Då var gestaltningarna klara! Fem mycket ambitiösa och duktiga grupper har nu framfört sin gestaltning under slutet på denna vecka.

Vår grupps gestaltning handlade om våran "förändringens port". En fysisk manifestation på hur man går över en gräns för att nå en önskad förändring. Vår gestaltning gjorde det hela mycket påtagligt, vill jag säga. Förändringen för oss blev en mycket sakral sak, och jag hoppas fler i klassen upplevde den känslan!

Alla grupper hade löst sin gestaltning på många olika sätt som alla tilltalade och berörde mig. De flesta grupper hade gjort en filmatisering på nåt vis, förutom sista gruppen som använde oss i publiken som verktyg för deras gestaltning! Mycket roligt!

Jag måste nog erkänna att jag inte riktigt smält alla upplevelser än.

------
Kan bara säga att det som fortfarande har etsat sig fast är nog Majas gripande filmer. Jag kan verkligen inte släppa taget!! Speciellt "The Bride". Jag tycker verkligen det var vacker på ett sätt som fick mig att känna mig obekväm med mig själv.

-----

Jag kom nu på att jag måste nog skriva lite om processen som ledde fram till att sex galningar iförda frack gav förändring genom pärleporten!

Exakt hur det kunde sluta så, har jag på rak arm svårt att säga, men jag har för mig att vi var rätt eniga om att vi skulle arbeta med gränser, och vi tyckte nog att vi alla hade uttryckt just det ordet i våra skissböcker på ett sätt så vi lätt kunde relatera till varandras bilder.

Gränsen skulle bli tydlig. Gränsen till förändring. Gränsen korsades tillsammans med musik från femtiotalet med temat drömmar om förändring. Iallafall tänkte jag så. Vi ville ha en varietékänsla, varför frackarna och höghattarna åkte på. Stolligheterna flödade och det var underbart!