Veckan började som vanligt med en härlig frukostbuffé samt filmvisning. Filmen hette "Der Lauf der Dinge" (tror jag..) som är ett klurigt skräplopp i en lagerlokal. Det var andra gången jag såg filmen och jag tror att jag uppskattar den mer idag än för 4 år sedan. Ser nog med andra ögon idag...Vi hade även i veckan besök av Ann S. Pihlgren som föreläste om sokratiska samtal. Jag kan ärligt säga att jag hade en negativ inställning till denna workshop, men efter en mycket bra föreläsning ändrade jag mig totalt. Senare på dagen fick vi sitta i grupper och diskutera om ett gäng bilder, allt efter den sokratiska mallen. Verkligen en intressant diskussionsmetod att prova på elever. Jag kommer definitivt i framtiden försöka mig på denna metod.Snart är vi tillbaka på HDK igen...jag längtar!
måndag 22 december 2008
torsdag 18 december 2008
I WILL DELIVER!
Samtal idag med Kattis och Niko.
Inget jag inte redan visste, men nu ligger stigen klar framför mig. Jag vet vad jag har att göra.
I will deliver!!
Men den andra viktiga händelsen idag var förståss min grupps gestaltning! Vad vi gjorde? Ja det får ni reda på efter jul. =P
Jag fortsätter för övrigt att utforska den virtuella världen. Jag har dock foprtfarande svårt att begripa varför man skulle vilja spendera så mycket tid och pengar i en abstrakt värld (oj, justja, pengars värde BYGGER abstraktion)? Det hela handlar, enligt min enkla teori, om att den virtuella världens essens alltid funnits men att den på senare år manifesterat sig på ett lättillgängligt sätt. En slags kanal-värld för fantasi och verklighet.
Oj. Jag märker att jag skulle kunna skriva en C-uppstatts om detta. Coolt!!!!
Ikväll ska jag lyssna på gamla kära Ultravox och somna i soffan till nån halvbra film. Har inte bäddat och orkar inte det heller.
Inget jag inte redan visste, men nu ligger stigen klar framför mig. Jag vet vad jag har att göra.
I will deliver!!
Men den andra viktiga händelsen idag var förståss min grupps gestaltning! Vad vi gjorde? Ja det får ni reda på efter jul. =P
Jag fortsätter för övrigt att utforska den virtuella världen. Jag har dock foprtfarande svårt att begripa varför man skulle vilja spendera så mycket tid och pengar i en abstrakt värld (oj, justja, pengars värde BYGGER abstraktion)? Det hela handlar, enligt min enkla teori, om att den virtuella världens essens alltid funnits men att den på senare år manifesterat sig på ett lättillgängligt sätt. En slags kanal-värld för fantasi och verklighet.
Oj. Jag märker att jag skulle kunna skriva en C-uppstatts om detta. Coolt!!!!
Ikväll ska jag lyssna på gamla kära Ultravox och somna i soffan till nån halvbra film. Har inte bäddat och orkar inte det heller.
onsdag 17 december 2008
Vi fick i uppdrag av Mattias att ge oss in i den interaktiva världen. En värld som är så många gånger större än vår egen. Myriader av onlinespel, communitys, interaktiva världar etc. har skapat ett multiversum vars ofantlighet kan vara svår att greppa om man inte haft fördelen at växa upp parallellt med den.
Då jag redan haft en viss erfarenhet av det mest populära on-linespelet, World of Warcraft, valde jag att testa någonting nytt. Jag gick direkt efter måndagens samling till affären och införskaffade Guild Wars. Jag blev förstås addicted på nolltid. Tur att jag inte har tid att lägga ner mitt liv i dessa spel!
En vänlig liten skylt dök upp efter två timmars spelande "You´ve played for 2 hours, you should take a break." Jag skrattade lite när jag vid detta tillfälle upptäckte att jag hade varit hungrig ganska länge.
