Otrolig irritation

Hade tänkt att lägga upp bilder på mina självporträtt här, illustrationerna till min berättelse. Men icke! Min Minolta från 1800-talet vill inte samarbeta med min samtids-dator. Detta måste lösas idag om jag ska ska lyckas med min idé om framställningen.

Min idé är att jag ska skriva ut text oxh illustrationer på OH-film, smäcka ihop det bakom glasskiva och voila! Kommer bli tufft!!!! Om bara kameran vill funka annars blir det mobilbilder som inte är lika bra.

För personlig eller inte?

Jag har tänkt på en sak.. I och med att jag berättar om ganska personliga händelser i mitt senaste liv så är det som vanligt lätt att kanske bli oantastlig i den miljö som diskussionen kommer befinna sig i. För att undvika detta bör jag göra texten ganska allmängiltig och abstrakt, öppen för tolkning.

Får skriva om lite.

Godnatt.

Bakgrunden med stort B

Hur man än försöker är det praktiskt taget omöjligt att greppa universums skapelse bildligt. Där kommer skapelsemyter in, för att illustrera hur det såg ut på ett ofta tilltalande sätt för människans fantasi.

I en enda hisnande puls, ett ofantligt moment som saknar motstycke i ord (particulary in swedish), expanderar en existens så kompakt att den saknar gränser (hädanefter känd som en singularitet) till det vi idag upplever som Allt. På några (sekunder) är skapas gravitation och andra krafter som styr universum. Universum är en ganska het potatis nu, 5000000000 grader celsius. De första kärnreaktionerna lyser upp den eviga (?) stjärnhimlen. Väte, helium och liten släng (0,000000001%) litium ser dagens ljus. Tada! Det vi kallar universum, allt vi någonsin kan uppleva (?) är skapat på en förhållandevis enorm tidsrymd. Nämligen ca 10 jordminuter.

När detta hände råder ingen exakt vetenskaplig konsensus. 13,7 miljarder år är en måttstock, men få vågar slå fast denna siffra då stjärnor som är betydligt äldre än så (!).

Universum är stort. Och den giriga saken expanderar, enligt populärvetenskapen.

http://www.youtube.com/watch?v=BGxRWCmwSDE&feature=related

Och vi är små. Men idén om universum, tillhör oss. Precis som allting, börjar allting med en idé. Även universums skapelse är underordnat denna fundamentala princip. Expansionen av universum är såldes en process vi, som innehavare av idén om universum, är fullkomligt delaktiga i. Se dig omkring på vår planet, och försök sedan påstå att vi inte expanderar. Visst, vår utveckling går på många villospår kan det tyckas. Men är det inte så att vi utvecklas genom att lära känna alla aspekter av oss själva?

Vi, varje individ, genomgår en gemensam evolution. Ingen av oss går ensam. Varje människa är en värld i världen, och vi förändras och utvecklas genom gemenskapen.

Att vi inte ser någon framtid, beror på att vi är medvetna om att vi förtjänar en bättre värld. Vi är medvetna om att skuggorna på grott-väggen är ett bländverk och att det finns en värld utanför grottan. Vi är fångna i labyrinten som kallas livet, men vi söker instinktivt en väg ut. För innerst inne vet vi att det finns en värld bortom de begränsningar vi ser och hör och känner.

Denna transit upplever varje människa. Den kan vara smärtsam att bli medveten om, men första steget att undvika en fälla är att vara medveten om den.

Och här kommer min berättelse in i bilden. En berättelse som är nästintill obetydlig vad gäller kosmos tid och rum, men oändligt betydlig för idén om min metamorfos, som tar sin börja i en idé....

Redovisningsform

Har idag funderat lite på redovisningsform.

Hmm.. ska jag lägga upp min text här på blogger, OCH skriva ut labyrinten? Kommer folk läsa den här i så fall?

Vad jag bör besvara på min redovisning: Vad hur och varför?

Vad kommer nog mest handla om själva labyrinttexten.

Hur kommer handla om hur jag fick idén. Idén kommer faktiskt från en slags äventyrsböcker jag läste som liten, som Äventyrspel utgav under rollspelens guldålder på det tidiga 90-talet. Där kunde man ta på sig rollen som bokens huvudkaraktär och sedan navigerade man genom de olika valmöjligheter för att till slut komma till berättelsens klimax. Det kunde dock lika gärna sluta med karaktärens död!

Varför? Varför denna form? Först och främst handlar det nog om att jag aldrig har jobbat med text förut, åtminstone inte i en konstnärlig kontext. (Haha.) Eftersom jag ville göra en labyrint, men samtidigt vara mer abstrakt, blev den här formen. Text som är formbart.

