Interactive Shapeshifting

We constantly shapeshift electronically and socially. And if we lack something in our life, we need an experience of some sort, we simulate it. Or in other words: Play it. And by this simulated experience, we learn, grow and prosper.

There are many kinds of games that are available to us today. Here are some examples of interactive gaming, with explainations from wikipedia:


RPG
Role playing games (RPG) are fundamentally different from most other types of games in that they stress social interaction and collaboration, whereas board games, card games, and sports emphasize competition.
Both authors and major publishers of role-playing games consider them to be a form of interactive and collaborative storytelling. Like novels or films, role-playing games appeal because they engage the imagination. Interactivity is the crucial difference between role-playing games and traditional fiction. Whereas a viewer of a television show is a passive observer, a player at a role-playing game makes choices that affect the story. Such role-playing games extend an older tradition of storytelling games where a small party of friends collaborate to create a story.
While simple forms of role-playing exist in traditional children's games such as "cops and robbers", "cowboys and Indians" and "playing house", role-playing games add a level of sophistication and persistence to this basic idea with the addition of numeric rule sets and the participation of a referee. Participants in a role-playing game will generate specific characters and an ongoing plot. A consistent system of rules and a more or less realistic campaign setting in games aids suspension of disbelief. The level of realism in games ranges from just enough internal consistency to set up a believable story or credible challenge up to full-blown simulations of real-world processes. Popular examples are Dungeons and Dragons and the World of Darkness series.


VIRTUAL WORLDS
A virtual world is a computer-based simulated environment intended for its users to inhabit and interact via avatars. These avatars are usually depicted as textual, two-dimensional, or three-dimensional graphical representations, although other forms are possible. Popular examples are Second Life and IMVU.

MMORPG
Massively multiplayer online role-playing game (MMORPG) is a genre of computer role-playing games in which a very large number of players interact with one another within a virtual game world.
As in all RPGs, players assume the role of a fictional character (often in a fantasy world),[1] and take control over many of that character's actions.[2] MMORPGs are distinguished from single-player or small multi-player RPGs by the number of players, and by the game's persistent world, usually hosted by the game's publisher, which continues to exist and evolve while the player is away from the game. This is often reffered to being offline, or AFK (away from keyboard). Popular examples are World of Warcraft and Warhammer Online.

DIRECTION! AT LAST! or?

After mapping my thoughts down on a paper several times, it is obvious to me that play is something fundamental for me. I have never stopped playing, wich is I might have an easygoing attitude and people can consider me as unseriuos.

It is playing that has made me this person of constant change that I now can define my self (NOTE: not myself, but MY SELF) as.

I am right now playing through Homo Ludens by Huizinga.

I think I´m going to focus on the interactive or abstract playing. With this I mean roleplaying games (rpg) and computer games.

“Play is older than culture, for culture, however inadequately defined, always presupposes human society, and animals have not waited for man to teach them their playing.”
-Johan Huizinga, Homo ludens

I have come to the conclusion that my project is all about play as a method of learning even for grown ups. In a world where our attention is not misdirected to 24/7 fear through media, be it fear for stock market crashes, pandemic outburst, terrorism, global tyranny, unemployment, starvation and so on and so forth, then what do we do?
Well, the answer is very quite simple: We grow. We grow because all the energy that creates the chemicals in our arms and legs that makes us ready to fight or flight (reactions to fear) goes back to the brain, and the torso, centers for growingboth mentally and physically. And how do we grow best? Well, let´s just look at the masters of the subject of growing and learning: The human infant. How does she/he learn? Of course.
Through play.

Why would it be any different for a so called "growned up"?
I have chosen to critisize the term "growned up", since it describes a static state of being the no longer evovles. This I think is one of the most catastrofic mindsets of the modern man.
You constantly grow up, but you will never be a grown up.