Jag spelar i alla fall en kvinnlig Assassin/Mesmer, bara så ni vet. =) Nyss skaffade jag ett konto på Second Life, som är ett slags alternativ till den verkliga världen (därav namnet). Jag har aldrig testat detta förut, bara hört om det. Jag kände mig otroligt noobig när någon försökte hälsa på mig och inte hade hyfs att förstå hur man svarade. Jag är den söta flickan (könsbyte igen, Freud skulle älska mig!) i prickig kjol där. Det finns så mycket att göra i den här världen, och jag har precis bara lyckats förstå hur man misslyckas med att byta kläder. (Jag ville ha nåt mer rockigt men det slutade med att min avatars klänning blev helt vit på överkroppen.)
Jag fruktar att detta kommer kosta mig många timmar för att få en djupare förståelse för.
onsdag 10 december 2008
Bujaka!
Denna bjässe är nu längre inte i min "ägo". Den blev såld för 2800 idag. Jag är ganska lycklig nu!!
Kommer förstås sakna den...
tisdag 2 december 2008
Kultur och identitet är inget avgränsat landområde!
Fredrik Gunve och Rasoul Nejadmehr var på besök förra veckan. Vi börjar med den sistnämnde.
Rasoul Nejadmehr pratade om ett mycket intressant ämne, nämligen interkulturell pedagogik.
Han belyste hur viktigt det var att skrota föreställningen om konstanta identiteter då denna ökar klyftan mellan oss. I enlighet med den sokratiska diskussionen måste vi vara beredda att byta ståndpunkt och perspektiv på livet. Enligt honom var detta till och med vi bör göra, som jag fattade det!
Dialogen är viktig, men tänk på om det verkligen är en dialog du för! I en dialog sker ett utbyte mellan två subjekt! Kulturer är inte gränser utan möjlighet till utbyte och utveckling. "Vi och dom" skall inte finnas.
Han var en otroligt klok man och jag tog åt mig mycket av det han sagt! Jag hoppas att fler får ta del av detta kloka förhållningssätt. Det viktigaste var att han förhöll sig på ett mycket jordnära sätt.
Näste man till rakning var Fredric Gunve.
Fredric pekade på det viktiga i att leka fram sin identitet genom förhållanden till andra identitetskapande varelser. Vi är alltid i förhållande till andra. Hur bra stämmer inte detta??!
I hela mitt liv har jag undrat varför man "tar in" vissa människors beteende eller karaktärsdrag, till och med enstaka ord som man tycker karaktärisera en människa. Hela tiden är, som Rasoul tidigare hade fastslagigt, identiteten i utveckling. Jag föds, lär mig av mamma, lär mig av pappa, lär mig av Storasyster Elin. Jag lär mig av Storasyster Elins kompisar, tills jag skaffar egna och lär mig av dom. Jag börjar på dagis, jag börjar på lekis och sedan skolan. Jag träffar hela tiden nya människor. Och jag flyttar, byter stad och får nya människor att lära mig av, men också nya att själv lära! Jag märker hur jag påverkar min omvärld, inte bara hur jag påverkas av den! Och hela tiden är detta möjligt på grund av att jag står i förhållande till andra människors "smittande" personligheter.
Vi såg även på filmer som berörde könstillhörighet, könsroller och utveckling. Att gå är att ramla framåt och fånga sig igen.
Rasoul Nejadmehr pratade om ett mycket intressant ämne, nämligen interkulturell pedagogik.
Han belyste hur viktigt det var att skrota föreställningen om konstanta identiteter då denna ökar klyftan mellan oss. I enlighet med den sokratiska diskussionen måste vi vara beredda att byta ståndpunkt och perspektiv på livet. Enligt honom var detta till och med vi bör göra, som jag fattade det!
Dialogen är viktig, men tänk på om det verkligen är en dialog du för! I en dialog sker ett utbyte mellan två subjekt! Kulturer är inte gränser utan möjlighet till utbyte och utveckling. "Vi och dom" skall inte finnas.
Han var en otroligt klok man och jag tog åt mig mycket av det han sagt! Jag hoppas att fler får ta del av detta kloka förhållningssätt. Det viktigaste var att han förhöll sig på ett mycket jordnära sätt.
Näste man till rakning var Fredric Gunve.
Fredric pekade på det viktiga i att leka fram sin identitet genom förhållanden till andra identitetskapande varelser. Vi är alltid i förhållande till andra. Hur bra stämmer inte detta??!
I hela mitt liv har jag undrat varför man "tar in" vissa människors beteende eller karaktärsdrag, till och med enstaka ord som man tycker karaktärisera en människa. Hela tiden är, som Rasoul tidigare hade fastslagigt, identiteten i utveckling. Jag föds, lär mig av mamma, lär mig av pappa, lär mig av Storasyster Elin. Jag lär mig av Storasyster Elins kompisar, tills jag skaffar egna och lär mig av dom. Jag börjar på dagis, jag börjar på lekis och sedan skolan. Jag träffar hela tiden nya människor. Och jag flyttar, byter stad och får nya människor att lära mig av, men också nya att själv lära! Jag märker hur jag påverkar min omvärld, inte bara hur jag påverkas av den! Och hela tiden är detta möjligt på grund av att jag står i förhållande till andra människors "smittande" personligheter.
Vi såg även på filmer som berörde könstillhörighet, könsroller och utveckling. Att gå är att ramla framåt och fånga sig igen.
fredag 28 november 2008
Identiteter
Filmvisning & frukostbuffé i vanlig ordning på måndagen! Härligt.
Filmerna var "The Delicious" (underhållande film om att finna sin identitet),"Please vote for me" (handlar om en skolklass i kina som ska rösta på sin klassmonitor) och "Are you the favorite person of anybody?" (kortfilm om en man som ställer nämnda fråga till olika personer, och får förvånade svar tillbaka) . Alla tre var goda filmer för diskussion.
Men den film som påverkade mig starkast var ändå " A stranger in her own city", som handlar om en ung flicka i Yemen som vägrar bära slöja. Hon trakasseras ständigt av männen (och kvinnorna) i sin omgivning, men beundras ändå för hennes inre styrka och vägran att låta sig böja för konventionen. Hon cyklar, leker med pojkar och sparkar boll, allt sticker i ögonen på de som tror sig vara rättrogna. Men en tvist som gjorde mig alldeles varm om hjärtat var när hennes lokala imam försvarade henne mot de trakasserande grabbarna. Inte för att hon behövde försvaras.
Hon längtar, som så många ungdomar i hennes ålder världen över, efter ett liv bortom sin inskränkta by. Hon vill till egypten och skapa sitt eget öde.
Vi fick veta av narratören att sju månader efter att dokumentären filmats hade flickan inte längre valt att stå emot trycket. Hon hade börjat bära slöja.
Jag bör nog understryka min ståndpunkt (vilken jag kanske måste omvärdera, eller underkuva i min roll som svensk lärare) är att slöjan, om den bärs av fri vilja, är ett atribut för för tillhörighet så mycket som vilken annan (gothkläder, märkeskläder, band T-shirts etc). Om ett sådant attribut används i fel ändamål, blir det som med allt annat; fel!
Filmerna var "The Delicious" (underhållande film om att finna sin identitet),"Please vote for me" (handlar om en skolklass i kina som ska rösta på sin klassmonitor) och "Are you the favorite person of anybody?" (kortfilm om en man som ställer nämnda fråga till olika personer, och får förvånade svar tillbaka) . Alla tre var goda filmer för diskussion.
Men den film som påverkade mig starkast var ändå " A stranger in her own city", som handlar om en ung flicka i Yemen som vägrar bära slöja. Hon trakasseras ständigt av männen (och kvinnorna) i sin omgivning, men beundras ändå för hennes inre styrka och vägran att låta sig böja för konventionen. Hon cyklar, leker med pojkar och sparkar boll, allt sticker i ögonen på de som tror sig vara rättrogna. Men en tvist som gjorde mig alldeles varm om hjärtat var när hennes lokala imam försvarade henne mot de trakasserande grabbarna. Inte för att hon behövde försvaras.
