"Mental Map"

Har fortsatt med med det fria skissande för att kartlägga mig själv.

Franz Ackerman gör vad han kallar "mental maps" när han reser i sina "visual diaries".Det är teckningar med hög detaljrikedom. Hans målningar däremot, är inte bara en större skala, utan representerar även den cerebrala fröändringen i att måla någonting som är större än han själv.

http://alli.bloomradio.com/blog/wp-content/uploads/2007/12/franz-ackermann-evasionv.jpg
http://www.portlandart.net/archives/Franz_Ackerman.jpg
http://www.attitudes.ch/expos/ailleurs/kreuz/entree.JPG

Själva ordet "mental maps" är nog en nyckel till mitt projekt. Detta bygger på ett sätt vidare på min labyrint.

Dags att börja skissa!!






Inga skisser är dåliga skisser. Jag har gått upp i format. Tänker skissa varje dag från och med nu och så fort jag kan relatera till text kommer det upp här, målet är att ha något att redovisa varannan dag.

Ilska som drivkraft

Jag vaknade av ilska och besvikelse. Mest på egna situation.

För att verkligen komma i gång så kollade jag på "Ung och bortskämd" och blev om möjligt ännu mer besviken på SVT.

Men nog om detta. Jag vill på något sätt utnyttja all denna negativa energi som florerar i kroppen.

Var ska jag börja? Jag valde att redovisa några bilder, inspirerade av av mitt "no-place"-projekt från förra året. När jag var i Eskilstuna tidigare i höst hittade jag ganska många platser som övergivits. Jag tänkte på något sätt arbeta med rum.

Som folkhögskolelärare är en av de viktiga grundpelarna att undervisningen ska utgå från deltagaren (eleven alltså). Därför ser jag mitt nuvarande tillstånd som ett gyllene tillfälle. Jag vill omvandla min svaghet till en styrka, om man kan säga så.

Tankar utanför men ändå innuti

Hmm.. Denna blogg ska ju inte vara för personlig, men det är väl lika bra att jag tar upp detta här, för det påverkar ju egentligen mitt liv på alla nivåer. Jag skriver här för det är det enda stället som känns tryggt att skriva på.

Jag försöker skriva så distanserat jag kan och försöker vara saklig.

8 av de jag "träffat" under mitt liv har alla svikit mig på samma sätt: De faller för en kompis till mig istället. De ber om ursäkt och går vidare, kastar undan mig som om inget hänt. Ibland försöker de stryka över det genom att säga hur fin jag och att jag "förtjänar någon bättre". Detta är ju egentligen bara ett sätt att lätta deras egna samvete. För mig tröstar det ju inte.

Jag vet att några av er som läser detta vet att jag för ett litet tag seda var mycket, VÄLDIGT, lycklig på grund av en person. Gissa vad? Det var naturligtvis för bra för att vara sant. Ovanstående scenario hände igen. Jag kände mig så maktlös. Är det en förbannelse?

Jag har nu valt att lägga den esoteriska förklaringen åt sidan. Det måste ha med mig att göra. Vad kan jag göra för att bryta mönstret? Hur ska jag kunna lita på någon igen?

Hur kan jag arbeta med detta ur en bildpedagogisk synvinkel? Går det? Det är säkerligen för personligt material som det är nu, men jag kan ju alltid använda det som motor på något sätt. Jag MÅSTE det.

Alter Ego

Tankar går just till alter ego. Har jag redan några sånna? Är min lärarroll ett alterego?

Jag har lekt med dessa tre komponenter: Eskiltuna, Gimp och min nya Canon! =D

Vandring

Jag tog en vandring i Eskilstuna med en kamera och ett äppelskrutt.

Mest en uppvärmning inför senare hösten då jag ska ta mig an 300-kursen.