Continued work

Oh my good what an unproductive weekend. I haven´t still figured out what my project is all about, only maybe was it isn´t. But I DO have found some major guidlines:

All knowledge emanates from the same centerpiece. Einstein hinted at this, though he could never find what he called "the ultimate equation". Earlier scholars and mystics, known as alchemists, searched for the Wise Stone, an reaction that could, among other characteristics strangely similiar to Einsteins "ultimate equation", transform any element into another. All of this was the foundation to what top scientists today call "the string theory".

Asuming there is something that everything emenates from, one should not cast aside anything.

(...) To be continued.

Wake the world

We are all tiny dots, connected to one another, connected to the whole.

I´ve been so locked inside my brain, that I´ve totally forgotten that the rest of my body is as big part of me as my face, my thoughts and my oppinions. So yesterday I began exploring my physical capabilities and my spatial/room-awereness. My friend L teached my to climb, run and wrestle outdoors. I think I reached and passed what I thought was exhaustion.

For me, this is a part of my transformation, and transformation is self-awereness, which is pedagogics in its truest form. Tomorrow, me and L will be out again, exploring my lilimts. In essence, I wish to download myself into the physical world, thus eliminating the debris between thought and action.

As for my project, this is essential. Learning-envoironments are everywhere. For me and L, it´s a playground/backyard somwhere near Chalmers.

Here is a link to one of the greatest contributors to my thoughts:
http://www.thevenusproject.com/

Är utopisk lärandemiljö en utopi?

Jag ska nu påbörja mitt arbete om ett framtida alternativ till dagens samhälle, en miljö där det ständiga lärandet pågår. Institutioner så som klassrum har upplöst i det dagliga livet.

Denna miljö kommer i form utav en självförsörjande skola som närmast kan likna ett eget samhälle. De estetiska ämnena sätts in i vetenskapliga studier, och vice versa.

Undervisningen i en sådan miljö har som grund att allting hela tiden utvecklas, inga fasta dogmer går längre att finna. Undervisningen syftar till att ge individuell förståelse för nuet.

Hur går då detta till rent praktiskt?

Sokratiska samtal var sjunde dag i samband med en workshop, film eller annan aktivitet. Detta för att stärka individens förhållande till denna samtalsform och göra sig fri från tidigare uppfattningar för att ge plats åt nya.

Bloggande, eller någon annan form av offentlig dokumentation, är också central. Detta skapar ett nätverk av idéer, offentliga och fria för alla att diskutera.

Mycket av arbetet i övrigt är (hittills) inspirerat Jaques Frescos Venus Project, och jag kommer länka i framtida blogg inlägg.


-----------------
Den personliga sfären:
Begravning igår. Det var jättefint! N hade gillat det. Jag saknar honom, att en så ung och till synes glad människa slutar leva så tvärt är obegripligt. Han lämnar efter sig ett stort oåterkalleligt tomrum.

I see a red door and I want it painted black
No colors anymore I want them to turn black
I see the girls walk by dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes

-Rolling stones Paint it black

Så var arbetet klart. Hur kan jag nu relatera mitt projekt till ett pedagogiskt syfte?

Denna uppgift kan omvandlas och anpassas till folkhögskolenivå. Jag, i egenskap av konstnärlig folkbildare, kan använda mig av det offenliga rummet som klassrum.

Kursdeltargarna får använda sig av sokratiska samtal om vad som definierar ett nospace och vem som igentligen får befinna sig där. Vad innebär det offentliga rummet? Vem bestämmer vad som är det offenltiga rummet? Frågeställningarna är många och leder förhoppningsvis i sann sokratisk anda till fler frågeställningar.
När samtalet är över kan sedan kursdeltagarna ta med sig frågeställningarna/åsikterna in i sitt egna no-space och göra en förändring där, som dokumeteras och sedan redovisas. Deras projekts namn bör vara en specifik frågeställning, som ej behöver lösas men däremot förhållas till. De får själva sedan reflektera över sitt arbete och ta med sig sin nya insikt till vidare konstprojekt.