Hon längtar, som så många ungdomar i hennes ålder världen över, efter ett liv bortom sin inskränkta by. Hon vill till egypten och skapa sitt eget öde.
Vi fick veta av narratören att sju månader efter att dokumentären filmats hade flickan inte längre valt att stå emot trycket. Hon hade börjat bära slöja.
Jag bör nog understryka min ståndpunkt (vilken jag kanske måste omvärdera, eller underkuva i min roll som svensk lärare) är att slöjan, om den bärs av fri vilja, är ett atribut för för tillhörighet så mycket som vilken annan (gothkläder, märkeskläder, band T-shirts etc). Om ett sådant attribut används i fel ändamål, blir det som med allt annat; fel!
lördag 22 november 2008
Gunnilla Granath & Bengt Lindgren
Denna vecka kom en mycket speciell människa och föreläste för oss.Gunilla Granath är något av en mångsysslare. Hon satte sig som vuxen i skolbänken på ett högstadie och var elev igen ett år!
VÄLDIGT ROLIG IDÈ!! Och intressant outcome.
Hon hade mycket intressanta saker att säga utifrån sina erfarenheter, men det som jag uppfattade som centralt i hennes föreläsning var problematiken kring klassens roller. Kungen, hovdamerna, knektarna, de osynliga, "alladomandra" etc.
Det hela gav upphov till ett boktips (som jag i skrivande stund har anammat till bokklubben): "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström. En bok som handlar om spelet (förlåt, SPELEN) som uppstår i klassrummen, och de grupperingar som finns.
Nu ska jag nog inte skriva mer om boken förrän vi har haft bokklubbsmötet.
På Tisdag var det genusdag, men jag var sjuk den dagen. Har dock hört i efterhand att det mesta som sades där var saker man redan hört.Saker som för mig är självklara
Resten av veckan vigdes åt Bilddidaktik med Bengt Lindgren.
It´s either this or prison.
VÄLDIGT ROLIG IDÈ!! Och intressant outcome.
Hon hade mycket intressanta saker att säga utifrån sina erfarenheter, men det som jag uppfattade som centralt i hennes föreläsning var problematiken kring klassens roller. Kungen, hovdamerna, knektarna, de osynliga, "alladomandra" etc.
Det hela gav upphov till ett boktips (som jag i skrivande stund har anammat till bokklubben): "Tusen gånger starkare" av Christina Herrström. En bok som handlar om spelet (förlåt, SPELEN) som uppstår i klassrummen, och de grupperingar som finns.
Nu ska jag nog inte skriva mer om boken förrän vi har haft bokklubbsmötet.
På Tisdag var det genusdag, men jag var sjuk den dagen. Har dock hört i efterhand att det mesta som sades där var saker man redan hört.Saker som för mig är självklara
Resten av veckan vigdes åt Bilddidaktik med Bengt Lindgren.
It´s either this or prison.
onsdag 19 november 2008
I helgen blir det Eskilstuna för min del. jag ska ställa ut en tavla på en gemensam utställning.
Denna tavla ska ställas ut (ovan). Jag försökte få denna bild sist i bloggen men nehej det gick inte.
OMG vad jag saknar mina hörlurar på bilden. Tjuvar på festival borde vara olagligt!!Idag fick vi besök av herr Bengt Lindgren och han gav oss en gruppuppgift som vi skall snabbt redovisa imorgon.
För er som vill se en brilljant tolkning av Alien, the HDK style, surfa vördnadsfullt in på:
.. och njuuut!!
Jag har för övrigt upptäckt att jag inte skriver lika "spretigt högtravande" när jag skriver såhär direkt in i blogg som när jag skriver i ett ordbehandlingsprogram! INTRESSANT!! =)
Imorgon kommer vi ha första möte för bokklubben. Det verkar som om det blir en bok vid namn 1000 gånger starkare som blir veckans bokfokus.
söndag 16 november 2008
HDK-vecka!
