Ja, att ge en opartisk bild av sig själv är omöjligt. Det är ju därför vi har sådana saker som till exempel betyg eller omdömen, för att låta andra tala om för oss vad vi är eller inte är. Istället för att skapa oss själva låter vi andra definiera oss. Det finns något tillfredsställande i att få höra andras beskrivning av ens person. När de säger något bra, men de egenskaper som begränsar ens person vill man inte höra.
När man själv definierar sig blir detta ännu tydligare. Det finns mörka sidor och ljusa sidor, och utöver detta finns föreställningar om oss själva vi skapar genom klädstil, släktskap, vänskap, tillhörighet, genusbesläktade definitioner etc.
Svaret är att göra ett "universalt sannt" självporträtt är omöjligt. Det finns ingen kamera eller spegel som återger hela ens personlighet. Personligheten är så abstrakt i den meningen att den byter beskrivning från betraktare till betraktare.
Det vattnas i munnen när jag ger mig i kast med detta projekt.
Vad ska jag göra?
Ett så beskrivande självporträtt som möjligt, hur pinsamt det än kan vara. Min inspiration är hur jag beter mig i olika situationer, som jag kommer observera. In i mixen kommer även intressen och min självbild att slängas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar