Den Infinita Labyrinten

Det har varit mycket med min andra kurs nu. Men Jag har även skulpterat fram essencen av det jag hållit på med under denna termin i denna kurs.
Det som först handlade om metamorfos bytte inrikting till känslan att vara vilsen. En ganska bekant känsla för mig. Jag kom dock på att jag alltid är inne i metamorfosprocessen, hela tiden strävar jag efter något. Vad är det jag strävar efter?

Ett förhållningssätt till livet. Jag strävar efter att bli det som James P. Carse beskriver som infinit spelare. Jämfört med en finit spelare, alltid komma först, ha den snyggaste bilen/bloggen/bruden, störst bäst vackrast. En infinit spelare tar inget för givet och lever i det liv som finns nu, utan början eller slut. Det finns bara ett infinit spel och det är själva livet.

Att nå detta tillstånd är en strävan som jag valt att illustrera genom Den Infinita Labyrinten.

Idag ska jag se om jag kan hitta I Labyrintens Våld på bilioteket.