Denna vecka hade vi HDK-vecka! Meningen var att vi skulle komma i kontakt med "de andra" på HDK . Jag hade tyvärr missuppfattat lite grann så efter en ilmarsch från hemmet till skolan trodde jag vi skulle ha frukostuffé med klassen först. Istället samlades vi (och med "vi" menas ALLA elever på HDK) i Aulan och vi blev tilldelade en färgprick (vilken jag senare under dagen råkade smeta ut över hela fejset,bummer) i pannan. Sedan fick vi en kortfattat introduktion(kortfattat är en sanning med modifikation, då magen höll på att äta upp mig innifrån av rovdjurshunger), indelade i grupper efter färgen på pricken i pannan.
Jag blev indelad i filmgruppen. Vår uppgift under kommande vecka var att göra en "swedad" film, d.v.s. en kortfattad, minimaliserad version av en redan existerande film. Dessutom skall utrustning, kulisser etc. kosta så lite så möjligt, helst inget alls.
Denna sorts filmmakande myntades i "Be Kind Rewind", en riktigt rolig rulle! Sedan denna film gjordes har "Sweded moviemaking" blivit en ganska stor industri, och på YouTube kan man finna minst en swedad version av varje storfilm!
Vi röstade vilken film som skulle utsättas för vår Swedning, och tillslut blev det Alien som drabbades!!
Jag hamnade i smink och kostýmgruppen, men fick även vara med och spela Alien sista dagen. Se hela filmen här:
http://www.youtube.com/watch?v=ZC0qj15PNsY (del 1)
http://www.youtube.com/watch?v=mDG0ruy5R-I (del 2)
Det här är förståss en väldigt användbar uppgift att använda som framtida bildlärare, då allt som krävs är en kamera, elever och fantasi!
Jag blev indelad i filmgruppen. Vår uppgift under kommande vecka var att göra en "swedad" film, d.v.s. en kortfattad, minimaliserad version av en redan existerande film. Dessutom skall utrustning, kulisser etc. kosta så lite så möjligt, helst inget alls.
Denna sorts filmmakande myntades i "Be Kind Rewind", en riktigt rolig rulle! Sedan denna film gjordes har "Sweded moviemaking" blivit en ganska stor industri, och på YouTube kan man finna minst en swedad version av varje storfilm!
Vi röstade vilken film som skulle utsättas för vår Swedning, och tillslut blev det Alien som drabbades!!
Jag hamnade i smink och kostýmgruppen, men fick även vara med och spela Alien sista dagen. Se hela filmen här:
http://www.youtube.com/watch?v=ZC0qj15PNsY (del 1)
http://www.youtube.com/watch?v=mDG0ruy5R-I (del 2)
Det här är förståss en väldigt användbar uppgift att använda som framtida bildlärare, då allt som krävs är en kamera, elever och fantasi!
Denna helg började med att HDK-veckan avslutades. Det var en rolig vecka, även om jag fick föra ett desperat krig mot förkylningen. På fredagen firade hela skolan med filmvisning och disco, som the occasional beer and wine. =)
En hel del skakande på de lurviga blev det förståss.
Och idag har jag ÄNTLIGEN kommit igång med denna blogg! Jag vet intte hur man ska skriva en blogg, vet knappt ens hur det stavas, men jag gör mitt bästa. Tills mitt skrivande blir mer tillfredsställande, får ni "njuta " av min "Murder of Crows" så länge. =)
söndag 2 november 2008
Sokratism
Under en mycket välkommen frukostbuffé sattes filmen "Der Lauf der Dinge" igång. En jävligt rolig film! hade svårt att hålla mig för skratt (som vanligt). Filmen essens består av ett slags "lopp" bestående av saker som påverkar varandra på ett eller annat sätt och på så sätt skapar en slags dominoeffekt. Mycket finurliga saker händer!!
Jag rekommenderar den starkt!
Senare samma vecka har vi haft besök av Ann Pihlgren (stavade jag rätt?) som hade en underhållande föreläsning om sokratiska samtal. Det vi fick lära om denna samtalsmodell fick sedan tillämpa i grupper, där vi diskuterade bilde vi tagit med hemmifrån.
