning kan påvisa. Min gestaltning handlar om den världsomspännande konflikten som delar in människan i kategorier som möjliggör distansiering mellan människor, vilket i sin tur leder till tron att man kan behandla människor som om de inte vore något som tillhörde denna världen. Därför har det mänskliga lidandet eskalerat alarmerande.

Men min konflikt är den vilken väg jag igentligen skall ta. Min framtid är osäker. Men jag har alltid varit en vandrare, och låter mig svepas med dit till min vind för mig. Jag har inga illusioner att jag fullkomligt fri, men jag tänker aldrig mer kompromissa med drömmen och friheten.

2009-05-15T03:50:00.000-07:00

Så.. här är den!! Mina tre inre ställningstaganden jag måste begrunda nu är:
1. Är videon tydlig i sitt budskap?
2. Samspelar videon med tavlan?
3. Ska jag ta hänsyn till andra faktorer, som om den kan anses stötande, mesig eller vulgär? Själv anser jag ju att då det är bilder från verkligheten kan det inte vara mer stötande än betraktaren själv anser det vara. Vad tycker ni, kära läsare?

Nu ska bara musiken till, sen är jag klar med denna episod.

Jag är på det hela taget nöjd. Kommer dyka upp i skolan senare idag, efter jobbet, och bearbeta tavlan.

Ha en trevlig fredag så länge!

2009-05-14T13:07:00.000-07:00

Idag blev jag NOG klar med filmen. hade tänkt att ladda upp den här, men då jag använt ett så primitivt program som WMM så vill inte blogger samarbeta. Mer och mer känns det som min konflikt skulle handla om Teknik.

Jag har iallafall gjort så pass mycket att jag kan ställa ut den utan att skämmas. Så då är den kanske klar?

2009-05-12T08:44:00.000-07:00

Idag har jag jobbat stenhårt!! Träffade Annie utanför Panduro på morgonen och hjälpte henne hitta färger som passade. Sen en kaffe i solen innan det bar iväg mot skolan. Jag har här dragit ut en text från hemsida som varit mycket starkt förknippad med mitt det jag valt att gestalta för mig:

"(...)Den centrala insikten i denna medvetenhet är erkännandet av de framträdande och symbiotiska elementen i naturlagarna, och hur en förening med dessa insikter som bas för våra personliga och sociala institutioner, kan och kommer göra att livet här på jorden frodas till ett system som hela tiden växer i en positiv riktning och där negativa sociala konsekvenser, som samhällsskikt, krig, fördomar, elitism och kriminalitet konstant reduceras och, idealistiskt, tillslut inte längre förekommer som ett mänskligt beteende.
Denna möjlighet är såklart väldigt svår för de flesta att greppa, för vi har blivit betingade av samhället att tro att brott, korruption och oärlighet är "så det är" och att det alltid kommer att finnas människor som vill missbruka, skada och utnyttja andra. Religion är den största förespråkaren av denna propaganda, då deras "vi mot de"- eller "gott mot ont"-mentalitet cementerar detta falska antagande.(...)"

- http://www.thezeitgeistmovement.com/joomla/index.php?Itemid=785

Här följer lite utav processen idag:

Slutligen en liten bild på mig bredvid mitt monster. =)

"Vi måste bli den förändring vi vill se".
-Mahatma Gandhi.