The perspective: My vision

To make rural Dalarna something I find “sexy”.

To draw forward delightful things to make a specific place more appealing to your taste.

I find ruins of industries tragic, but yet hopeful. The place has been liberated, or barred, from it’s purpose. For me, productive industries does not imply working opportunities and wealth, but rather pollution, poor working conditions and low wages. Remember: this is only my own point of view.
Now, the abandoned places like Larsbo Kalk AB, litter the countryside of Sweden since the corporations choose a working force more desperate than the local population in order to make even more profit.

So what to do with all this steel and concrete that collects dust? Well, I say: Let’s pimp it!

For too long, the image of Dalarna has been decimated to folk music, strange clocks, even more strange painted horses, and clogs. Of course this is all good things that describes a landscape full of history and something to be proud of. But Dalarna, just as any other place, is much more than it’s history!

So, used the eerie, cold, dark and lonely former chalk facility Larsbo Kalk and turned it into a place for a rock´n roll life style! A monument to live for the moment, because the now is ever-present and all-powerful. Build on the failings of the past, on the ruins of industry.

In other words: I took a place, let that place become my symbol for the whole of Dalarna and turned it into something I found interesting.

Brain conflict.. worlds collapsing.

Well.. MAYDAY!!!!

I know vaugely what I want to create. I just don´t have words for it. Not in English nor Swedish.

Basically, I want to use the envoironment of Larsbo Kalk as a rural centre of culture. Festivals and exhibitions. So I´m going to rebuild a piece of the interior, and have an exhibition inside, with pics from the satellite mill. Or even better, art from my fellow classmates?

How can this relate to art education? Well, since I studying to become a Folkhögskolelärare, my students are going to demand exhibitional- and room/space-relating skills from me, as their teacher. So this is a training for me as an curator/teacher. And architect. Heh..

More is never less for me, I guess?

The first steps in my project has been taken. The project: RuIndustry is shaping itself. Here is one component for the finnished outcome; a movie with some eerie music I made, inspired by arcade videogames of old. Some of you might recognise the music, but it is of little, if any at all, importance I guess.


As the video suggests, I finally added the mill in Säter as a "Satellite" for my primary project. I think it represents the ultimate fate of all abandoned places, specially those who risks being re-claimed by nature.

Projektets namn.

This week has meant much contemplation. The thoughts have been focused on the underlying reasons for my choice of place. Maybe too much contemplation, since I seem to walk in circles. Anyhow; after dissecting my thoughts I come down to this: Industrial complexes appeal to me. As with all things: They appeal even more if they are paradoxal. And the sole meaning of an industry is being as productive as possible, so an abandoned industrial complex, a real paradox, triggers me.

Sadly, I still have no idea how to use this area. Or, more correctly; I have too many ideas.

But I have made this much clear: It is a impossibility to go back to this place. Within these weeks, neither me or J, have the money for petrol such a trip requires and still live decent lifes. Hence; I´ll make due with the echo of the experience when we entered this place.

Now; to the tricky part. What can I do with a couple of pictures and a meta-sensation? I guess anything. When I recall this place there are 3 "elements" that distinguish themselves in my memory: Darkness, metall and unstable footing. I think these three things are what I can use.

So, what now? I have a name for the project! I will simply call it RuIndustry. Clever huh?

I would like to use an unstable stair in this project. And seal of any light. Oh, and don´t forget the metal. Oh yeah, the metal.

At long last, here is the pictures from my trip to the darkest corner of Sweden:


Ruins. What is it that is so intrigue-inspiring with ruins?
I followed my line of thought back to post-apocalyptic, fictive futuresets. It has allways made me feel free in a way this so called ordered society never could. Never mind the hardships of these scenarios: Radiation, scarce of food etc. just mind the ruins. A failing society finally put out of our misery.

So, I found this nice, abandoned facility. The abandoness of the place triggered my imagination. The eeire emptyness made my fantasy run rampant.