Hur går då ett sokratiskt samtal till? Jo, man kan bryta ner det i dessa fyra punkter:
1. Gemensamt utforskande genom eftertänksam dialog
2. Inga ”rätt” eller ”fel” (men mer eller mindre underbyggda argument)
3. Lyssna
4. Vara beredd att ändra sin ståndpunkt
Denna form av diskussion kan vara ett viktigt verktyg i samtal om konstfrågor, men kan även appliceras i andra ämnen . Jag tror även att det är en diskussionsform som är viktig att lära sig i tidig ålder så väl som äldre, då det kan ses som en mycket demokratisk övning.
Jag rekommenderar den starkt!
Senare samma vecka har vi haft besök av Ann Pihlgren (stavade jag rätt?) som hade en underhållande föreläsning om sokratiska samtal. Det vi fick lära om denna samtalsmodell fick sedan tillämpa i grupper, där vi diskuterade bilde vi tagit med hemmifrån.
Hur går då ett sokratiskt samtal till? Jo, man kan bryta ner det i dessa fyra punkter:
1. Gemensamt utforskande genom eftertänksam dialog
2. Inga ”rätt” eller ”fel” (men mer eller mindre underbyggda argument)
3. Lyssna
4. Vara beredd att ändra sin ståndpunkt
Denna form av diskussion kan vara ett viktigt verktyg i samtal om konstfrågor, men kan även appliceras i andra ämnen . Jag tror även att det är en diskussionsform som är viktig att lära sig i tidig ålder så väl som äldre, då det kan ses som en mycket demokratisk övning.
torsdag 16 oktober 2008
Rosa skit på hjul.
Rumslig gestaltning, en uppgift på HDK för blivande bildlärare.'
Mitt projekts idéJag tolkade uppgiften som en strävan efter en förändring i rummet. Rummet är i detta fall Göteborg, mer specifikt området omkring Handelshögskolan vid Sprängkullgatan och Vasagatan.
I ett tidigt stadium av mitt arbete snörde jag in på mina fördomar. Jag ville arbeta med denna guldgruva av förutfattade meningar och ignorans som jag har gott om, innerst inne, oavsett om jag vill eller inte. Kort och gott ville jag göra någonting konstruktivt (?) av min själs slaggprodukter. Så jag började där, i vanföreställningarnas träsk. Målet för mitt experiment blev Handelshögskolans framsida (entrén mot Vasagatan).
Vad var då min fördom gentemot Handelshögskolan, eller ännu viktigare; dess elever och personal? Färgen rosa dök upp på en gång i mitt huvud. Utan att ta ställning till varför jag kom att tänka på denna färg spann jag vidare. Någon minut senare tänkte jag på fenomenet kiss-och-bajshumor. Då visste jag att förändringen i rummet skulle ske med hjälp av en rosa bajskorv. Idén med att den skulle bli radiostyrd dröjde två dagar. Min grundidé var nu klar: Jag skulle styra en bajskorv (”Fidos hög” från buttericks, då detta verkade vara enda rimliga alternativet) på hjul med samma princip som en radiostyrd bil. Och den skulle vara rosa.Det var nu inhandlandet av materialet skulle ske, och det var då jag fick börja kompromissa med min grundidé.
Kompromisser:
Då själva projektet som mest kan ses som en test, en prototyp för framtida installationer eller ”performances” om man vill, ville jag utforska svårigheterna i första hand och se hur problemen kan tacklas allteftersom. Detta innebar att jag ville hålla mig inom en begränsad budget.
Utförandet och resultat vs. Mina förväntningar:
Jag hade hoppats på att min lek skulle höja några ögonbryn, men själva känslan blev mest att jag kände mig som en nasare som försökte sälja en produkt på gatan. Paralellen till Handels blev då ganska rolig, men jag kände mig mest dum och malplacerad. Detta var dock lite av projektets mening. Våga ta plats. De passerande fotgängarnas inställning varierade mellan ignorans och nyfiket fnitter.. (”Oj! Kolla, en bajskorv på jul” blev faktiskt en av de glada kommentarerna.) Så det hela gjorde mig ganska glad.
