Continued work

Oh my good what an unproductive weekend. I haven´t still figured out what my project is all about, only maybe was it isn´t. But I DO have found some major guidlines:

All knowledge emanates from the same centerpiece. Einstein hinted at this, though he could never find what he called "the ultimate equation". Earlier scholars and mystics, known as alchemists, searched for the Wise Stone, an reaction that could, among other characteristics strangely similiar to Einsteins "ultimate equation", transform any element into another. All of this was the foundation to what top scientists today call "the string theory".

Asuming there is something that everything emenates from, one should not cast aside anything.

(...) To be continued.

Wake the world

We are all tiny dots, connected to one another, connected to the whole.

I´ve been so locked inside my brain, that I´ve totally forgotten that the rest of my body is as big part of me as my face, my thoughts and my oppinions. So yesterday I began exploring my physical capabilities and my spatial/room-awereness. My friend L teached my to climb, run and wrestle outdoors. I think I reached and passed what I thought was exhaustion.

For me, this is a part of my transformation, and transformation is self-awereness, which is pedagogics in its truest form. Tomorrow, me and L will be out again, exploring my lilimts. In essence, I wish to download myself into the physical world, thus eliminating the debris between thought and action.

As for my project, this is essential. Learning-envoironments are everywhere. For me and L, it´s a playground/backyard somwhere near Chalmers.

Here is a link to one of the greatest contributors to my thoughts:
http://www.thevenusproject.com/

Är utopisk lärandemiljö en utopi?

Jag ska nu påbörja mitt arbete om ett framtida alternativ till dagens samhälle, en miljö där det ständiga lärandet pågår. Institutioner så som klassrum har upplöst i det dagliga livet.

Denna miljö kommer i form utav en självförsörjande skola som närmast kan likna ett eget samhälle. De estetiska ämnena sätts in i vetenskapliga studier, och vice versa.

Undervisningen i en sådan miljö har som grund att allting hela tiden utvecklas, inga fasta dogmer går längre att finna. Undervisningen syftar till att ge individuell förståelse för nuet.

Hur går då detta till rent praktiskt?

Sokratiska samtal var sjunde dag i samband med en workshop, film eller annan aktivitet. Detta för att stärka individens förhållande till denna samtalsform och göra sig fri från tidigare uppfattningar för att ge plats åt nya.

Bloggande, eller någon annan form av offentlig dokumentation, är också central. Detta skapar ett nätverk av idéer, offentliga och fria för alla att diskutera.

Mycket av arbetet i övrigt är (hittills) inspirerat Jaques Frescos Venus Project, och jag kommer länka i framtida blogg inlägg.


-----------------
Den personliga sfären:
Begravning igår. Det var jättefint! N hade gillat det. Jag saknar honom, att en så ung och till synes glad människa slutar leva så tvärt är obegripligt. Han lämnar efter sig ett stort oåterkalleligt tomrum.

I see a red door and I want it painted black
No colors anymore I want them to turn black
I see the girls walk by dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes

-Rolling stones Paint it black

Så var arbetet klart. Hur kan jag nu relatera mitt projekt till ett pedagogiskt syfte?

Denna uppgift kan omvandlas och anpassas till folkhögskolenivå. Jag, i egenskap av konstnärlig folkbildare, kan använda mig av det offenliga rummet som klassrum.

Kursdeltargarna får använda sig av sokratiska samtal om vad som definierar ett nospace och vem som igentligen får befinna sig där. Vad innebär det offentliga rummet? Vem bestämmer vad som är det offenltiga rummet? Frågeställningarna är många och leder förhoppningsvis i sann sokratisk anda till fler frågeställningar.
När samtalet är över kan sedan kursdeltagarna ta med sig frågeställningarna/åsikterna in i sitt egna no-space och göra en förändring där, som dokumeteras och sedan redovisas. Deras projekts namn bör vara en specifik frågeställning, som ej behöver lösas men däremot förhållas till. De får själva sedan reflektera över sitt arbete och ta med sig sin nya insikt till vidare konstprojekt.

The perspective: My vision

To make rural Dalarna something I find “sexy”.

To draw forward delightful things to make a specific place more appealing to your taste.

I find ruins of industries tragic, but yet hopeful. The place has been liberated, or barred, from it’s purpose. For me, productive industries does not imply working opportunities and wealth, but rather pollution, poor working conditions and low wages. Remember: this is only my own point of view.
Now, the abandoned places like Larsbo Kalk AB, litter the countryside of Sweden since the corporations choose a working force more desperate than the local population in order to make even more profit.

So what to do with all this steel and concrete that collects dust? Well, I say: Let’s pimp it!

For too long, the image of Dalarna has been decimated to folk music, strange clocks, even more strange painted horses, and clogs. Of course this is all good things that describes a landscape full of history and something to be proud of. But Dalarna, just as any other place, is much more than it’s history!

So, used the eerie, cold, dark and lonely former chalk facility Larsbo Kalk and turned it into a place for a rock´n roll life style! A monument to live for the moment, because the now is ever-present and all-powerful. Build on the failings of the past, on the ruins of industry.

In other words: I took a place, let that place become my symbol for the whole of Dalarna and turned it into something I found interesting.