Identitetsverktyg i ljuset av det infinita spelet

Vi omger oss i olika grader av identitetsuttryck, som jag väljer att kalla "verktyg för igenkännande". Detta kan innefatta klädstil, musik, kroppens språk, humor, dialekt, inställning till olika frågor etc. Det ger betraktaren, den som söker en bekant identitet hos förmedlaren av uttrycket, verktyg för koppla till tidigare erfarenheter. "Aha, han är klädd på det viset, då lyssnar han kanske på den sortens musik" etc.

Huruvida detta är någon man anammat aktivt ("skaffat sig en stil"), eller helt enkelt "flutit" in in (som till exempel blivit "smittad" av en dialekt") tycker jag är mindre relevant. Men hur man förhåller sig till sina verktyg, i vilket grad man än är medveten om dem eller ej, är vad jag tycker är viktigt i rollen som lärare. För det är däri en deltagaridentitet kan bli erkänd och är i många fall en motorväg till att lära känna den identitet deltagaren befinner sig i under sina studier. Ett exempel på detta kan jag återknyta till mig själv: Det var ett riktigt lyft under mina studier på folkhögskolan då en lärare listat ut vad jag lyssnade på för musik. Vi knöt an på en gång och jag blev mer mottaglig för undervisningen. Jag tror därför det är viktigt att som lärare vara medveten om sociala subkulturer men också vilka signaler man själv ger iväg.

Detta handlar förstås inte om några stereotypa arketyper, utan snarare att sniffa rätt på människors egenheter utifrån första intrycket. Det handlar alltså inte om att döma utifrån det yttre, det vill jag understryka, utan hitta ingångar.

Detta är alltså en form av beteendevetenskap, ett ämne jag jag aldrig läst. Men jag tror att jag som lärare behöver uppnå en viss nivå av "street-smart beteendevetenskap".

Men hur kan man förhålla sig till sin identitet och alla sina verktyg för igenkännande? Har man som lärare en god idé vilka signaler man sänder ut och om man kan förhålla sig till detta tror jag man kommit en bra bit på vägen att lära känna, och bekräfta, sin deltagare.

Jag återkopplar nu till en fantastisk skrift av James P. Carse, en text som har påverkat mig otroligt mycket under mina år på HDK: Finite and Infite Games (Finita eller infinta spel)

I texten redovisar Carse ett sätt att se på handlingar i livet som är en del av åtminstone två typer av vad han beskriver som "spel", ändliga (finita) och oändliga (infinita). Båda spelen spelas inom regler, som har beslutats av deltagarna, men innebörden av reglerna är olika mellan de två typerna av spel. Boken betonar ett icke-allvarligt (eller "lekfullt") synsätt på livet hos "spelare", med hänvisning till sina val som "rör sig", och samhälleliga konstruktioner och sedvänjor som "regler" och "gränser".

Hans idé är att när en person ser sig själva som "spelare" i ett "spel" som normalt betraktas som allvarliga händelser, de är mer benägna att hålla ett öppet sinne och finna sig mindre besvärade av saker som kan ha oroat dem mycket tidigare ( Carse betonar dock att ibland är allvaret en obligatorisk regel i ett ändligt spel).

Identitet i ett finit spel

Se rätt ut! Ha rätt kläder! Ha rätt vikt! Träna bort din dialekt! Mera hår på huvudet! Större bröst! Skaffa rätt dialekt! Ät rätt! Ät fel! Sup dig snygg! Var dig själv! Så ska du se ut i vår! Så ska du se ut i höst! DIn musik suger! Inne! Ute!

Detta är ett tävlingsinriktat förhållningssätt som ofta förknippas med identitetens "måste". Detta märks kanske bäst bland pubertetsungdomar som försöker finna sin plats och sin identitet i en ganska kaotisk miljö. En del vill framstå som vuxna så fort som möjligt. Men kollar man noggrannare följer detta förhållningssätt med till vuxenvärlden. Mycket utav vårt samhälle bygger på dessa små tävlingar som hela tiden jagar oss. Frågan är om vi verkligen stannar och frågar oss själva om vi känner oss själva längre. Har identiteten gått förlorad till alla koncept vi vill leva upp till?

Identiteten i det infinita spelet.

Det finns bara ett finit spel och det är livet.

I detta spel kan vi inte förlora eller vinna. Faktum är att spelet spelas för att spelet ska fortgå. Det är i förståelsen av detta förhållningssätt till livet vi kan bli medvetna om varför vi gör som vi gör. Varför vi vill ge ut vissa signaler.

"Reglerna i det ändliga spelet inte kan ändras, av reglerna i ett oändligt spel måste förändras."