Bakgrunden med stort B

Hur man än försöker är det praktiskt taget omöjligt att greppa universums skapelse bildligt. Där kommer skapelsemyter in, för att illustrera hur det såg ut på ett ofta tilltalande sätt för människans fantasi.

I en enda hisnande puls, ett ofantligt moment som saknar motstycke i ord (particulary in swedish), expanderar en existens så kompakt att den saknar gränser (hädanefter känd som en singularitet) till det vi idag upplever som Allt. På några (sekunder) är skapas gravitation och andra krafter som styr universum. Universum är en ganska het potatis nu, 5000000000 grader celsius. De första kärnreaktionerna lyser upp den eviga (?) stjärnhimlen. Väte, helium och liten släng (0,000000001%) litium ser dagens ljus. Tada! Det vi kallar universum, allt vi någonsin kan uppleva (?) är skapat på en förhållandevis enorm tidsrymd. Nämligen ca 10 jordminuter.

När detta hände råder ingen exakt vetenskaplig konsensus. 13,7 miljarder år är en måttstock, men få vågar slå fast denna siffra då stjärnor som är betydligt äldre än så (!).

Universum är stort. Och den giriga saken expanderar, enligt populärvetenskapen.

http://www.youtube.com/watch?v=BGxRWCmwSDE&feature=related

Och vi är små. Men idén om universum, tillhör oss. Precis som allting, börjar allting med en idé. Även universums skapelse är underordnat denna fundamentala princip. Expansionen av universum är såldes en process vi, som innehavare av idén om universum, är fullkomligt delaktiga i. Se dig omkring på vår planet, och försök sedan påstå att vi inte expanderar. Visst, vår utveckling går på många villospår kan det tyckas. Men är det inte så att vi utvecklas genom att lära känna alla aspekter av oss själva?

Vi, varje individ, genomgår en gemensam evolution. Ingen av oss går ensam. Varje människa är en värld i världen, och vi förändras och utvecklas genom gemenskapen.

Att vi inte ser någon framtid, beror på att vi är medvetna om att vi förtjänar en bättre värld. Vi är medvetna om att skuggorna på grott-väggen är ett bländverk och att det finns en värld utanför grottan. Vi är fångna i labyrinten som kallas livet, men vi söker instinktivt en väg ut. För innerst inne vet vi att det finns en värld bortom de begränsningar vi ser och hör och känner.

Denna transit upplever varje människa. Den kan vara smärtsam att bli medveten om, men första steget att undvika en fälla är att vara medveten om den.

Och här kommer min berättelse in i bilden. En berättelse som är nästintill obetydlig vad gäller kosmos tid och rum, men oändligt betydlig för idén om min metamorfos, som tar sin börja i en idé....