Till nästa gång ska jag försöka göra det hela lite mer påtagligt, kanske bygga lite av en inhängad och spöka ut mig själv lite grann. Nu kändes det mest som jag testade en leksak.
Mitt projekts idéJag tolkade uppgiften som en strävan efter en förändring i rummet. Rummet är i detta fall Göteborg, mer specifikt området omkring Handelshögskolan vid Sprängkullgatan och Vasagatan.
I ett tidigt stadium av mitt arbete snörde jag in på mina fördomar. Jag ville arbeta med denna guldgruva av förutfattade meningar och ignorans som jag har gott om, innerst inne, oavsett om jag vill eller inte. Kort och gott ville jag göra någonting konstruktivt (?) av min själs slaggprodukter. Så jag började där, i vanföreställningarnas träsk. Målet för mitt experiment blev Handelshögskolans framsida (entrén mot Vasagatan).
Vad var då min fördom gentemot Handelshögskolan, eller ännu viktigare; dess elever och personal? Färgen rosa dök upp på en gång i mitt huvud. Utan att ta ställning till varför jag kom att tänka på denna färg spann jag vidare. Någon minut senare tänkte jag på fenomenet kiss-och-bajshumor. Då visste jag att förändringen i rummet skulle ske med hjälp av en rosa bajskorv. Idén med att den skulle bli radiostyrd dröjde två dagar. Min grundidé var nu klar: Jag skulle styra en bajskorv (”Fidos hög” från buttericks, då detta verkade vara enda rimliga alternativet) på hjul med samma princip som en radiostyrd bil. Och den skulle vara rosa.Det var nu inhandlandet av materialet skulle ske, och det var då jag fick börja kompromissa med min grundidé.
Kompromisser:
Då själva projektet som mest kan ses som en test, en prototyp för framtida installationer eller ”performances” om man vill, ville jag utforska svårigheterna i första hand och se hur problemen kan tacklas allteftersom. Detta innebar att jag ville hålla mig inom en begränsad budget.
Utförandet och resultat vs. Mina förväntningar:
Jag hade hoppats på att min lek skulle höja några ögonbryn, men själva känslan blev mest att jag kände mig som en nasare som försökte sälja en produkt på gatan. Paralellen till Handels blev då ganska rolig, men jag kände mig mest dum och malplacerad. Detta var dock lite av projektets mening. Våga ta plats. De passerande fotgängarnas inställning varierade mellan ignorans och nyfiket fnitter.. (”Oj! Kolla, en bajskorv på jul” blev faktiskt en av de glada kommentarerna.) Så det hela gjorde mig ganska glad.
Till nästa gång ska jag försöka göra det hela lite mer påtagligt, kanske bygga lite av en inhängad och spöka ut mig själv lite grann. Nu kändes det mest som jag testade en leksak.
fredag 3 oktober 2008
Veckan inleddes med en uppgift som handlade om..... tada! Identitet! ;)
Vi gjorde icke-föreställande porträtt. Klippa, och klistra och pyssla ur alla möjliga och omöjliga tidningar eller dylikt!
Jag fortsatte på mitt spår från skräpskulptur uppgiften; blanda sagovärld och framtiden, två världar som bara existerar i tanken. Jag blandade naturbilder med bilder från en arkitekturtidning jag hittade i affären. Jag tyckte det blev supercool!
Jag var dock tvungen att sticka tidigare då jag skulle jobba. Men jag insåg att detta var en övning som kan vara en bra introduktion till porträttskapande. Ta bort illusionen och föreställningar om hur ett porträtt ska se ut.
På tisdagen hade vi Tarja. Vi skulle först rita av en sten. Sedan skulle vi rita hur den stenen skulle se ut om den var tonåring. Sist men inte minst skulle denna tonåring placeras in i grupper. Vilka andra tonåringar (av de som de övriga i klassen ritat), hade den en samhörighetsrelation med?