Orkar inte skriva mer ikväll...

End game

Idag har inget gjorts!!! =( Med tanke på hur lite tid jag har kvar är varje dag värdefull.

Men mina tankar lämnar inte den textbaserade labyrinten. Jag försöker tänka ut de fallgropar jag hamnat i och hur dessa ska "illustreras". En riktig labyrint har ju falluckor och fällor. Om denna vår har varit en labyrint stämmer detta mycket väl. Ska knäcka hur detta kommer in i textformat.

Om ni inte förstått det sä är alltså fotnötter i texten "lönngångar" som innebär genvägar. Men hur snubblar man över text? Förmodligen genom att inte lägga vikt vid lönngångarna som kan vara livräddande. Perception to avoid danger.

Jag kan dock slänga in lite citat från låtar jag audiogormandiserar just nu, som mitt projekt intersectar med:

I min värld kommer inget gratis
Ingen tror mig men allt har ett pris
I min värld hinner ingen läsa längre
alla skriver på sin biografi

Kent - Min Värld

The will to greatness clouds the mind
Consumes the senses, veils the signs
We each are meant to recognize.
Redeeming graces cast aside
Enduring notions, new found promise,
That the end will never come.

VNV Nation - Farthest Star

Labyrinttext The Path to Metmorfosis.

Urklipp från min text, så ni ser hur jag skriver, och att det faktiskt händer saker.

Hela min existens skakade. Då sakta men säkert mörkret kröp fram från alla kanter av mitt synfält för att omsluta mig helt kände jag ett lugn jag aldrig tidigare känt. Men vänta nu.. Jag är inte hemma än. Jag måste tillbaka till den värld jag känner till. Känt tidigare aldrig lugn ett jag kände helt mig omsluta för synfält mitt av kanter alla från fram kröp mörkret säkert men sakta då. Hela min existens skakade. Ljuset kröp tillbaka och jag var omgiven av vänliga och bekanta ansikten. Jag var tillbaka. Jag hade nu kommit tillbaka från min själavandring. Med mig hade jag en varning till mig själv som hade gjort mig smärtsamt medveten om vad det innebär att vara människa. Men någonting gott skall komma ur detta.

Jag tänkte mycket den veckan. Jag visste dock inte att det värsta lurade bakom hörnen. Jag var nu tvungen att bearbeta händelsen så att jag kan resa mig över den. Det fanns många sätt.¹Jag valde att utforska min kropp och hur den kunde utvecklas.

1Jag tog en betydligt snabbare genväg och började med den skrivande form som i skrivande stund är aktuell, gå till kapitel 4.

...och skrivandet.

Jodo, det är nu en vecka innan min redovisning. Skrivandet har precis börjat, för det är först nu jag verkligen har perspektiv på det kaos denna vår inneburit.

Metamorfosens Ord.

Skissade ner vad min metamorfosprocess haft för ledstjärnor.

Kurzveil talar om en utvecklingsingularitet som människan kommer nå. Han föregås av tänkare som till exempel Hegel som talar om Världsanden som utvecklas genom motsättningar, och när vi människor som är aspekter av denna Världsande gått igenom dessa motsättningar kommer vi ha nått ett högre kollektivt medvetande.

Jag har tagit ner denna teori till en personlig nivå. Om min syn på världen förändras förändras hela världen. Min motsättningar har jag valt att kalla spänningsfält. Jag tror dock att vår utvecklings mål ligger bortom vår uppfattning om tid och rum.

Spänningsfälten skapar världens labyrint som förvirrar och förirrar. Det är dock omöjligt att inte lära sig något, att inte utvecklas. Processen pågår ständigt även om vi kan ha svårt att se oss själva i den.

James Carse talar om två polariteter. Det finita spelet och det infinita. För mig är det två förhållningssätt till livet. Ett är hållbart, det andra är det inte. För mer information rekomenderar jag hans bok "finita och infinta spel".

We possess the power,
If this should start to fall apart,
To mend divides,
To change the world,
To reach the farthest star.
If we should stay silent.
If fear should win our hearts,
Our light will have long diminished,
Before it reaches the farthest star.

Jag börjar nu äntligen finna det sakrala i min mänsklighet. På en mer jordnära nivå finner jag mer och mer ett förhållningssätt till mig själv som folkbildare.

Metamorfoslabyrintvårskrivande

Eftersom jag inte ska ställe ut kommer jag övergå till plan B. Egentligen är det väl plan Ö eftersom jag har gjort så många twists and turns denna vårtermin.

