Förfallet

Jag har kommit av mig i mitt fröhållande till Transit-projektet av två anledningar:
1. Mitt rapportskrivande på F-linjen har tagit överhanden.
2. En datorkrasch (igen) störde ovanstående arbete, och raderade min labyrinthvideo innan jag hann lägga upp den här.

Jag är dock på fötter igen. Jag tänker blogga varje kväll nu fram tills mitt Transit är klart.

Jag vill nu förklara mina tankar.

Transit är ett förhållningssätt. Metamorfos är en produkt av transit. Labyrint är oförmågan att se framåt.

Med dessa tre påståenden har jag nu kommit fram till att Transit handlar om Mig Själv. Inte egotrippat, utan ett Själv jag delar med alla på jorden. Min värld definieras av hur jag tänker den. När jag tänker att jag går vilse ser jag en labyrint. Ser jag mig själv som en utvecklande varelse från A till B, handlar det om metamorfos.
MEN
Mellan A och B befinner jag mig alltid. Det är det som är Transit.

Detta handlar ofrånkomligen om min utveckling som människa. Jag har inte utvecklats, jag ÄR i utveckling.

Ett ord som jag tror bäst summerar min tolkning av Transit är Nukänsla. Förhållningssätt till nuet.

Hur gestaltas detta? jag har provat labyrit, dockor u name it. Jag fortsätter med mina självporträtt.