JAG SÄTTER MIG IN I MIG

Det här ska bli intressant. Kanske det intressantaste jag någonsin gjort. Jag ska redovisa mig själv här på bloggen. Hur uppfattar jag mig själv? Genom vilka estetiska verktyg gestaltar jag min min självbild? Hur tror jag att andra ser på mig?

Frågor som folk ställer sig själva varje dag. Min miljö är jag och jag är min miljö. I olika grader.

Identitet. Hur skapar jag min identitet? Hur formar jag den?

Det här ska bli kul, för jag har en tendens att överraska mig själv. Som att arbeta med ett material som man inte har full kontroll över. Sånt jag älskar.

Jag sätter mig in i det

En idé jag fick nu på kvällskvisten... Jag utförde och testade om det ledde någonstans. Jag satte in mig själv i en bild jag gjorde för en herrans massa år sedan, och sedan lät mig "smälta in" in med bilden via lite funktioner i gimp.

Om detta leder nånvart vet jag ej. Men jag får se det som en skiss, och det finns inga dåliga skisser.

Det är väl det här med självporträtt jag fastnat för. Vad kan ett självporträtt vara? Vad kan det inte vara? Enligt min uppfattning kan allting som berättar ingående om konstnärens miljö och förhållningssätt till miljön vara ett självporträtt. Men om detta vore sant skulle väldigt många konstnärer gjort självporträtt utan att det var deras mening. Alltså måste det framgå tydligt att det är meningen att konstnären vill berätta något om sin miljö.

Detta är förstås mina egna tankar och jag har inga belägg för detta.

klipp och klistra.

Nu börjar denna process bli härligt rörig. Jag låter formen växa fram, men känner dock en viss stress växa upp inombords. Inget känns tillräckligt.

Detta har blivit till ett slags självporträtt. På så sätt har jag fortsatt från labyrinten jag jobbade med förra terminen. Det var en karta över en förvirrad process och ett förvirrat liv. Denna tavla är en karta över ett momentet i skapandet. Det är så jag tolkade uttrycket "Art..is an explosion". Processen är för mig en kraftfull urladdning i nuet. Det behöver inte vara så, men för mig är det så. Process är ju annars ett ord som är associerat med långsam förändring av tingens ordning.

Det känns som jag har mycket kvar att göra. Jag är fortfarande i förvirringsstadiet och måste hitta en röd tråd snart.

Processtankar.

När jag arbetar på det sätt jag gör nu börjar jag i två ändar. I ena det just nu formandet och i andra en rad konstnärliga referenser, med reflektioner utifrån hur dessa trådar möts. Först nu börjar jag förstå varför jag valde labyrint som metafor för process. "Produkten" blir där dessa två vägar möts, och är i detta fall irrelevant. Vad som ärskillnadennu från tidigare projekt är attjag inte HAR EN ANING om"slutprodukten". Jag har faktiskt ansträngt mig att intealls tänka på hur min redovisning kommer se eller hur min text kommer arta sig.

Lite gamla grejer. Eftersom Blogspot vägrar samarbeta med min kameras mineskort ikväll.

Jag fortsätter klippa och klistra. Försöker ladda upp i morgon.

Hjärnbomb

Har nu på morgonen sett en film ur dokumentärserien "What we still don´t know".

"Det finns en grundläggande klyfta i vår förståelse av oss själva, universum och allting. För att lösa detta, tar Sir Martin oss med på en svindlande resa genom flera universum till efter biologiskt liv. På vägen lär vi oss av den oroväckande möjlighet att vi kan vara resultatet av någon annans experiment. Är vi verkliga?"

Efter denna hjärnbomb är jag redo att axla dagens process.

Reflektion so far

Jag har börjat använda mig av konstnärliga referenser rätt mycket på denna blog. Detta är något jag är ganska glad över att jag börjat med. Vad kan jag då lära mig av dessa konstnärer? Ja, jag har nu börjat leka med former för att hitta innehåll.

Jag klippte och klistrade lite igår. Jag klippte ut detaljer i från min skiss. Satte in dem i ett annat sammanhang. Iallfall var det min tanke.

VAD HÅLLER JAG PÅ MED??

Och sist men inte minst: Jag dök inte upp på tisdagsmötet. SJ var som vanligt inte förberedda på att vi faktiskt med jämna mellanrum får vinter här i Sverige. Så tåget som skulle ta mig från Eskilstuna till Göteborg blev ersatt av buss. Jag kom hem halv 5 på morgonen. Då jag inte kan somna på buss så behövde jag sömnen igår.

Samu Raatikainen

En finsk konstnär ars metod jag finner intressant som referens till mitt egna skapande är SamuRaatikainen, som 2003 blev utsedd till Young Artist of the Year av Tampere Art Museum.