Now then, what to do with this place?? What did I carry with me from it? What kind of fantstic parasite infested my imagination that day?

Scavening the rural ruins

Me and my girlfriend and partner in crime, J, took the car to the frontiers of civilization, namely Säter. Also J:s hometown, she showed me aeround and came up with some ideas for my project. We found this completely adorable, abandoned stone-mill outside of Säter, complete with ruins and everything! I shot several shots with both my cellphone-camera and my second-in- command camera Holga. Wonderfull!
I am certain I´ll discard the old shooting range in Falun for this one, since this place had more defined borders, which I pronounced with large stones the Rusty, decayed and rusty artifacts and other litter.
Unfortunately, I cannot in this moment, upload any pics. I will do this when I get back to Gothenburg. The Holga pics will have to wait for a while, since they need to be processed.

Stay and touch.

Beyond the looking glass.

Projekt: Hitta No-Places, In-Between Spaces. Tillför en förändring på platsen, i teorin, som är till gagn för allmänheten.

Urbana Ödemarker, eller bara enkla bortglömda Hål i Väggen. Var finner man dessa av människan övergivna platser, och vad kan gro på dessa tomma ytor?

Sahlgrenska Sjukhusets komplex blev utsatt för intensiv utforskning, och även om jag fann några intressanta ytor, var det snarare på vägen hem därifrån som jag fann den sortens yta jag ungefär letade efter. Jag vet inte om denna plats motsvarar exakt projektets ramar, men jag fann platsen mycket intressant. Man åker förbi denna grus plätt med sitt grafittidekorerade skjul när man tar bland annat buss 755 från Sahlgrenska.


Hururvida detta är en "No-Space" eller inte får jag nog fundera på lite grann. Vad jag vet är att platsen, trots att den inte ligger särskillt avsides, lyser med mänsklig frånvaro. Om jag nu väljer denna plats, så måste jag nog primärt tänka platsens omgivning.

Hur skall jag nu anknyta denna uppgift till bildpedagogik? Ja, i egenskap av konstlärare på folkhögskolenivå har jag, om inte mer tid så kanske en annan form av intresse hos mina elever jämfört med den mer månfacetterade grundskolan och gymnasium. Kanske kan mina elever ta den här uppgiften ett steg längre, och fakitskt utföra en reell förändring i det allmänna rummet?

Jahapp. Då var det dags.

På måndag smäller det. Klockan ett slår portarna upp för vernissagen, och jag är precis klar med att mixa ihop filmen och musiken!

(Här skulle videon har lagst upp, men klockan halv åtta på måndag morgon hade den fortfarande inte laddat klart. Jag får göra det på en annan server eller nåt.)

Det har varit en lång process hittills, men faktum är att jag för en gångs skull inte ruckat en centimeter från min ursprungliga idé. Jag har bollat med andra idéer, men till slut har jag ändå hållit fast vid den ursprungliga idén. Detta är något nytt för mig. Jag är van vid att tillåta ett verks grundtanke förändras under den skapande processen.Därför känner jag mig extra stolt över denna gestaltning, för det har ju varit en extra utmaning för en person som är så ombytlig i sitt uttryck som jag.
Musiken till videon är gjord av Strain, ett band vars medlemmar jag känner väl. De ska ha ett extra varmt tack för att de tillät mig klippa in deras stycke in i videon.
Slutligen vill jag ställa mig frågande om jag verkligen har problematiserat konflikten "Vi mot Dem". Nåja, det får jag väl bli varse under kommande veckan.

!

FIGHT THE FUTURE!