Jag behåller labryrinten som koncept. Men jag översätter det till text form. Jag ska skriva text som en labyrint. Skrivandet ska vara poetiskt om vårens metamorfos från karaktär A (svimmande student som vilsen sumpade två rapporter) till karaktär B (karaktären som utformade sitt förhållande till rollen som folkbildare).

Exempel på hur labyrinttexten kan se ut:

Det var där jag befann mig i ett vägval i livet. Jag valde (alternativ 2) och utforskade detta nya begrepp. Det slutade dock mycket frustrerande i en återvändsgränd. Återvändsgränd en i frustrerande mycket dock slutade det. Nu stod jag vi vägskälet igen och återkopplade. Jag hade utforskat (alternativ 2) och insåg att det var dags för (alternativ 1). Jag utforskade denna sida och fann snart att nya alternativ och ställningstaganden. Jag insåg då att jag egentligen inte alls visste vad jag höll på med! Med på jag vad visste alls inte egentligen jag att då insåg jag. Ställningstaganden och alternativ nya att snart fann och sida denna utforskade jag. (Alternativ 1) för dags var det att insåg och (alternativ 2) utforskat hade jag. Det var där jag befann mig i ett vägval i livet. Denna gång valde jag (alternativ 3).

För att göra labyrinten infinit kan jag låta göra en "tidsmaskin" i början och slutet.

Exempel:

... jag klev ur tidsmaskinen. Jag vände mig om och studerade den stora apparaten noga innan jag kunde utröna att det var en maskin ämnad för tidsresor. Jag blev mycket exalterad! Jag klev in i apparaten och började trycka på de knappar jag fann intressanta. hel plötsligt började allt blinka och dörren låstes! Efter vad som verkade en evighet öppnades dörren av egen kraft och det var då...

Kanske inte bästa exemplet, men jag tror ni fattar. Mitt mål är att jag på unefär fyra A-4 ska beskriva den process jag gått igenom under våren. En process som är ständigt pågående. Den kommer innehålla uppgång&fall. Insikt och förvirring. Men också hur jag hela tiden blir stegrande medveten om min process oberoende var i texten jag befinner mig.

Mitt självporträtt under arbete.

Förfallet

Jag har kommit av mig i mitt fröhållande till Transit-projektet av två anledningar:
1. Mitt rapportskrivande på F-linjen har tagit överhanden.
2. En datorkrasch (igen) störde ovanstående arbete, och raderade min labyrinthvideo innan jag hann lägga upp den här.

Jag är dock på fötter igen. Jag tänker blogga varje kväll nu fram tills mitt Transit är klart.

Jag vill nu förklara mina tankar.

Transit är ett förhållningssätt. Metamorfos är en produkt av transit. Labyrint är oförmågan att se framåt.

Med dessa tre påståenden har jag nu kommit fram till att Transit handlar om Mig Själv. Inte egotrippat, utan ett Själv jag delar med alla på jorden. Min värld definieras av hur jag tänker den. När jag tänker att jag går vilse ser jag en labyrint. Ser jag mig själv som en utvecklande varelse från A till B, handlar det om metamorfos.
MEN
Mellan A och B befinner jag mig alltid. Det är det som är Transit.

Detta handlar ofrånkomligen om min utveckling som människa. Jag har inte utvecklats, jag ÄR i utveckling.

Ett ord som jag tror bäst summerar min tolkning av Transit är Nukänsla. Förhållningssätt till nuet.

Hur gestaltas detta? jag har provat labyrit, dockor u name it. Jag fortsätter med mina självporträtt.

Den Infinita Labyrinten

Det har varit mycket med min andra kurs nu. Men Jag har även skulpterat fram essencen av det jag hållit på med under denna termin i denna kurs.
Det som först handlade om metamorfos bytte inrikting till känslan att vara vilsen. En ganska bekant känsla för mig. Jag kom dock på att jag alltid är inne i metamorfosprocessen, hela tiden strävar jag efter något. Vad är det jag strävar efter?

Ett förhållningssätt till livet. Jag strävar efter att bli det som James P. Carse beskriver som infinit spelare. Jämfört med en finit spelare, alltid komma först, ha den snyggaste bilen/bloggen/bruden, störst bäst vackrast. En infinit spelare tar inget för givet och lever i det liv som finns nu, utan början eller slut. Det finns bara ett infinit spel och det är själva livet.

Att nå detta tillstånd är en strävan som jag valt att illustrera genom Den Infinita Labyrinten.

Idag ska jag se om jag kan hitta I Labyrintens Våld på bilioteket.

Labyrintens Regler

Jag har varit på VFU i Eskilstuna i 2 veckor. Det har varit mycket givande och stärkt mig. Dessutom har jag fått en DRÖS med litteraturtips.

Det blir en sväng förbi biblan imorgon.