Först bestämmer han vad den yttre formen av målningen bör vara. När detta är avgjort bygger han basen för målningen. Detta kan variera från vågigt, vridet eller till och med bestå av flera komponenter. När basen är klar läggs en pärlemorskimrande akrylfärg ovanpå. Sedan behövs en mix av vax och oljefärg, och en avklippt pensel. Denna mix täcker hela målningen med hjälp avden avklippta penseln med prickar med lika avstånd och lika storlek.Varje prick ska ha en 90-graders vinklad "spets" i mitten. Detta strävande efter harmoni är den stora utmaningen. Själv har jag alldeles för dåligt tålamod för denna teknik, men jag gillar denna form av metod.

Målningarna kräver en del av betraktaren. Beroende på från vilken vinkel de ses, ändras ytan. Trots att alla målningar är gjorde med samma teknik skiljer de sig från varandra i form, färg och atmosfär.

Man kan hitta åtskilliga tolkningar av Samus verk. Det monokroma och minimalistiska möter den pointilistiska traditionen i en abstrakt, industriell och systematisk miljö som refererar till zen-buddhism. Kropp och sinne arbetar tillsammans, inte bara för Samu, utan även för betraktaren.

Surrealismen i nuet, Special reflektion

Taros konstnärliga ambitioner har fått mig att spinna vidare. Hans världar är mycket lik de som jag gillar att utforska: psyket, egot och det sanna jaget och dess avskalade miljö. Taro fann även stor fascination i historiens mytologiska avtryck. Detta är ju något jag gillar att nörda ner mig i.

Jag har nu delat upp min process i två skikt för att göra det mer begripligt och hanterbart för mig själv: Form (Vad jag gör, och Hur) samt Innehåll (Varför och Reflektion).

Jag tror nästa inlägg som behandlar inspiration (=frö till Innehåll) kommer behnadla vår egen Swedenborg och surrealismens ledare André Breton. Mest för att jag är för trött för at skriva något mer i kväll.

Taro Okamoto

Idag presenterar jag en konstnär vars utryck "Art is explosion", myntat ett år innan min födelse, jag har tagit till hjärtat.

Taro Okamoto var känd för sina abstrakta och avant-garde målningar och skulpturer. Han var djupt intresserad av mystik och det ockulta under sina år i Paris, där han bodde från 1930 till 1940. Bland artisterna Okamoto förknippas starkast med under sin vistelse i Paris var André Breton (1896-1966), ledaren för surrealismen, och Kurt Seligmann (1900-1962), en schweizisk surrealistisk konstnär.

Ett möte med verk av Picasso 1932 kastades han in i den abstrakta konstens värld. Men han var dock tvungen att lämna Europa då andra världskriget bröt ut.


År 1964 Taro Okamoto publicerade en bok med titeln Shinpi Nihon, Mysterierna i Japan.
Hans intresse för japanska mysterier började 1952 med ett besök han gjorde i Tokyo National Museum. Efter att ha blivit fascinerad reste han över hela Japan för att undersöka vad han uppfattade som den hemlighet som ligger under japansk kultur, och sedan han publicerade Nihon Sai-hakken-Geijutsu Fudoki (återupptäckt av Japan- topografisk konst).

Hans konst är inspirerad både av den abstrakta konst som var antågande i Europa och senare den mytologiska kulturen han fann i sitt eget hemlands historia.


Reflektion: Jag försöker just nu finna innehåll. Det är därför jag söker inspirerande konstnärliga referenser. Jag tror detta är nyttigt för mig. Jag hoppas innehållet ska komma, men är inte orolig. Formen är fortfarande just nu prio ett. Idag har jag inte gjort mycket mer än lekt med bläckskissande, är på jobbet i skrivande stund så jag har inte kameran med mig. Jag dokumenterar så fort det går. Processen får ha sin gång, det enda jag behöver tänka på är att hålla järnet varmt så löser sig det kanske inte automatiskt men nära nog. Jag älskar den konstnärliga processen.

Vill finna mer tid till botaniserande i konstvärlden. Som tur är har jag en hel del böcker att bläddra igenom som jag ännu inte öppnat.