Nu har jag, efter en låång eftermiddags slit och rännande upp och ner för trapporna på HDK äntligen lagt fram det färdiga materialet som är min gestaltning. Allt är nu fixat, klappat och klart.
Nu ska åbäket bara upp på väggen på måndag morgon.
Jag upplevde under resans gång att min konflikt ligger på ett betydligt mer inre plan än vad min gestaltning kan påvisa. Min gestaltning handlar om den världsomspännande konflikten som delar in människan i kategorier som möjliggör distansiering mellan människor, vilket i sin tur leder till tron att man kan behandla människor som om de inte vore något som tillhörde denna världen. Därför har det mänskliga lidandet eskalerat alarmerande.

Men min konflikt är den vilken väg jag igentligen skall ta. Min framtid är osäker. Men jag har alltid varit en vandrare, och låter mig svepas med dit till min vind för mig. Jag har inga illusioner att jag fullkomligt fri, men jag tänker aldrig mer kompromissa med drömmen och friheten.

Så.. här är den!! Mina tre inre ställningstaganden jag måste begrunda nu är:
1. Är videon tydlig i sitt budskap?
2. Samspelar videon med tavlan?
3. Ska jag ta hänsyn till andra faktorer, som om den kan anses stötande, mesig eller vulgär? Själv anser jag ju att då det är bilder från verkligheten kan det inte vara mer stötande än betraktaren själv anser det vara. Vad tycker ni, kära läsare?

Nu ska bara musiken till, sen är jag klar med denna episod.

Jag är på det hela taget nöjd. Kommer dyka upp i skolan senare idag, efter jobbet, och bearbeta tavlan.

Ha en trevlig fredag så länge!

Idag blev jag NOG klar med filmen. hade tänkt att ladda upp den här, men då jag använt ett så primitivt program som WMM så vill inte blogger samarbeta. Mer och mer känns det som min konflikt skulle handla om Teknik.

Jag har iallafall gjort så pass mycket att jag kan ställa ut den utan att skämmas. Så då är den kanske klar?

Idag har jag jobbat stenhårt!! Träffade Annie utanför Panduro på morgonen och hjälpte henne hitta färger som passade. Sen en kaffe i solen innan det bar iväg mot skolan. Jag har här dragit ut en text från hemsida som varit mycket starkt förknippad med mitt det jag valt att gestalta för mig:

"(...)Den centrala insikten i denna medvetenhet är erkännandet av de framträdande och symbiotiska elementen i naturlagarna, och hur en förening med dessa insikter som bas för våra personliga och sociala institutioner, kan och kommer göra att livet här på jorden frodas till ett system som hela tiden växer i en positiv riktning och där negativa sociala konsekvenser, som samhällsskikt, krig, fördomar, elitism och kriminalitet konstant reduceras och, idealistiskt, tillslut inte längre förekommer som ett mänskligt beteende.
Denna möjlighet är såklart väldigt svår för de flesta att greppa, för vi har blivit betingade av samhället att tro att brott, korruption och oärlighet är "så det är" och att det alltid kommer att finnas människor som vill missbruka, skada och utnyttja andra. Religion är den största förespråkaren av denna propaganda, då deras "vi mot de"- eller "gott mot ont"-mentalitet cementerar detta falska antagande.(...)"

- http://www.thezeitgeistmovement.com/joomla/index.php?Itemid=785

Här följer lite utav processen idag:


Slutligen en liten bild på mig bredvid mitt monster. =)

"Vi måste bli den förändring vi vill se".
-Mahatma Gandhi.

Idag, helt utmattad av snuva, masade jag mig iväg till skolan. Jag satte igång med tavlan och här kan ni se lite av det jag jobbade med.
Syns inte skitbra, men här ser ni två av de 30 ansikten som ska pryda den 2 ggr 3 meter stora duken.
Jag har även kommit på en slutlig touch på konstverket: När utställningen är klar kommer den vita rutan (där filmen spelas upp) ersättas med ett självporträtt. Jag hamnar alltså i mitten, mellan de två sidor av "Vi" och "Dom".
Jag jobbade på ganska bra idag. Jag har nu klarat av fem ansikten på höger sida, men jösses vilken plats de tog upp! Jag får anstränga mig att bli mer finurlig vad gäller placeringen av ansiktena och mer flexibel vad gäller storleken.

