Rosa skit på hjul.

Rumslig gestaltning, en uppgift på HDK för blivande bildlärare.'

Mitt projekts idéJag tolkade uppgiften som en strävan efter en förändring i rummet. Rummet är i detta fall Göteborg, mer specifikt området omkring Handelshögskolan vid Sprängkullgatan och Vasagatan.

I ett tidigt stadium av mitt arbete snörde jag in på mina fördomar. Jag ville arbeta med denna guldgruva av förutfattade meningar och ignorans som jag har gott om, innerst inne, oavsett om jag vill eller inte. Kort och gott ville jag göra någonting konstruktivt (?) av min själs slaggprodukter. Så jag började där, i vanföreställningarnas träsk. Målet för mitt experiment blev Handelshögskolans framsida (entrén mot Vasagatan).

Vad var då min fördom gentemot Handelshögskolan, eller ännu viktigare; dess elever och personal? Färgen rosa dök upp på en gång i mitt huvud. Utan att ta ställning till varför jag kom att tänka på denna färg spann jag vidare. Någon minut senare tänkte jag på fenomenet kiss-och-bajshumor. Då visste jag att förändringen i rummet skulle ske med hjälp av en rosa bajskorv. Idén med att den skulle bli radiostyrd dröjde två dagar. Min grundidé var nu klar: Jag skulle styra en bajskorv (”Fidos hög” från buttericks, då detta verkade vara enda rimliga alternativet) på hjul med samma princip som en radiostyrd bil. Och den skulle vara rosa.Det var nu inhandlandet av materialet skulle ske, och det var då jag fick börja kompromissa med min grundidé.

Kompromisser:
Då själva projektet som mest kan ses som en test, en prototyp för framtida installationer eller ”performances” om man vill, ville jag utforska svårigheterna i första hand och se hur problemen kan tacklas allteftersom. Detta innebar att jag ville hålla mig inom en begränsad budget.

Utförandet och resultat vs. Mina förväntningar:
Jag hade hoppats på att min lek skulle höja några ögonbryn, men själva känslan blev mest att jag kände mig som en nasare som försökte sälja en produkt på gatan. Paralellen till Handels blev då ganska rolig, men jag kände mig mest dum och malplacerad. Detta var dock lite av projektets mening. Våga ta plats. De passerande fotgängarnas inställning varierade mellan ignorans och nyfiket fnitter.. (”Oj! Kolla, en bajskorv på jul” blev faktiskt en av de glada kommentarerna.) Så det hela gjorde mig ganska glad.
Till nästa gång ska jag försöka göra det hela lite mer påtagligt, kanske bygga lite av en inhängad och spöka ut mig själv lite grann. Nu kändes det mest som jag testade en leksak.

Veckan inleddes med en uppgift som handlade om..... tada! Identitet! ;)
Vi gjorde icke-föreställande porträtt. Klippa, och klistra och pyssla ur alla möjliga och omöjliga tidningar eller dylikt!

Jag fortsatte på mitt spår från skräpskulptur uppgiften; blanda sagovärld och framtiden, två världar som bara existerar i tanken. Jag blandade naturbilder med bilder från en arkitekturtidning jag hittade i affären. Jag tyckte det blev supercool!

Jag var dock tvungen att sticka tidigare då jag skulle jobba. Men jag insåg att detta var en övning som kan vara en bra introduktion till porträttskapande. Ta bort illusionen och föreställningar om hur ett porträtt ska se ut.

På tisdagen hade vi Tarja. Vi skulle först rita av en sten. Sedan skulle vi rita hur den stenen skulle se ut om den var tonåring. Sist men inte minst skulle denna tonåring placeras in i grupper. Vilka andra tonåringar (av de som de övriga i klassen ritat), hade den en samhörighetsrelation med?

Jag och Christinas tonåringar blev två lite smått utstötta emoliknande kids varkade ha nån form av samhörighet. Vi fikade och diskuterade om vad för slags relation våra tonåringar hade.Vi började även relatera till våra egna år i tonåren. Även denna dag var dock tvungen att sticka till jobbet, så tyvärr var jag inte med på slutsamlingen då vi redovisade våra diskussioner.

En mycket nyttig övning med betoning på identitetutforskande. Då jag fann att jag hade gjort mig själv som tonåring var det mycket intressant.