Yoshitomo Nara

Idag har jag beundrat en japansk konstnär, Yoshitomo Nara. Hans arbete 1999 gick under titeln No They Didn´t, en ganska försvarande titel. Men om man kollar på de små avbildade, barnliknande varelserna ser de helt annat än oskyldiga ut. Missförstådda av en vuxenvärld? Ett barns sinne, precis innan tonårens pubertala storm, framstår ibland som förvirrande för en vuxen. Ett barns moral och etik är inte begränsad eller hämmad på samma sätt, varför många vuxna skräms av barn.

http://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/3/32/Nara.Y_%28Light_my_fire%29.jpg/458px-Nara.Y_%28Light_my_fire%29.jpg

http://teachartwiki.wikispaces.com/file/view/yoshitomo-nara-tooyoungtodie.jpg/145922667/yoshitomo-nara-tooyoungtodie.jpg

http://www.assemblylanguage.com/artpiecepictures/Nara.JPG

Vad kan jag ta till mig utav denna inspirande målare/skuptör? Jag tycker att den stil denna konstnär har när han skissar/ritar/målar är på något sätt "besläktad" med min egen. Min tecknarstil har sin grund i mangan, det var genom att kalkylera mangatidningars illustrationer som jag lärde mig rita. Nu är Yoshimotos stil ganska långt ifrån den klassiska "manga-stilen" (som, när man dyker ner i ämnet, är betydligt mer varierad och komplex än vad många i väst tror). Men jag får på något sätt stöd i mig själv när jag finner länkar till andra konstnärer och deras tankar. Det hjälper mig själv att motivera min process.

Process..

Idag hittade jag rubriken "Processdagbok på Blogg". Ganska skönt att få det på "papper", även om det var rätt mycket jag redan borde kunna utan och innan.

Nåja, just nu befinner jag mig i en fri process där tankar vandrar fritt och jag försöker finna en röd tråd. VAD är det jag vill berätta? Vad kan jag koppla?

Idag blev denna video en kanonkula till vaket tillstånd.

http://www.youtube.com/watch?v=zDZFcDGpL4U&feature=player_embedded

Kriget mot Rätt och Fel-mentaliteten i vår utbildningsmall fortsätter. Fabriksallegorin i utbildningssystemet måste dö.

Jag fortsätter idag med min mental map, men jag inser nu att jag måste prova på flera olika medium för detta för att det ska kännas riktigt.

Hmm... jag började från något otroligt personligt och försöker nu övergå till något mer allmänt, någonting som så många som möjligt kan ta del av. Samtidskonsten försöker vara ett universellt språk men budskapet försvinner i bruset. För samtidskonsten har blivit mer och mer uteslutande, vilket är tvärtemot vad som är dess syfte. Är det så att deltagarna i ett konstnärligt forum inte vill att tydligheten ska framgå?
Jag kommer ångra att jag skrev det där, är ju knappt ens vaken.

Har inte skissat något idag, åtminstone inte tvådimensionellt. Däremot har jag en jäkla massa lera hemma av någon anledning. Idag fick jag ett infall att göra en marionettdocka, för att leka med ytterligare en metafor. Det har blivit ett genomgående tema i mitt skapande: Labyrint, spel, etc..
Här är iallafall dockans huvud, som ska få tre ögon. Märk väl dess nio hack (vet ej om det syns?). Det är länken mellan denna process och dess startpunkt. Jag vill inte ta upp detta igen, så talet nio får helt enkelt vara symbolen för att måttet är rågat och att jag nu måste utvecklas eller gå under.

"Mental Map"

Har fortsatt med med det fria skissande för att kartlägga mig själv.

Franz Ackerman gör vad han kallar "mental maps" när han reser i sina "visual diaries".Det är teckningar med hög detaljrikedom. Hans målningar däremot, är inte bara en större skala, utan representerar även den cerebrala fröändringen i att måla någonting som är större än han själv.

http://alli.bloomradio.com/blog/wp-content/uploads/2007/12/franz-ackermann-evasionv.jpg
http://www.portlandart.net/archives/Franz_Ackerman.jpg
http://www.attitudes.ch/expos/ailleurs/kreuz/entree.JPG

Själva ordet "mental maps" är nog en nyckel till mitt projekt. Detta bygger på ett sätt vidare på min labyrint.

Dags att börja skissa!!






Inga skisser är dåliga skisser. Jag har gått upp i format. Tänker skissa varje dag från och med nu och så fort jag kan relatera till text kommer det upp här, målet är att ha något att redovisa varannan dag.

Ilska som drivkraft

Jag vaknade av ilska och besvikelse. Mest på egna situation.

För att verkligen komma i gång så kollade jag på "Ung och bortskämd" och blev om möjligt ännu mer besviken på SVT.

Men nog om detta. Jag vill på något sätt utnyttja all denna negativa energi som florerar i kroppen.

Var ska jag börja? Jag valde att redovisa några bilder, inspirerade av av mitt "no-place"-projekt från förra året. När jag var i Eskilstuna tidigare i höst hittade jag ganska många platser som övergivits. Jag tänkte på något sätt arbeta med rum.

Som folkhögskolelärare är en av de viktiga grundpelarna att undervisningen ska utgå från deltagaren (eleven alltså). Därför ser jag mitt nuvarande tillstånd som ett gyllene tillfälle. Jag vill omvandla min svaghet till en styrka, om man kan säga så.