Stay tuned!

Gestaltningen fortskrider..

VAKNA NU!

Jag har legat på latsiden denna vecka vad gäller det faktiska, praktiska arbetet till gestaltningen. Men jag har nu en klar bild över hur hela arbetet skall se ut när det är färdigt. Naturligtvis kommer det under processens gång förvanskas en hel del, och det hoppas jag förstås ska bero på så lite kompromisser som möjligt och så många konsnärliga "aha-upplevelser" som möjligt.

Jag ska nu avslöja min främsta inspiration till mitt arbete om "Vi och/eller Dem" (Har ännu inte bestämt mig om det ska heta "Vi mot Dem" eller "Vi och Dem"). Filmen Zeigeist bär på ett spännande budskap att vi är alla lurade av högre makter att tro att människan är född att kriga mot varandra som ett slags naturligt steg i vår utveckling. Detta, enligt filmen, falska antagande gör att vi idag ser på svältande barn, gängbråk, krig och mord i "farliga områden" som om det vore SOM DET SKA VARA. Visst, vi tycker det är hemskt, men vad kan man göra? "Dom har ju alltid krigat där borta" "De där gängen skjuter ihjäl sig själva" "Om man är anklagad för att vara terrorist så är man förmodligen åtminstone skyldig till nåt annat, så lås undan dem bara!"

Vad jag vill påstryka med min gestaltning är kort och gott att så länge vi delar upp världens befolkningar och ser varandras skillnader iställer för hur lika vi ändå är varandra kommer vi alltid ha en helt onödig konflikt mellan människor.

Här på sidorna om texten är lite bilder jag tog från filmen, bilder som ni säkert sett i andra sammanhang. Dessa kommer i sin tur vara med i min gestaltning på något sätt, förmodligen i animationen/bildserien eller kanske målade på tavlan.
9/11 tycker jag är ett exempel på hur man effektivt delar in världen i Vi/Dem. Eller som herr Bush själv sa med all önskvärd tydlighet: "If you´re not with us, you are against us."

Allt lidande som världen fått utstå sedan denna dag har nog inte undgått en endaste människa. Det svårt att inte avtrubbas av denna massiva bombardering av lidande och elände i världen. En del väljer att blunda, för ondskan är för stor tror de. Men ondskan är inte större än vad vi tillåter den.

Och det är inte första gången hur ett sådant destruktivt koncept som Vi/Dem fått härja i världen. Vi har sett det hända alltför många gånger. Av någon anledning väljer så många människor den cyniska vägen och ser detta som ett bevis på att detta skulle vara vår natur! Jag vill visa att detta är just en ännu större anledning att kasta av sig denna vidriga tradition av hat och lidande! Realism och cynism går inte ihop, för hur realistiskt skulle det vara att vi skulle nöja oss med denna värld av sorg och elände när vi tillsammans kan bygga en bätte värld?

Under veckan som kommer ska jag bli färdig med tavlan. Jag kommer få jobba skinnet av mig, men det är nog så jag föredrar att jobba.

Hoppas att ni som läser fått en någorlunda klar bild över mitt arbete!

Over and out and in.
/Carl

Denna vecka har inneburit en hel del ställningstaganden vad gäller gestaltningen. Jag har nu bestämt mig för formen på mitt verk, och hur har en klar bild framför mig hur jag ska gå till väga för att nå målen inom tidsramen.

På måndagen såg vi på morgonen den animerade filmen "Trion från Belleville". Det var andra gången jag såg den, men fortfarande tilltalar den mig, även om det är svårt att sätta fingret på exakt VAD det är som påverkar mig. Den är lite lätt illamåendeframkallande, men exakt varför är det svårt att avgöra.
Efteråt hade vi sokratiskt samtal om filmen. Det var kul, men jag kunde inte vara med på sammanfattningen på slutet då jag hade vikariat.