Jag och Christinas tonåringar blev två lite smått utstötta emoliknande kids varkade ha nån form av samhörighet. Vi fikade och diskuterade om vad för slags relation våra tonåringar hade.Vi började även relatera till våra egna år i tonåren. Även denna dag var dock tvungen att sticka till jobbet, så tyvärr var jag inte med på slutsamlingen då vi redovisade våra diskussioner.
En mycket nyttig övning med betoning på identitetutforskande. Då jag fann att jag hade gjort mig själv som tonåring var det mycket intressant.
Vi gjorde icke-föreställande porträtt. Klippa, och klistra och pyssla ur alla möjliga och omöjliga tidningar eller dylikt!
Jag fortsatte på mitt spår från skräpskulptur uppgiften; blanda sagovärld och framtiden, två världar som bara existerar i tanken. Jag blandade naturbilder med bilder från en arkitekturtidning jag hittade i affären. Jag tyckte det blev supercool!
Jag var dock tvungen att sticka tidigare då jag skulle jobba. Men jag insåg att detta var en övning som kan vara en bra introduktion till porträttskapande. Ta bort illusionen och föreställningar om hur ett porträtt ska se ut.
På tisdagen hade vi Tarja. Vi skulle först rita av en sten. Sedan skulle vi rita hur den stenen skulle se ut om den var tonåring. Sist men inte minst skulle denna tonåring placeras in i grupper. Vilka andra tonåringar (av de som de övriga i klassen ritat), hade den en samhörighetsrelation med?
Jag och Christinas tonåringar blev två lite smått utstötta emoliknande kids varkade ha nån form av samhörighet. Vi fikade och diskuterade om vad för slags relation våra tonåringar hade.Vi började även relatera till våra egna år i tonåren. Även denna dag var dock tvungen att sticka till jobbet, så tyvärr var jag inte med på slutsamlingen då vi redovisade våra diskussioner.
En mycket nyttig övning med betoning på identitetutforskande. Då jag fann att jag hade gjort mig själv som tonåring var det mycket intressant.
lördag 27 september 2008
En mycket rolig vecka som blev ett slags grupparbete om identitet. Vi skulle utgå från två stycken ord som vi kände oss behagliga med, samt två föremål ur en låda. Sagoskog och framtidsretro var mina ord. En robot och en staty fick föreställa framtid och historia, två abstrakta begrepp som påverkar oss högst påtagligt!Sedan valde vi var sin plats, vår egna plats, vilken vi mutade in. För säkerhets skull skapade jag en liten "satellit-stat" utanför mina gränser, ifall jag skulle vilja åka till en mindre plats. Sedan började bygget! Uppgiften var alltså identitetsskulptering av sopor!
En f.d. ölburkskarton blev fullkomligt mumifierad i gul tejp och silvertejp. Även några uttjänade polaroidbilder fick bli del av fasaden. Jag forsatte gå lös med tejpen och snart hade jag skapat en hel stad med touche av en dystopisk framtid. Roboten fick vaka över dess osynliga invånare från skyskrapan och statyn stod bortglömd i den förorenade parken, en sista glimt av en försvunnen kultur.
Sedan skulle vi även kommentera varandras verk. Det var mycket spännande att både få höra vad folk tänkte om min dystopiska framtid och kommentera andras verk! Det var dock en omöjlig uppgift att göra rättvis på en vecka, detta skulle man ju förstås kunna behöva tre terminer till!! ;)
En f.d. ölburkskarton blev fullkomligt mumifierad i gul tejp och silvertejp. Även några uttjänade polaroidbilder fick bli del av fasaden. Jag forsatte gå lös med tejpen och snart hade jag skapat en hel stad med touche av en dystopisk framtid. Roboten fick vaka över dess osynliga invånare från skyskrapan och statyn stod bortglömd i den förorenade parken, en sista glimt av en försvunnen kultur.
Sedan skulle vi även kommentera varandras verk. Det var mycket spännande att både få höra vad folk tänkte om min dystopiska framtid och kommentera andras verk! Det var dock en omöjlig uppgift att göra rättvis på en vecka, detta skulle man ju förstås kunna behöva tre terminer till!! ;)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)