På onsdagen hade Mattias utställningsworkshop. Det var kul att diskutera fram grundupplägget på hur vår utställning ska gå till. Själv är jag ganska för det storslagna, med bar och fest etc. men jag förstås problematiken i detta.

Har börjat leta efter ansikten till min tavla. jag ska hitta 30 stycken!

Gestaltningsarbete

Mitt inlägg blev sent även denna gång, beklagar klassen! Jag har jobbat från 8.00 fredag fram tills halv fem idag (lördag) så jag har inte hunnit!

Nåja, i måndags såg vi en till en början trevlig film; "My child could do that" som handlar om en fyraåring som redan sålt tavlor för massormassor med pengar! Men snart smög sig pappans press på barnet på och idyllen bröts.

Jag var dock tvungen att avbryta tittandet då jag hade tid på akademihälsan.

Mitt gestaltningsarbete har sakta men säkert börjat ta form! Idén är att jag vill problematisera "Vi och dom"-inställningen som genomsyrar hela världens sett att skapa en känsla av sammhörighet. Detta är, enligt mig, den mest konfliktskapande inställningen som så fundamentalt har fjättrat oss människor i århundraden. Måste verkligen människan vara destruktiv, eller är detta en konstruktion av instutioner som religion, massmedia eller andra makthavare?

Jag vill både skapa en animerad kortfilm och en monumental tavla över detta dilemma mänskligheten befinner sig fångad i.

Tavlan kan man se på vår ateljé. Jag tror det är svårt att missa den. (dimensioner: H=2 meter B= 3 meter).

Så var dags att börja blogga igen!

Serier med temat konflikt! Vi fick se mycket varierade och otroligt starka serier som nog täckte allt vad ordet konflikt kan innebära. Själv använde jag all det tvivel som bubblat upp och all den ångest jag känt under en ganska lång tid som olja till elden. Med risk för att bli alltför personlig tömde jag alla bägare och satte igång med akvarell och scanner. Det ni ser här till höger är hur jag hade tänkt att det skulle se ut. I slutändan av processen blev det stort svart papper till bakgrund.
Mitt resultat var mer orienterat kring en inre konflikt som var ett resultat av VFU:n, min framtid och allmän mental ohälsa. Det känns underligt att skriva om detta på bloggen, att blottlägga sig själv på detta vis.

Jag tror, och hoppas, att bilderna talar för sig själva.

De övriga presentationerna i klassen var utomordentliga! De flesta en aning mer orientarad på direkta erfarenheter från VFU:n om man jämför med min, vilke gjorde mig rädd att jag misstolkat uppgiften. Svårt när vi fick så fria händer.

Film att rekommendera!

Jag tänkte även här på bloggen lägga upp filmer som jag rekommenderar, eller helt enkelt bara diskuterar, både i och utanför skolsammanhang. Först ut är "Fur. An Imaginary portrait of Diane Arbus". Nicole Kidman gör en fantastisk vacker tolkning av Diane, konstnären som revolutionerade fotot som medium i USA.

Copyright Jan Stenmark

Haha! Så jävla bra! Jag är för dum för att ha ångest!

Utställningsmaterial 1

Tavla som kommer sitta på Scandic Hotel i Eskilstuna den 2:a februari till och med den 9:e. Självporträtt. =)

Energi är lika med emm se två.

Ilskan över att jag inte har lärt mig att hantera rädslan. Har alla människor en inre fruktan som driver dem?

Gränsen mellan fantasi och verklighet är en skör tråd. Båda världarna är beroende av varandra och definierar varandra som dag och natt.

Gränsen mellan andras lycka och min egen målas i svart av svartsjukan och avund.

Narstrand, där de suckande själarna väntar på sina makars brinnande båtar skall ro i land så att de kan vila i förtvivlan och jämmer.

Då var gestaltningarna klara! Fem mycket ambitiösa och duktiga grupper har nu framfört sin gestaltning under slutet på denna vecka.

Vår grupps gestaltning handlade om våran "förändringens port". En fysisk manifestation på hur man går över en gräns för att nå en önskad förändring. Vår gestaltning gjorde det hela mycket påtagligt, vill jag säga. Förändringen för oss blev en mycket sakral sak, och jag hoppas fler i klassen upplevde den känslan!

Alla grupper hade löst sin gestaltning på många olika sätt som alla tilltalade och berörde mig. De flesta grupper hade gjort en filmatisering på nåt vis, förutom sista gruppen som använde oss i publiken som verktyg för deras gestaltning! Mycket roligt!

Jag måste nog erkänna att jag inte riktigt smält alla upplevelser än.

------
Kan bara säga att det som fortfarande har etsat sig fast är nog Majas gripande filmer. Jag kan verkligen inte släppa taget!! Speciellt "The Bride". Jag tycker verkligen det var vacker på ett sätt som fick mig att känna mig obekväm med mig själv.

-----

Jag kom nu på att jag måste nog skriva lite om processen som ledde fram till att sex galningar iförda frack gav förändring genom pärleporten!

Exakt hur det kunde sluta så, har jag på rak arm svårt att säga, men jag har för mig att vi var rätt eniga om att vi skulle arbeta med gränser, och vi tyckte nog att vi alla hade uttryckt just det ordet i våra skissböcker på ett sätt så vi lätt kunde relatera till varandras bilder.

Gränsen skulle bli tydlig. Gränsen till förändring. Gränsen korsades tillsammans med musik från femtiotalet med temat drömmar om förändring. Iallafall tänkte jag så. Vi ville ha en varietékänsla, varför frackarna och höghattarna åkte på. Stolligheterna flödade och det var underbart!

Identitet, gränser och reflektioner av VT

Jag sitter här nu på jobbet och är lite nervös (som vanligt). Man kan nog sammanfatta hela min vårtermin så. Nervös. Nervös för prestation, nervös för skolan, nervös för jobb och nervös för framtiden. Nervös inför relationer med med andra människor. Varför är jag så osäker?? Är det en effekt av hur jag ser mig själv? Och isåfall, hur ser jag mig själv??

Identitet och gränser. Identitet har inga gränser. Identitet är flytande, svävande på ett sätt som inte går att definiera på ett (1) sätt. Identiteten är flerdimensionell; den har djup, höjd, bredd och anpassas genom tid (erfarenhet till exempel) och rum (fysiska och sociala relationer till ting och andra identiteter).

Jag har tänkt lite på hurfolk ser sig själva. Som jag tänker, finns det två sätt att tänka som är fundamentala för hur man ÄR: Antingen är man vad man tänker, eller så är man det händer runt omkring en, det man verkligen gör, det man verkligen påverkar, de relationer man är en del av. Jag själv tror nog mest på den senare biten, men den stämmer nog inte in på alla.

Tanke och handling. Eller tanke till handling?

Hoppas någon får ut någonting av mina tankar.

Jakten

Jag är för gammal för att gotta mig i självömkan men det är en trygg sfär att retirera till. Och ibland är det fanimej synd om mig sådetså och därmedbasta och jävlar anamma!

Just därför påbörjade jag idag en av de projekt som skall bli klara under 2009. Jag skriver en självbiografisk novell. Detta ser jag som ett verktyg för förstå begreppet identitet. min flytande identitet.

Men det kommer inte bara bli en självbiografi, för vem f-n skulle orka läsa nåt sånt? Nej, jag tänker lägga in främmande element för att se hur jag skulle resonera i en sådan situation etc.

Detta är nog en effekt av dagen vi hade med Rasoul och herr Gunve. Identiteten hos är något jag måste se i en spegel. Reflektion.

It´s either this, or prison.

Igår avslutade jag "Pappersväggar" av J.A. Lindquist. En jävligt bra samling noveller!